Efterlevandepodden 27

Vad händer när de institutioner som ska skydda våra barn sviker? När den miljö de vistas i blir ohälsosam? När de inte orkar mer…?

Jag fick ett fint och nära samtal med Linda Olofsson, mamma till Max som tog sitt liv, bara tretton år gammal.

Max sökte upprepade gånger hjälp hos skolsköterskan och uttryckte sin förtvivlan över att han inte trodde han skulle orka med skolan. Svaret han fick var paracetamol - mot huvudvärk och magont. Men det var inte det han behövde. Han behövde bli lyssnad till och det behövdes åtgärder i skolan som han aldrig fick tillgång till.

Jag undrar, har våra skolor tillräckliga rutiner mot kränkningar och har lärarna rätt förutsättningar för att ansvara för den psykosociala arbetsmiljön till våra barn?

Vi pratar också om den outsägliga sorgen, traumat och den byråkratiska labyrinten som drabbar oss efterlevande. Val av gravsten, begravning, försäkringskassans regelverk – och allt man behöver hantera mitt i den djupaste sorgen och smärtan – utan stöd och ofta utan förståelse från samhället.

Förutom det så ska man hantera alla de obesvarade frågorna som aldrig tystnar: Varför? Vad hände? Är jag fortfarande en förälder när mitt barn har dött? och hur ska livet bli nu?

Den som vill följa Linda kan besöka hennes blogg:

https://bergamamman.blogspot.com/?m=1

🙏 Stötta Efterlevandepoddens Ideella Arbete,

Efterlevandepodden är ett ideellt hjärteprojekt som drivs på fritiden vid sidan av mitt ordinarie arbete. Om du uppskattar avsnitten och vill hjälpa till, så är varje litet bidrag ovärderligt. Det går till produktionskostnader och tid för att hålla podden levande.

Swisha valfritt belopp till: 123 000 6601. Tack! - er omtanke och ert stöd betyder allt och hjälper till att nå ut till fler som behöver det.

Tillsammans gör vi skillnad!

Vill komma i kontakt med Kristina så gör du det lättast via Instagram eller FB kontot: Efterlevandepodden. Det går också bra att mejla till: kristina@rosema.se

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.