Att leva på ändå

När familjen Hagéus Schmidt får höra att deras semester i Thailand blivit förlängd med hela två dagar känns det som en dröm gått i uppfyllelse. Två extra dagar i paradiset. Väl inne på den sista semesterdagen står väskorna packade. Hela familjen är på stranden förutom pappa Bertil som ligger och vilar på rummet. Ett sista dopp i havet, tänker de och mamma Ann har de tre barnen med sig: Julius, Gösta och Karin. Plötsligt stiger vågorna och Bertil kommer springande. "Spring," skriker han. Och det gör de.

Den 26 december 2004 försvinner den 9-årige Gösta ner under vattenytan. Han kommer inte upp igen. Fyra månader senare kommer hans kropp hem i en kista draperad med den svenska flaggan. Det här är en mammas berättelse om semestern som förvandlades till en mardröm, om sorgen och hur man lever vidare efter att ha förlorat sitt barn.