Volontärer tror att de räddar lejon - istället går de till troféjakt
Kaliber7 Juni 2015

Volontärer tror att de räddar lejon - istället går de till troféjakt

Svenska reseföretag säljer volontärresor för att rädda Afrikas vilda lejon. Men bakom fasaden döljer sig en lönsam industri som för många lejon slutar med att de skjuts för nöjes skull.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Jag är på Ukutula, en av södra Afrikas många lejonfarmer. Här finns ett 80-tal lejon, men också hyenor, geparder och afrikanskt lodjur. Och dessutom några asiatiska tigrar. Vi har just passerat en stor lejonhanne i en inhägnad och i en annan inhägnad finns ett tiotal halvvuxna lejonungar som sliter en djurkropp i stycken. Det grälas en del om maten.

– Lions are social cats but when it comes to eating sharing isn’t caring. That’s what is going on there, säger farmens guide.

Vi är en liten grupp turister och just nu på väg mot de små rovdjursungarna: lejon och tigrar som vi ska få träffa.

– Yes you can go and touch them.

Ungarna har tagits från sin mamma vid tre veckors ålder och fötts av med nappflaska av människor. På en filt på golvet ligger två lejonungar, en av dem tuggar på ett hörn av filten och bredvid slåss två lite större tigerungar.

– Här sitter jag med en lejonunge som jag tror är tre veckor gammal, som jag klappar på huvudet just nu.

– He wants to play with you, do you see? Säger guiden.

Det är inte bara turister som lockas av rovdjursungarna. Farmen är ett av de ställen i södra Afrika dit svenska volontärresebyråer skickar volontärer, ofta ungdomar som under några veckor eller månader betalar för att arbeta för en god sak. På en av volontärresebolagens hemsidor beskrivs i en reklamfilm hur volontärerna får mata lejonungarna och gå promenader med dem. Och att Afrikas vilda lejon minskar dag för dag, och att något måste göras för att få tillbaka dem. I marknadsföringen står det att uppfödning är ett sätt att rädda lejonen.

Men Kaliber har fått tips om att det här inte handlar om att rädda de vilda lejonen, utan om något helt annat. Att lejonen används för att tjäna pengar, och att de som vuxna kan komma att skjutas av rika turister. Jag har åkt till Sydafrika för att få reda på om det här tipset stämmer, och jag vill veta vad som kan hända med den lejonunge jag just klappat på huvudet.

Men först ska vi träffa Frida Aronsson i Göteborg. Frida har just kommit hem efter jobb och träning. Hon är en av många svenska ungdomar som lockades av möjligheten att kombinera en spännande resa med att göra en insats för djur och natur.

– Jag har ju funderat på att åka på en längre resa och nu blev det möjlighet att kunna åka iväg. Och då kände jag att jag ville göra något mer meningsfullt än att bara åka på ja, turistsresa. Jag gillar ju djur och natur så jag funderade på om jag kunde hoppa på någonting i volontärresor för att hjälpa dem, berättar hon.

Frida tog kontakt med en volontärresebyrå som heter Amzungo för att få veta mer.

– Sen fastnade jag lite för de stora djuren i Afrika. Det var lockande med Lejon och geparder och andra djur. Så då verkade det spännande att åka på ett sånt projekt. Det stod att de motionerade djuren varje dag så då undrade jag om det verkligen var varje dag man var ute och gick med djur, fortsätter Frida.

– För det hade du velat eller?

– Jaaa, fast…jag hade velat vara ute med djur men det var några som gick i koppel och då började jag fråga varför de gjorde det?

Frida började läsa på om volontärarbete med djur och blev allt mer tveksam ju mer hon läste.

– Det var bland annat det att man fick umgås med en del ungar och rovdjursungar borde kanske inte umgås med människor, så då frågade jag lite om det och sen tipsade en kompis till lite länkar, lite sidor som var kritiska mot det här och då läste jag lite mer och kom fram till att det kanske inte var jättebra.

Amzungo säljer en resa till Zambia där volontärerna har nära kontakt med rovdjur. Jag läser på hemsidan att man får hjälpa till att mata djuren och en av de tidigare volontärerna beskriver hur hon fick mata lejonungar med nappflaska. Jag läser vidare att man strävar efter att föda upp och släppa ut geparder och lejon till deras naturliga miljö.

Jag hittar ytterligare en svensk volontärresebyrå, Goxplore ,som erbjuder fem liknade resor till Zambia, Zimbabwe och Sydafrika.

Två av farmerna i Goxplores resor sysslar med forskning, men föder också upp och säljer lejon. De tre andra farmerna är knutna till ett projekt som kallas Alert, eller fyrstegs-programmet, och som jobbar med att föda upp lejon för att sedan släppa ut i det fria. Och att det har visat sig vara ett effektivt sätt att upprätthålla lejonstammen, står det.

Jag tänker att jag måste lära mig mer om hur man arbetar för att bevara vilda djur och åker till ett av de ställen i Sverige där man har mest erfarenhet av det, nämligen Nordens Ark i Bohuslän. Regner strilar ner.

– Hej! Vilket ruskväder vi har idag…usch…

Ewa Wikberg är biträdande zoolog. Hon låser upp en port i ett högt plank. Här bakom finns en gång där tre stora hägn löper samman.

– När vi kommer fram här nu kan pojkarna gå in i slussarna och kan nå genom staket…så vi håller ett säkerhetsavstånd på ca en meter.

Tigern morrar.

– Det är ett vänligt hälsningsläte, säger Ewa.

Tillsammans med Ewa Wikberg går jag igenom hur man arbetar för att återföra de uppfödda lejonen till det vilda. På Goxplores hemsida finns en beskrivning av arbetet i fyra steg.

I första steget skiljs ungarna från mamman för att födas upp av människor, något som volontärerna alltså får hjälpa till med. I steg två får lejonen möjlighet att blida en flock i ett litet och skyddat området, där de fortfarande övervakas av människor. I steg tre flyttas de till ett större område och får klara sig på egen hand. De ungar som föds i flocken kommer sedan att släppas ut till vilda flockar i steg fyra. Ewa Wikberg säger att hon har svårt att förstå det här arbetssättet.

– Men jag kan inte säga att jag tycker att ta ungar vid tre veckors ålder, flaskuppföda dem, för att sen avvänja dem vid människor igen för att försöka konstgjort återskapa en socialt fungerade grupp är den väg som verkar logisk.

Lejon förökar sig lätt, till skillnad från vissa andra kattdjur, så det finns egentligen inget skäl till att föda upp dem. Anledningen till att de är nära utrotningshotade är i stället att kommer i konflikt med människan. De skjuts av tjuvjägare, de dödas när de tar tamboskap, och områdena där de kan leva och där de finns tillräckligt med bytesdjur blir allt mindre och allt färre. Och det man måste hitta lösningar om man vill rädda det vilda lejonet, säger Ewa Wikberg.

– Utan vad man borde göra är att ta reda på vad du vill bevara, starta en grupp med dem, låt de sköta det själva för de fullt kapabla att göra det. Se till att du har lämpliga habitat, se till att det finns bytesdjur, restaurera områdena där de ska vara, ta bort hotbilden och sen sätt ut. Det är så man gör.

