Så nära barfota

Ellen sover alltid med trosorna på. Hon vill inte att hennes man tar i henne längre. Som nygifta flyttade de in i radhuslängan. Nu när båda barnen är utflyttade är omställningen smärtsam för Ellen och då kommer så småningom kollapsen. Ellen har funnits till för andra och glömt bort sig själv och känner sig vilsen och uppgiven. På vilket sätt behövs hon när barnen sällan hör av sig? En dag får hon ett mejl från sin väninna Lana, som förälskat sig i en afrikansk man och vägen tillbaka till drömmarna och livslusten visar sig gå via en by på landsbygden i Ghana. Där tvingas Ellen att slänga sina fotriktiga sandaler och börja leva. Utanför hemmet finns både lockelser och lindring. Detta är Ellens resa. En bok att känna igen sig i och att inspireras av.