På Nordens Ark, där man har lång erfarenhet av att jobba för att bevara hotade djurarter är man alltså tveksam till om det här fungerar. Vad säger då de svenska företag som säljer de här resorna?

– På Alert har de ju fött upp lejon på detta sätt genom att ta dem tidigt från deras mödrar och sen satt ut dem. Och där har de själva fått egna avkommor. Och de avkommornar som fötts där är födda vilda. Så det fungerar att göra så här, säger Fredrik Dahlberg är vd för Goxplore.

Men när jag tar fram Alerts årsredovisningar framkommer en annan bild. Projektet startade för tio år sedan, men ännu har ingen av lejonen kommit ut i det fria, det som kallas steg fyra. Vad man har är två små flockar som kommit till steg två, alltså att de lever i ett litet skyddat område, där de fortfarande har möjlighet att få hjälp med mat av människor.

– Ja, och det är ingen som har gjort det här innan, det är en ny metod som prövas. Det är en insats och det är ett försök till att få fram fler lejon som kan flyttas runt i Afrika som är vilda. Jag hoppas och tror att det här fungerar, säger han.

– Men du tycker inte du lurar volontärer och skickar de till något som kanske kommer att fungera i framtiden?

– Det är som jag säger det får utvisa sig, jag hoppas och tror att vi kan nå det fjärde steget.

Fredrik Dahlberg säger alltså att han hoppas att det här kommer att fungera i framtiden. Hur är det då med Amzungos volontärresa, där man säger sig sträva efter att föda upp och släppa ut geparder och lejon till deras naturliga miljö.

Lisa Alfredsson är en av ägarna till Amzungo och säger att uppgifterna på hemsidan inte stämmer helt och hållet, det projekt deras resenärer kommer till handlar snarare om att utbilda lokalbefolkningen om varför det är viktigt att bevara vilda djur, än att föda upp och släppa ur djur i det fira.

– Det har varit väldigt bra det här med att ni börjar ställa lite frågor och så, så att vi också får oss en tankeställare, att vi verkligen får fram det här som vi har vetat om hela tiden, men som kanske inte riktigt i våra texter och hur vi har marknadsfört projektet, så om du går in på hemsidan i dag kan du läsa mycket mer om just utbildningen som är så himla viktigt, men vi får ta på oss att vi har varit dåliga att lyfta fram det, säger Lisa Alfredsson.

När jag kommer hem går jag in på Amzungos hemsida igen, och ser att texten är ändrad. Det står inte lägre att man strävar efter att föda upp lejon och geparder, bara att man strävar efter att släppa ut dem tillbaka till deras naturliga miljö. Och man har tre lejon, inte som släppts fria, men som finns i ett privat hägn när jag skriver till dem och frågar.

Bara i Sydafrika finns omkring 160 farmer som föder upp lejon. Och många av dem tar emot volontärer och turister. Många säger också att de föder upp för att sen släppa lejonen fria. Så finns det andra projekt som är mer framgångsrika?

För att få svar på frågan ringer jag Luke Hunter, forskare och ordförande i Panthera, en internationell miljövårdsorganisation som arbetar med bevarande av stora kattdjur. 2013 publicerade han en forskningsrapport i en vetenskaplig tidskrift om de här lejonfarmerna bidrag till att bevara Afrikas vilda lejon. Rapportern visade att de lejonfarmer som säger sig föda upp lejon för att släppa ut i det fria, aldrig har gjort det.

– They have not released lions so even though they claim that’s the ultimate objective, it simply hasn’t happened yet.

Nej, trots att många säger att det är målet så har ingen av de här lejonfarmerna lyckats med att släppa ut lejon uppfödda i fångenskap, säger Luke Hunter. Enligt honom är syftet i stället att tjäna pengar och det är också förklaringen till varför ungarna tas från sina mammor, menar han.

– I think that the organizations that are doing this are interested in lots of little lion cubbies because they could charge people to come and interact with them, you it is very appealing, people pay a lot of money to do that. So again I have heard all sort of excuses why we must do this, way we are taken away the cubs and that it is good to socialize them all that sort of things, and that’s absolute rubbish, if they were serious about wild lions they would let lions reproduce naturally and raise their cubs to become wild lions and it is just no place for volunteers in that process.

Jag tror att de vill ha en mängd små söta lejonungar, eftersom turister är beredda att betala en hel del pengar för att få kela med lejonungarna, jag har hört alla möjliga ursäkter om varför man måste ta ungarna och att det är bra att vänja dem vid människor. Men det där är bara dumheter säger han. Det verkliga skälet är att honan snabbt ska blir dräktig igen. Han det varit serösa med öka den vilda lejonstammen skulle de låta lejonen själva föda upp sina lejonungar till vuxna lejon som är vilda på riktigt. Och då finns det ingen plats för turister eller volontärer.

Och efter ett och ett halvt eller två års ålder är lejonungarna för stora och för farliga för att det ska vara säkert för människor att umgås med dem. Men ett lejon i fångenskap kan leva tills det blir 15 år eller mer. Så vad händer då med alla lejonungar ungar som föds upp? Luke Hunter säger att de troligtvis säljs till jaktindustrin.

– The main byer is of course the canned hunting industry.

Kaliber handlar idag om svenska reseföretag som säljer volontärresor till farmer som säger sig arbeta för att rädda Afrikas vilda lejon. Men där få av lejonen som fötts upp släpps ut i det fria. Och forskare säger att lejonen oftast slutar i ett jakthägn där de skjuts av rika turister. Men gäller det också de djur som föds på farmer som svenska företagen skickar volontärer till?

Vi återvänder till Ukutula som ligger cirka 10 mil norr om Johannesburg. Lejonungen som jag suttit och kelat med gäspar, reser sig och går iväg. Han heter Odin, döpt efter en fornnordisk gud. Han är på väg till vattenskålen som står en bit bort.

Ungen är en av Sydafrika cirka 6 000 lejon i fångenskap, det finns dessutom omkring 800 lejon i privata hägn, och det är tre gånger så många som de vilda lejonen som bara är omkring 2 300.

En av ungarna har fått tag i håret på en av turisterna och det uppstår spridda skratt.

Ukutula har fått kritik bland annat i sociala medier och på bloggar för att djuren tas omhand dåligt, och en Facebook-grupp, ”Volonteers in Africa Beware” som granskar volontärställen har farmen på sin svarta lista. Det har också talats om att lejonen säljs till jaktindustrin.

Ett par dagar efter mitt besök som turist på farmen återvänder jag, den här gången som journalist för att träffa ägaren Willi Jacobs och han avfärdar kritiken helt och hållet. Den kommer från volontärer som inte följt farmens regler och blivit tillrättavisade säger han. Samma sak med påståendet om att många lejon slutar i jakthägn. Jag säljer inte till jakt, säger han.

– If you are going to kill an animal for at trophy or to say what a great guy you are, that are against our policy completely.

– But where do you sell your lions?

– As I mentioned to you we check out the facility and up upon resently the new owner would have to sign a agreement with that the animal will not be used for anything unethical. And we don’t restrict it only to hunting, we restrict it to that the animal will not be used in the animal parts industry, in other words the animal will not be killed for it skins, for it bones for its teeth or whatever else some people use the animal for. The animal must go to a facility where it will be looked after in the same way we would do. And we have come into contact with several people that we are very happy to sell to. Some of the places are involved in tourism like we are, some of the places are involved in education, so we make sure to the extent possible that the people that we deal with have the same ideas as we have, sager Willi Jacobs.

Den nya ägaren har fått skriva på ett kontrakt som visar att det inte tanker använda djuret på något oetiskt sätt och då gäller det inte bara jakt. Alldeles nyligen har vi startat en databas som ska göra det möjligt att spåra våra lejon, var de tar vägen i framtiden. Vi lägger ner ett stort arbete på att visa att säljer våra djur till bra ställen, säger Willi Jacobs.

Men hur kan han veta att inte djurens säljs vidare och ändå hamnar i jaktindustrin? Nej, det kan han ju naturligvis inte veta säger han.

– There are certain factors that are out of your control. And to hold me responsible for a lion that was born on my property the years ago, is really ridiculous. You know if it has gone through three different owners why should I carry the responsibility?

Det är verkligen löjligt att påstå att jag ansvarig för ett lejon som sålts och köpts gång på gång. Varför skulle jag vara ansvarig för det, säger han.

Nej, Willi Jacob är en av många lejonuppfödare i södra Afrika vill inte alls förknippas med jaktindustrin. Men både media och djurrättsorganisationer i södra Afrika kopplar ihop lejonuppfödning med jakt.

Jag lämnar Ukutula och åker till George i södra Sydafrika för att träffa Chris Mercer och hans partner Bev Pervan, och blir entusiastiskt mottagen av hunden Cometh. Paret har startat ”Campaign Against Canned Hunting” – en organisation som nu finns i en rad länder. Canned hunting säger Chris Mercer är en sorts troféjakt där djuret på något sätt hindras från att fly. Det kan vara så att det skjuts i en inhägnad. Eller också är det vant vid människor och uppfattar inte människan som en fara. Det är en kritiserad jaktform, men helt laglig i Sydafrika. Och enligt Chris Mercer är det är de allra flesta lejonungar som föds upp med nappflaska av volontärer hamnar.

– Wherever you have lion cubs in South Africa there you have canned hunting. Because if I can explain: the purpose of lion farming is to produce huntable targets. That’s the whole business model. Adult lions are expansible to feed and as you could imagine once they reach huntible size they must be hunted. The idea that they could be accommodated somewhere where they could be retied and live to a ripple age eating up every profit they made for the owner when they were younger is of course recipe for insolvency. It is not a business plan so I would like your listeners to understand that the public relation put out by the lion farmers that there lion cubs will never be hunted and that they are used only for scientific research and that they will released back to the wild or retired all these are falsehood in order to conceal the ultimate fate of the cubs which is to be cruelly hunted most often by a bow and arrow.

På det stora hela är själva poängen med att föda upp lejon att producera för jaktindustrin – inkomsterna från volontärarbete och turister är bara ett komplement till den verkliga inkomstkällan som är jakten, menar Chris Mercer. Men både uppfödarna och jaktfarmerna har ett intresse in att dölja det här. Hälften av turisterna och volontärerna skulle komma om de visste, samma sak med jägarna, det vill inte veta att de skjuter att tamt lejon. Visst, ett och annat lejon kanske säljs till något privat zoo i Dubai eller Abu Dhabi, men de allra flesta lejonungarna kommer att skjutas, ofta med pil och båge eller form av jakt som blivit allt populärare på senare tid.

Det är stora pengar det handlar om. Jag letar på jaktsidor som har prislistor över vad det kostar att skjuta olika djur. 35 000 dollar eller drygt 300 000 kronor för en fullvuxen lejonhanne. Och ett riktigt fint lejon kan kosta upp till 50 000 dollar.

Och djuren säljs i flera led, därför kan uppfödarna säga att de inte har något med jaktindustrin att göra säger Chris Mercer:

– I have nothing to do with canned hunting, you can see I sold my lions to mr X and he hasn’t hunted them, he has sold them to mr Y and as far as I know he hasn’t hunted them, and if they get hunted by mr Z you can´t blame me it is not my fault, once the lions leave my possession they are no longer my responsibility. So this is not going to change the fundamental issue which is that the only market for an adult lion, which is expensive to feed and maintain, is the hunting industry.

Och statistiken pekar på att han kan har rätt. Eftersom det afrikanska lejonet är bedömt som nära utrotningshotat regeleras och registreras all handel med döda och levande lejon. 2013 exporterades 52 levande lejon som fötts upp i fångenskap från Sydafrika, men samma år exporterades cirka 700 döda lejon eller delar av lejon som fötts i fångenskap och dödats i jakt.

Men vad säger de svenska reseföretagen om påståendena om att djuren slutar i ett jakthägn?

På Amzungo har man lutat sig mot att jakt tidigare har varit förbjudit i Zambia, till skillnad från Sydafrika. Men enligt tidningar i södra Afrika har den zambiska regeringen nu beslutat att tillåta jakt igen.

– Vi vill ju inte att det ska finnas någon möjlighet att djuren som vi jobbar för att bevara hamnar i fel händer och kan bli del av det här, så då kommer vi ju verkligen få fundera på och ta mycket diskussioner med projektet vad det kommer att göra för att verkligen jobba emot att de här djuren kan bli inblandade på något sätt, säger Amzungos Lisa Alfredsson.

Och Goxplores vd Fredrik Dahlberg säger att företaget tar helt avstånd från det som kallas canned hunting och att de farmer han skickar volontärer till skriftligen har försäkrat att de inte säljer till jaktindustrin.

– Ja, och det finns canned hunting och det är fortfarande lagligt och det sker, men jag har fått försäkringar från de vi jobbar med att de sysslar inte med detta. Hade de gjort det hade vi inte sysslat med dem.

Men kan man verkligen lita på det? Kan jag vara helt säker på att den lejonunge som jag kelat med inte kommer att skjutas av en rik jaktturist?

Jag får kontakt med en anställd som vill vara anonym, men som jobbar på en av de farmer som är knutna till Alert, alltså det projekt där man uttryckligen säger sig föda upp för att sätta ut lejon till den vilda lejonstammen.

– Det är ett fuskprojekt skriver den anställde till mig.

– Hur kan du säga det, skriver jag tillbaka.

– Var tror du all lejon tar vägen, när det har ätit sig stora. Det finns jägare som föredrar lejon i burar, får jag till svar.

Vad säger vd Fredrik Dahlberg på Goxplore om det påståendet?

– Det är nyheter för mig i så fall. Då skulle jag väldigt gärna vilja veta mer om det, om det kommer från Alerts som inte har några band med jakt, till och med de som ifrågasätter projekten säger att de inte är förknippade med jakt.

Kaliber har sökt Alerts ansvariga via mejl med frågor om det här. Vi har dock inte fått något svar. Men en anställd som säger att djuren säljs till just canned hunting räcker inte som bevis för att säga att det är så. Däremot inser jag att frågan är stor i Sydafrika, jag hittar fler tidningsartiklar och det visar sig också att flera politiker engagerat sig i frågan. Och det är nu jag får tag på något intressant.

En politiker i har ställt en fråga i The North West Provincial Govement, alltså en av delstatsparlamenteten i Sydafrika, om handel med lejon. Och det finns en förteckning över vart några av farmerna sålt sina djur. Det visar sig att Letsatsi, en farm som Goxplore skickar volontärer, har sålt till två jaktfarmer.

”Have a taste of a the south African hunting experince” skriver den ena jaktfarmen på sin hemsida och visar en film med sex leende jägare som skjuter bland annat lejon, ackompanjerat med pampig musik. Jag visar de här uppgifterna för Fredrik Dahlberg.

– Då visar det sig att de har sålt en hel del. Och då tog jag fram de här ställena.

– Och det var från Letsatsi?

– Bägge är från Letsatsi.

– Men det här tar jag gärna kopior på och tar upp med ägaren.

– För det här var inget du visste?

– Nej, absolut inte.

– Förvånar det dig?

– Ja, det gör det. När de säger att de inte säljer till jakt får man väl tro på det, men nu måste vi ju fråga om det här.

Jag ringer Letsatsi för att få veta hur de har resonerat, men det tackar nej till att prata med mig.

Det handlar om sammantaget 41 lejon. 2013 sålde Letsatsi ett lejon till en jaktfarm och 2014 sålde de 40 lejon vid fem olika tillfällen till en annan jaktfarm.

– Men skulle volontärer verkligen betalat för det här om det hade vetat att djuren går till jakt?

– Vi skulle inte tillhandhållit det här om vi hade vetat, och jag måste titta på det här, annars hade vi inte haft det här. Det säger sig självt.

Men det slutar inte här. Det visar sig nämligen finnas ytterligare ett sätt att tjäna pengar på lejonen som föds upp i fångenskap. När jägaren har tagit trofén, det vill säga huvudet och skinnet, finns något värdefullt kvar: nämligen benen, själva skelettet. Det säljs, helt lagligt, till Asien, där det finns en efterfrågan på rovdjursben, något som används i naturmedicin som potenshöjande medel. Men även om det är lagligt väckte uppståndelse i Sydafrikansk media när det uppdagades att Letsatsi 2009 hade sålt lejonben till Laos. Men det här var något som Fredrik Dahlberg visste om. Lejonen dog av sjukdom säger han.

­– Det är beklämmande, men som sagt det var något som hände innan vi började syssla med det här projektet och de här lejonen dog av sjukdom.

Bakom volontärresorna som säljs med argumentet att rädda Afrikas vilda lejon döljer sig alltså en lönsam industri, och få, om ens några, lejon släpps ut i det fria. Djuren utnyttjas för att få volontärer och turister att betala för att kela med dem och ta hand om dem. När de blir för stora och för farliga att hanteras av människor slutar det för många djur att de skjuts för nöjes skull av rika jaktturister. Kaliber har kunnat visa att det svenska reseföretaget Goxplore skickat volontärer till uppfödare som sålt sina djur till jaktfarmer.

Hur gick det då för Frida Aronsson som funderade på att åka på en volontärresa för att göra en insats för djur och natur?

– Jag valde att inte åka, utan började titta på annat i stället som kändes mer seriöst. Och jag avbröt väl egentligen för att jag fick lite mer kännedom vad som händer med uppfödda lejon och andra djur. Det hade varit väldigt hemskt att åka ner och tro att man gör något bra och sen visar det sig att djuren föds upp för att skjutas eller egentligen bara är kvar i inhägnaden resten av livet.

När programmet är klart får jag ett mejl av Goxplores vd Fredrik Dahlberg där han skriver att de har avslutat samarbetet med Letsatsi och tagit bort det från sitt utbud.

Reporter: Lena Pettersson

Producent: Annika H Eriksson

Kontakt: kaliber@sverigesradio.se

Avsnitt(590)

Anja har lurat män på miljoner: “Jag åker inte fast”

Anja har lurat män på miljoner: “Jag åker inte fast”

Kaliber om hur jakten på pengar gör Anjas affärsidé om bedrägerier och utpressning till en vinstmaskin i miljonklassen och om hur ansvariga handfallna tittar på och ständigt ligger steget efter. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. "Anja" heter egentligen något annat. Hennes röst är utbytt, och en annan person spelar henne på Kalibers bilder. Mot anonymitet berättar hon hur hon levt på att manipulera, lura och utpressa män på miljontals kronor under de senaste tolv åren.Det började i tonåren. Anja bestämmer sig för att lura en äldre man som hon kommer i kontakt med på en telefondejting-linje. Dagen efter överför mannen flera tusen till henne, bland annat så hon kan köpa en tågbiljett hem till honom. Men Anja tar ut pengarna och blockerar hans telefonnummer.– Det gick så fort och jag fick så mycket pengar, jag kände bara herre gud vad enkelt det var, jag kan ju göra det här igen.Fått flera miljoner genom romansbedrägerier och utpressningOch det gör hon. Anja lär sig att både råna män, skaffa hållhakar, och utpressa så männen inte anmäler.Idag lurar hon män genom det som kallas romansbedrägerier. Anja träffar män och ljuger om olika situationer hon behöver pengar för, och i många fall sätter männen över dem. – Det är bara skådespeleri. Allting. Ingenting jag säger till dem kommer från hjärtat. Jag ljuger så mycket jag bara orkar.Anja har lurat sig till flera miljoner under åren. Hon säger att hon är beredd på att en dag åka fast, men säger också att den risken är minimal.– Det är svårt, det är jättesvårt för dem. Jag ligger flera steg före. Före bankerna, före polisen."Bara bankerna kan få stopp på henne"När männen själva inte anmäler till polisen, kommer hennes brott aldrig till polisens kännedom.– Ja, det är bara bankerna som kan få stopp på henne om inte nån målsägare till slut kliver fram, säger Björn Sidenhjärta, förundersökningsledare vid bedrägerigruppen i Polisregion Mitt.Bankerna ska övervaka transaktioner och be om underlag när oväntade summor sätts in på konton. Anja har ingen registrerad inkomst, och får regelbundet stora summor insatta på sitt konto. Vad vi kan se har bara en bank under ett tillfälle de senaste tolv åren ifrågasatt var pengarna kommer ifrån, men sedan nöjt sig med påhittade svar och kontot kunde fortsätta att användas. Kaliber kontaktar banken som inte vill svara på frågor.En annan av bankerna vi kontaktar, och där Anja haft konton är Swedbank. Ralf Bagner är pressansvarig på Swedbank:– I takt med att kraven enligt penningtvättslagstiftningen har skruvats åt, så ställer vi ju fler frågor till våra kunder, med jämna mellanrum. Samtidigt så är det ju så att de finansiella brotten också har ökat. Vi investerar enormt mycket pengar för att skydda våra kunder, men också för att försäkra oss om att våra system inte används som verktyg av kriminella.Hur tänker du på att ni trots det används av kriminella för deras aktiviteter?– Som jag sa, så är det ju så att banker har ju lagkrav på sig för att förhindra den här typen av brottslighet, ekonomisk brottslighet är ju ett samhällsproblem som långt ifrån bara drabbar bankerna, vi tar det här på allra största allvar och fortsätter att arbeta med att förebygga det.Anja byter konton med jämna mellanrum och fortsätter att begå brott än idag.Men hur känns det att veta att du lever ditt liv på stulna pengar?– Eh, jag ser inte det som stulna pengar.Hur ser du på det då?– Jag är faktiskt väldigt stolt över det jag gör, jag har manipulerat dem. Men egentligen så har jag fått det frivilligt. Och vad jag vet så är det inte olagligt att vara gold-digger.I lagens ögon, objektivt sätt, så är det ett brott du sysslar med?– Fast jag tycker inte det är olagligt.Men i lagens ögon så är det det.– Jag bryr mig inte. Det finns värre saker de kan utreda.Anja säger att hon tänker fortsätta med sina brott. Går hon inte att stoppa?

30 Maj 202229min

De bortglömda sprängförråden – Emil miste livet i dödsfällan

De bortglömda sprängförråden – Emil miste livet i dödsfällan

Om de bortglömda sprängförråden och hur svenska myndigheter sjabblade bort den viktiga frågan som skulle göra att olyckan, som den där Emil dog, inte kan hända igen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Linas exsambo, Elviras bror, hette Emil. Fram till för ett och ett halvt år sedan var han verkstadsarbetare i Östersunds kommun.Men en dag i november 2020 blir Emil tillkallad för att öppna låsen på två plåtskåp i ett stenförråd som ska rensas upp. Alla tror att skåpen är tomma. De ska bara öppnas, separeras från sitt betongfundament och köras till en återvinningsstation. Emil använder en skärbrännare för att kapa låsen. Det ena skåpet är tomt. Det andra exploderar och Emil omkommer omedelbart.Sprängförråden användes fram till 90-taletSkåpet som Emil försökt öppna var en så kallat sprängkista eller sprängförråd, full med svartkrut och tändhattar, bortglömt från den tid när det var vanligt att kommunerna själva utförde egna sprängningar vid byggen, från 1950-talet och framåt. På 90-talet gick många över till att köpa de här tjänsterna från auktoriserade sprängföretag som specialiserat sig.Metallskåpet som var fullt med sprängmedel, märkt ”förråd”, hade alltså stått på kommunens mark och inte använts på över 20 år.Ytterligare 20-tal sprängförråd hittasÖstersunds kommun erkände arbetsmiljöbrott i samband med olyckan och dömdes i december 2021 till två miljoner kronor i böter.I och med olyckan i Östersund får man upp ögonen för säkerhetsrisken med bortglömda sprängkistor. Kommunerna och polisen i Jämtlands län efterlyst tips från allmänheten och ännu fler okända sprängkistor som inte tillhör kommunerna dyker upp. Totalt minst ett 20-tal sprängförråd som använts av bland annat kommuner, företag och statliga verk. Och i ett av dem, som upptäckts nära Åre, finns hela 625 kilo sprängmedel.Kampanjen som aldrig blev av"Det här är en inventering som behöver göras i hela landet", tänker säkerhetschefen vid Östersunds kommun. Likadant resonerar Arbetsmiljöverket och de slår larm till Sveriges kommuner och regioner, SKR och Myndigheten för samhällskydd och beredskap, MSB, om behovet av en riktad informationskampanj alla till landets kommuner.Men i en enkät som Kaliber skickat säger 125 av de 142 kommuner som svarat att de inte har tagit reda på hur det ligger till med sprängförråd, efter explosionen i Östersund. Hälften uppger att orsaken är att de inte känt till att det kan finnas bortglömda sprängkistor.Trots larmen om allvarliga risker och diskussioner mellan myndigheter och SKR om att det var viktigt med en riksomfattande informationskampanj blev den inte av. Varför?

23 Maj 202229min

Elchocken och ministerns omöjliga löften

Elchocken och ministerns omöjliga löften

Om hur Sverige hamnade i skenande elpriser, ansträngda elsystem och om omöjliga löften om snabb förändring. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Mats bor i Enviken i nordöstra Dalarna. I vintras fick han och hans familj en chock när elräkningen kom. Trots att han gör allt för att minska energikostnader – de eldar med pellets, har sjövärme och solceller – så blev decemberräkningen på 17 000 kr, fyra gånger så mycket som december förra året.– Hade jag inte haft extrajobb nu, då hade det inte gått, säger Mats.Regeringens förklaring på prisökningen: "Putin-priser"Strax efter Rysslands invasion av Ukraina lanserar Regeringen ett nytt begrepp som förklaring till energipriserna: Putin-priser.Men det finns fler faktorer. Elsystemexperten Maja Lundbäck:–Man har lagt ner planerbar produktion i södra Sverige. Vi pratar inte bara kärnkraftsanläggningar utan även kraftvärmeverk.Planerbar elproduktion har minskat2015 höjde regeringen effektskatten på kärnkraft. Det bidrog till att fyra kärnkraftsreaktorer lade ner, nu senast två reaktorer på Ringhals som togs ur bruk 2019 respektive nyårsafton 2020.Enligt en rapport från forskningsorganisationen Energiforsk, skulle elpriserna i höstas varit mellan 30 och 45 procent lägre om Ringhals nedlagda reaktorer fortsatt producera el, allt annat lika.De höga elpriserna beror alltså inte bara på Putins Ryssland utan är också ett resultat av att Sverige, i takt med att planerbar elproduktion har tagits bort, blivit alltmer påverkade av elmarknaden på kontinenten.– Vi blir ju mer och mer känsliga för variationer av kol-, olja- och gaspriserna för att vi måste importera, säger Maja Lundbäck.Effektskatt påverkade avvecklingsbeslut av kärnkraftVattenfalls Torbjörn Wahlborg uttalade sig i SVT förra året om beslutet att stänga Ringhals 1 och 2.”Beslutet var Vattenfalls, men jag kan också konstatera, hade vi inte haft effektskatten som vi hade 2015 så hade vi inte tagit det beslutet.”Men energiminister Khashayar Farmanbar menar idag att beslutet inte hade med skatter eller politik att göra.– Det är inte den bilden jag har. Men det är en bild som jag fått att det är ett kommersiellt beslut baserat på att det inte fanns lönsamhet i att uppgradera.Varför tror du han säger så? Det här var ju en intervju förra året?– Jag vet inte varför han säger det. Han har säkert sina skäl.Men ni kan inte ha rätt båda två menar jag?– Man kan ha olika bild av verkligheten också.Omöjliga löften om havsbaserad vindkraftEnergiministern har flera gånger sagt i medierna att svenskarna inom två år kommer att märka skillnad i elpriser, när Svenska Kraftnät förbättrar elöverföringen eller när vi bygger vindkraftverk till havs. Från P4 Extra i januari:– Bygger vi vindkraftverk till havs så pratar vi om ett antal år, ett eller två år, säger Farmanbar.Men Svenska Kraftnät skriver att det inte kommer finnas några vindkraftverk på havet inom två år, utan först framåt 2030. Lina Kinning på branschorganisationen Svensk Vindenergi säger samma sak.– Ja, förutsatt att tillstånden kommer på plats så kan vi se de första havsbaserade vindkraftparkerna i Sverige från och med 2028 och framåt.

16 Maj 202229min

Batteriskandalen, övergrepp via nätet och barnvräkningar – vad hände sedan?

Batteriskandalen, övergrepp via nätet och barnvräkningar – vad hände sedan?

I veckans avsnitt av Kaliber berättar vi om efterspelet för tre av våra granskningar. Det handlar om att fler barn vräks, en nya lag om sexövergrepp på nätet och fängelsedomar för miljöbrott. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Farligt avfallHösten 2020 sände vi granskningen ”Återvunnen eller försvunnen?” som handlade om batteriåtervinning, och Urecycles anläggning i Karlskoga som då tog emot 70 procent av alla alkaliska batterier, sådana som du har i din fjärrkontroll och eltandborste.Samtidigt dök vita säckar upp på flera ställen i Mellansverige. Säckar som hade dumpats och läckte. Och som innehöll den svarta massan från batteriåtervinningsanläggningen i Karlskoga. En del av massan hade grävts ner.Vi följer upp vad som hänt sedan granskningen sändes, och det handlar om fängelsedomar, sanering och bränder.572 barn vräktes under 2021I granskningen ”Barnvräkningar – den misslyckade nollvisionen” från december förra året, berättar familjen Andersson om den där decemberdagen 2018, när Kronofogden och hyresvärden knackar på familjen dörr. Mamman i familjen är sjukskriven, och något har gått fel med kommunikationen med Arbetsförmedlingen, så hennes ersättning har inte betalats ut. De har levt på familjens pappas inkomst, och hamnar efter med hyra, och kan tillslut inte helt betala den. Den kommunala hyresvärden säger upp deras kontrakt.Trots en nollvision mot att barn ska bli av med sina fasta bostäder, en nollvision som antogs 2007 av den dåvarande alliansregeringen, har hittills aldrig nollvisionen uppnåtts under något år sedan dess. Istället har antalet barn som drabbats av vräkningar ökat igen de senaste åren. förra året drabbades 572 barn av vräkningar, det är 123 fler barn än vad som vräktes året innan, 2020.Kaliber återkommer till familjen och det tillfälliga akutboende de just nu bor i, och ställer återigen frågor till ansvariga politiker hur nollvisionen ska uppnås.Ny lag om sexövergrepp på nätetKaliber har i flera program granskat hur övergrepp mot barn utreds, och då främst livestreamade-övergrepp där tittaren instruerar på distans. Förövaren finns ofta i västvärlden bakom en dator och offren finns på andra sidan jorden, till exempel i Filippinerna framför en webbkamera, som i serien ”De dolda sexövergreppen” av reportrar Stina Näslund och Clara Lowden på produktionsbolaget Filt.I granskningarna fick det svenska rättsväsendet kritik av bland annat barnrättsorganisationen Ecpat, för att lagstiftningen kring övergrepp över nätet generellt släpat efter. Sedan dess har lagar ändrat och nya tillkommit, och i sommar kommer bland annat en ny lag, som säger att våldtäkt, sexuella övergrepp och motsvarande brott mot barn även ska omfatta sexuella kränkningar som begås på distans.

9 Maj 202229min

”Jag blev kallad kossa” – om ätstörningar, våld och barnidrott som liknar trafficking

”Jag blev kallad kossa” – om ätstörningar, våld och barnidrott som liknar trafficking

Hot om våld, ätstörningar och ungdomar som köps ut ur klubbar. Kaliber om Sportbladets granskning av hockeygymnasier, och SVT Sports granskning av rytmisk gymnastik. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ”Väldigt stressigt”Sportbladet har i över två år, sedan Barnkonventionen blev lag, granskat ungdomsishockey i serien "Utgallrad". I dagens Kaliber tar vi upp deras senaste granskning av hockeygymnasier, och om hur föräldrar kan tvingas bli återbetalningsskyldiga om ungdomar vill byta hockeygymnasium, eller hoppa av. Något som den klubb som svarar Sportbladet säger endast sker om det handlar om byten.Sportbladets reporter Patrik Brenning berättar mer om sin granskning, hur avtalen kring hockeygymnasierna fungerar, och bland annat avtal om återbetalningskrav.”Ju ondare det gör, desto bättre är det”Inom rytmisk gymnastik har det kommit vittnesmål om vikthets som lett till ätstörningar, hot om våld och smärtsam stretching i en granskning som SVT Sport har gjort under våren. En av dem som berättar är tidigare gymnasten Clara Göthberg.– Jag har blivit kallad för ´kossa´. Jag har blivit kallad för ´elefant´. Jag har fått höra att jag inte ska dricka vatten på träningen för att jag blir för tung och klumpig. Jag har fått höra att jag ska bli slagen om jag inte skärper mig. Och jag har fått höra att ju ondare det gör, desto bättre är det. Jag har skämts. Jag har skakat i panik och jag har haft prestationsångest upp över öronen.”Gymnastikförbundet säger bland annat såhär om vittnesmålen: – Ja, jag blir ju naturligtvis bestört. Det här är ju ingenting som vi varken vill se inom gymnastiken, eller idrotten i stort. Idrotten för mig ska ju vara en plats för trygghet och glädje. Men naturligtvis så är tränare, precis som många andra, en del av en kultur, man ärver något, ett sätt att göra saker, "så här har vi alltid gjort". Och där kan ju vara en utmaning att bryta de mönstren. En annan sak som tas upp i SVT Sports granskning är så kallad tvångsstretching. Något som både förbundet och Anna-Karin Wikström, en legitimerad fysioterapeut som ingår i det medicinska teamet inom Svenska gymnastikförbundet säger såhär om:– Jag tycker att det är förfärligt. Växande kroppar är inte gjorda för att stretcha i ytterlägen på det här sättet, med någon extra vikt på. Det är mer okej när de sitter i egna positioner och stretchar på eget bevåg. Men inte när det är någon till person som är med och trycker på. Man håller inte för det. Att pressa på i ett sådant ytterläge. Alla går ju såklart inte sönder, men det finns ju risk varje gång man gör det att man faktiskt går sönder.”Något som gymnastikförbundets generalsekreterare Pelle Malmborg håller med om:– Med våld alltså, med hjälp av våld, komma till ytterläge, det är ju aldrig rätt. Självklart inte.Gymnastikförbundet har efter granskningen tillsammans med flera andra länder kommit med ett förslag till internationella gymnastikförbundet om att inte tillåta minderåriga personer att tävla på landslagsnivå i seniormästerskap. Idag är gränsen för att tävla i ett seniormästerskap 16 år, med de vill se en höjning till 18 år.Gymnastikförbundet jobbar också med att involvera gymnaster, ledare och föreningsstyrelser inom den rytmiska gymnastiken där de genom utbildning och föreningsträffar utgår från gymnasternas berättelser. Det är fortsättningen på ett arbete som pågått under en längre tid kopplat till träningsmetoder, ledarskap, synen på de aktiva och strukturer inom svensk gymnastik, enligt gymnastikförbundet. Riksidrottsförbundet om granskningarna: ”Misslyckats med att skydda just de här barnen”Malin Träff, sakansvarig för barn- och ungdomsidrott på Riksidrottsförbundet, säger bland annat såhär om granskningarna:– Först så skulle jag säga att det är smärtsamt att höra om de här unga som far illa. Och sedan är det ju så att även, eller kanske särskilt, när unga far illa inom idrotten så kommer det också med tankar på vårt ansvar, vi vuxna som ansvarar för de här verksamheterna, och känslan av att ha misslyckats med att skydda just de här barnen då.I de fall, till exempel i internationella sammanhang, där barn ses som handelsvaror, säger Malin Träff att: – Pengar, makt och framgång är otroligt starka drivkrafter för många. Så är det även inom idrotten och runt idrotten. I de allra grövsta fallen så skulle man nästan kunna kalla det för trafficking till och med…och vi behöver motverka det på alla sätt som vi kan, såklart.

2 Maj 202229min

Bluffindustrin – med lögnen som arbetsverktyg

Bluffindustrin – med lögnen som arbetsverktyg

Bedragarna som lurat personer på motsvarande fem miljarder kronor har sin arbetsplats i ett callcenter i Bulgariens huvudstad Sofia. Kaliber avslöjar hur bedragarna jobbade genom källor inifrån. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Flera svenskar har blivit lurade på pengar i en jättelik internationell bedrägerihärva som just nu utreds av tysk polis. Hör 20-åriga "Nikola" berätta om jobbet hos företaget med bedrägerier som affärsmodell och följ jakten på människorna som anses skyldiga till att ha lurat människor på motsvarande över fem miljarder svenska kronor.I första delen av granskningen Bluffindustrin träffar Kaliber bland annat med Eva, som när hon närmar sig pensionen efter ett arbetsliv som undersköterska blir sporrad att investera i bitcoin. Efter att ha sett reklam i sociala medier anmäler hon sitt intresse på företaget Qtecks hemsida och blir snabbt uppringd. Hon investerar 2.500 kr till en början, men lång historia kort: det slutar med skulder på 900.000 kr.Eva polisanmälde Qteck men utredningen lades ner. En annan som också anmält företaget är Anders Överyd i Gällivare, som vi träffar i det här avsnittet.– Jag var ju under isen då, så jag... Man var ensam och så ringer de och är vältaliga och pratar och… De är ju välformulerade och är jätteduktiga på att snacka och då kunde de ju verkligen få mitt förtroende gentemot dem. Jag var extra sårbar och trodde på allt vad de sa. De blev som kompisar.Svenska förundersökningar har lagts nedPersoner från Qteck lyckas övertyga Anders om att han borde låna pengar för att investera. Och övertalar honom att han ska låta dem fjärrstyra hans dator för att hjälpa honom med att fylla i låneansökningar.– Det känns så konstigt att jag ens gick med på det. Det är klart, då tog de över datorn och då tog de allting, säger Anders.Alla som Kaliber har haft kontakt med om Qteck har polisanmält, men antingen har det inte blivit någon förundersökning alls eller så har den lagts ned.Razzia i BulgarienMen i Tyskland jobbar polisen med en stor utredning efter att de fått rapporter om liknande bedrägerier. För drygt två år sedan anmälde någon i den lilla tyska universitetsstaden Göttingen att han blivit lurad på motsvarande två och en halv miljon kronor av företaget FX-leader. Och snart visar det sig att människor runtom i Tyskland fallit offer för samma liga, berättar åklagaren Manuel Recha.– And the scam in Germany quickly was about 20 million Euros, altogether, säger Manuel Recha.En del av pengarna, motsvarande tvåhundra miljoner svenska kronor, visade sig ha hamnat på Malta, en del hos en tysk privatperson.Genom att följa bedragarnas digitala fotspår på servrar i Tyskland och Nederländerna hittar de också ett ukrainskt företag som sköter FX-leaders hemsida. De blir säkra på att det FX-leader sysslat med är rena bedrägerier. Därifrån letar de tyska myndigheterna sig vidare, och upptäcker kopplingar till ett bulgariskt företag, ett företag som Kaliber lyckats identifiera som Dortome.I oktober 2021 genomförs en razzia i Dortomes lokaler i staden Sofia. Polisen förhör några av de anställda, och får veta att det finns ytterligare ett callcenter i närheten. Några av poliserna sätter sig i sina bilar och kör dit. När de kommer fram är det tomt på folk, och nedsläckt. Men datorerna finns kvar – och visar sig vara fulla av bevismaterial. Bland annat listor med falska identiteter och bolagsnamn. Det visar sig att bedragarna har mer än 80 företagsnamn till sitt förfogande, med tillhörande hemsidor, berättar åklagare Manuel Recha.Och ett av dem är Qteck.Kaliber kontaktar "Ross Matthews"Kaliber har varit i kontakt med flera personer som jobbat på callcentret. "Nikola" är en av dem. För Kaliber berättar han om tankarna när han först klev in i det luftkonditionerade kontorslandskapet i Sofia, om arbetssättet och lögnerna. Idag ångrar han att han nånsin satte sin fot där.På nätforum med varningar för bedrägerier finns flera namn som representanterna från FX-leader använt när de ringt. En David Morgan, en Sylvia Core, en Ross Matthews. Det här är namn som flera av de svenskar och danskar som blivit lurade av Qteck säger att de har varit i kontakt med.– Ross Matthews… Det han sa till mig var bland det värsta jag hört någon gång i hela mitt liv. Han visste att jag hade en syster. Han sa rakt ut vad han skulle göra med henne om han träffade henne. Sexuella anspelningar om du förstår vad jag menar. Han drog in mina barn i det här, och säger samma sak, säger Johan, som egentligen heter något annat.Vi har fått trovärdiga uppgifter om vem Ross Matthews egentligen är – en bulgarisk kampsportare i trettioårsåldern. Vi försöker få kontakt med honom. Både via telefon, sociala medier och mail.Vi är framme i nutid, och kontaktar också ägaren till callcentret i Sofia för en kommentar. Parallellt pågår den tyska polisens arbete med att dokumentera och utreda fynden från tillslagen i räderna. Kommer de ansvariga för bedrägerierna att ställas till svars? Kommer Eva, Anders och "Johan" att få upprättelse?

19 Apr 202229min

Bluffindustrin – Eva kan inte betala tillbaka

Bluffindustrin – Eva kan inte betala tillbaka

Flera svenskar har blivit lurade på pengar i en jättelik internationell bedrägerihärva som just nu utreds av tysk polis. Hör Eva Nilssons berättelse om hur hon hamnade på existensminimum. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. – Jag tänkte att jag kanske kunde få en bättre pension. Jag är 62 år, blir 63 år, så jag tänkte att det kunde… Jag förstår att jag blir en sån där fattigpensionär ändå, för jag har inte jobbat hundra procent, jag har varit hemma med barn och varit ensamstående. Så då tänkte jag att jag kanske kunde leva lite bättre.Eva Nilsson är undersköterska och fick upp ögonen för möjligheterna att investera, i till exempel bitcoin, när en kollega berättade om sina investeringar. Eva anmäler sitt intresse på en hemsida, och snart är det någon som ringer från ett brittiskt telefonnummer. Han säger sig vara baserad i London och jobba för företaget Qteck.– Som berättade om det och att man skulle investera med 2.500 kronor. Och då tänkte jag att ”det är inte så farligt, det har jag till.”Qteck fjärrstyr Evas datorQtecks personal tar ibland över kontrollen över hennes datorer med programvaran Anydesk. Där visar de hur hennes pengar har investerats. Eva övertygas om att investera mer – och att låna pengar för att ha råd. Det är Qtecks personal som fyller i låneansökningarna, berättar hon. Det första privatlånet görs på 182.000 kronor.– Och de lovade mig då att jag skulle få tillbaka mycket, mycket mer. Och ”vad vill du göra med pengarna?” och sådär. Man drömmer om vad man skulle kunna tänka sig. Att jag skulle vilja bjuda mina barn på en resa tillsammans.Kurvorna på skärmen går uppåt, tills de inte gör det längre. Qtecks personal ringer Eva varje dag, berättar hon, och övertygar henne till slut om att hon måste låna mer.– För att få tillbaka. Och då tänkte jag ju redan hur ska jag kunna betala tillbaka detta? Och då kände jag att det enda jag kan göra är att låna mer pengar då ju. Fastän att jag inte ville. För de lovade mig att jag skulle få så att jag kunde betala tillbaka."Ville ta livet av mig"I slutet har Eva skulder på 900.000 kr. Telefonnumret som Eva använde för att nå Qtecks personal har plötsligt inte längre någon abonnent. Eva förstår att pengarna är borta, och att hon har lån som hon aldrig kommer kunna betala tillbaka.– Jag trodde jag skulle svimma och kände att jag ville ta livet av mig, men som tur är kom jag till sans och tänkte på mina barn och pratade om det för min väninna. Man känner ju sig så jättedum för att man har gått på en sån nit liksom. Jag polisanmälde ju, för det ska man göra.Men polisen inleder inte någon förundersökning. De skriver att det inte finns ”anledning att anta att brott som hör under allmänt åtal har förövats”.Minst 42 polisanmälningar rör QteckPolisen i Sverige har fått in åtminstone 42 anmälningar som gäller Qteck. I de flesta har förundersökningen lagts ner, ofta inom bara några dagar. I nio fall har det inte inletts någon förundersökning alls. Men när polisen i Västmanland fick in en anmälan om att en person blivit lurad på 1,6 miljoner så valde de att i alla fall försöka spåra pengarna. Björn Sidenhjärta är polisiär förundersökningsledare vid polisens bedrägerigrupp i Västerås.– Jamen den skyldigheten tycker jag att man har som polisiär FU-ledare. Man måste ju utröna om det finns pengar att säkra upp någonstans. Man kan inte bara ta för givet att pengarna har gått utomlands och att vi inte kan göra något.Men i det här fallet har pengarna – just det – försvunnit utomlands, till konton i ett Londonbaserat företag som genomför internationella penningtransaktioner.Här slutar den svenska polisens arbete. Men också i Tyskland får tusentals människor liknande samtal som Eva, men från ett annat företag, FX-leader. De som ligger bakom FX-leader – som tyska myndigheter har jagat i två år - är också de som ligger bakom Qteck. Om det hör du i nästa avsnitt av Kaliber.Granskningen är ett samarbete med Danmarks Radio.

18 Apr 202229min

När mamman behöver psykiatrisk vård

När mamman behöver psykiatrisk vård

Sandra hade precis fött sitt fjärde barn. Men istället för familjelycka och bebisbubbla tog hon livet av sig på den slutna avdelning, där hon vårdades för förlossningspsykos. Hur kunde det bli så? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Sandra var en kvinna som älskade familjelivet. Men en månad efter att hon fått sitt fjärde efterlängtade barn, en dotter, börjar något förändras hos Sandra.– Hon kunde gå till kylskåpet plötsligt och hälla ut alla mjölkprodukter för att hon var övertygad om att det var livsfarligt för barnen att dricka mjölken, säger Sandras syster Christine.Sandras man ringer till slut efter akut psykiatrisk hjälp.– När jag fick veta det här så då låg hon redan inlagd i slutenvården. Och jag blev ju alldeles chockad eftersom hon var helt som vanligt en vecka tidigare.Blir inlagd på sluten avdelningSandra har fått en förlossningspsykos. Hon är paranoid, rädd och uttrycker att det vore bättre för hennes familj om hon inte fanns. En läkare bedömer att det föreligger risk för självmord och Sandra blir inlagd i slutenvården med vak flera gånger i timmen. Hon kommer att vara inskriven på avdelningen i Gubbängen i Stockholm i lite drygt tre veckor. Under den tiden skadar hon sig själv vid minst tre tillfällen. Eftersom Sandra inte får träffa sin bebis på avdelningen får hon istället permission att gå ut på promenader. Det är efter en sån här promenad som Sandras man ringer till avdelningen och säger att han är orolig över henne, att hon är än mer förvirrad och pratar konstigt, som han uttrycker det.– Men sen drog de ändå ner på tillsynsfrekvensen, på morgonen efter tror jag att det var. Så att då tittade de till henne då en gång i halvtimmen, säger Christine.Efter det händer det som gör att deras värld rasar. Sandra skadar sig själv så svårt inne på sitt rum att hon senare avlider av skadorna.Få regioner har särskild vårdplanChefen på avdelningen som Sandra var inlagd på menar att det är en svår balansgång att bolla patientens önskan om att bli lämnad ifred med det vårdbehovet man ser, att det handlar om att också bygga ett förtroende för att få fortsätta ge vård. De har dragit lärdom av den tragiska händelsen.– Där har vi gjort det bästa som går för att förklara, inte bara vad som hände utan också hur vi ska förstå det och vad vi gör nu, säger han.Kaliber har tittat närmare på fallet med Sandra, men också hur vården av de som drabbas av förlossningspsykos ser ut i Sverige. Det ska visa sig att få regioner i Sverige har en särskild vårdplan för nyförlösta kvinnor som behöver psykiatrisk vård.Reporter: Malin Marcko.

11 Apr 202229min

Populärt inom Samhälle & Kultur

podme-dokumentar
en-mork-historia
p3-dokumentar
svenska-fall
aftonbladet-krim
mardromsgasten
badfluence
killradet
creepypodden-med-jack-werner
rattsfallen
nemo-moter-en-van
skaringer-nessvold
flashback-forever
radiosporten-dokumentar
hor-har
p1-dokumentar
aftonbladet-daily
rss-verkligheten
rss-sanning-konsekvens
vad-blir-det-for-mord