Elitidrott kan strida mot Barnkonventionen
Kaliber3 Feb 2013

Elitidrott kan strida mot Barnkonventionen

I jakten på medaljer använder idrottsföreningar varje år miljontals skattekronor till elitsatsningar på barn och ungdomar. Elitsatsningar som enligt forskare står i strid med Barnkonventionen - och som dessutom inte leder till fler medaljer. Det här är den tredje och sista delen i Kalibers granskning av barnidrott.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Hej, vad heter du?
– Kiara.
Och hur gammal är du?
– Sju
Hur ofta tränar du här?
– Fyra dagar i veckan. Två timmar typ.
Hur kommer det sig att du tränar så mycket?
– Jag tycker det är jätteroligt.

Kiara Roberts har blivit utvald till den förberedande elitsatsningsgruppen i Eskilstunas gymnastikförening.
– Hopp, det är mitt favvoredskap. Man springer och sen får man sätta händerna på en sån och sen kommer man med benen över hästen.

Den svenska idrottsrörelsen finanisieras till största del av skattemedel. Varje år ger stat och kommuner flera miljarder till idrotten. En del av pengarna går till elitsatsningar för barn.

Tidigare i Kalibers serie har elittränande barn och ungdomar berättat om problem både med skador och psykisk press.
– Det fortsätter att göra jätteont, så då börjar jag gråta.
– Så ont i ryggen har jag inte haft i ryggen som jag hade då.
– Och då är det svårt när man är 12, 13, 14 år att säga nej.

Idag berättar vi historien om hur Sverige gick från att vara ett land där det var fult att satsa på elit, till ett där elitsatsningar på barn och ungdomar är en del av vardagen.
– När det gäller organiserad föreningsidrott så var det länge något som bara de unga männen höll på med.

Karin Redelius på Gymnastik- och idrottshögskolan. Hon berättar att på 60- och 70-talen, när fler unga började idrotta i föreningar startade Riksidrottsförbundet en ungdomskommitté som förde diskussioner om när man skulle börja tävla.
– Och då kom man på att 14 var en bra ålder. Och innan dess var det ganska otänkbart, att som vi håller på med, börja tävla när man är i 6-7-årsåldern.

I takt med att föreningsidrotten utvecklades, växte också elitidrotten. I Sverige startade de första Riksidrottsgymnasierna för de mest talangfulla. Samtidigt ökade den internationella konkurrensen, mästerskapen blev fler och de olympiska spelen större. I London-OS 1948 deltog 59 länder, i Peking 2008 var 204 länder med.

Idrottsforskare talar om en kapprustningsspiral, där nationer investerar mer och mer pengar för att ta fler medaljer i internationella tävlingar.

Det var efter det svenska OS-misslyckandet i Nagano 1998 som staten gick in och började stödja svensk elitidrottsverksamhet.
– Och då, till slut så var det den dåvarande idrottsministern Leif Blomman Blomberg som krasst konstaterade att nu måste vi göra någonting.

Idrottsforskaren Johan R Norberg berättar.
– Och genomdrev att Sveriges olympiska kommitté skulle få ett stöd. Men det är ganska typiskt den svenska modellen att det inte var jättestora pengar. Jag tror att det var tio miljoner om året under förutsättning att näringslivet kom med lika mycket.

Sverige hade fått sin första statliga elitsatsning. Nästa steg togs 2006 då man tillsatte en statlig idrottsstödsutredning. I den föreslogs ett nytt politiskt mål för idrotten. Förutom de gamla målen om att främja folkhälsa, demokrati och jämställdhet skulle stödet nu också, ”stärka svenska idrottsutövares internationella konkurrenskraft” - med andra ord, man skulle satsa på eliten. Elitmålet var tänkt att gälla vuxna idrottare, men idrottsforskaren Tomas Peterson, som formulerade målet, menar att det även påverkat barnidrotten.
– Det var som att jag öppnade en dörr - svusch - som alla bara stod och väntade på, det är sånt jag tänker på när jag ligger sömnlös om nätterna.

Samtidigt som regeringen införde ett elitidrottsmål öronmärkte man också 212 miljoner kronor till elitidrott under en treårsperiod.
Det att man gjorde den här elitsatsningen och att man satte in det här elitmålet i förordningen, betyder det att staten har som mål att svenska idrottare ska ta så många medaljer som möjligt i OS?
– Det är inte något mål. Det är ett mål som idrottsrörelsen kan ha.
Idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth.
– För man ser ju att därigenom kan man förmå fler att börja idrotta. Och sen är det naturligtvis en stark önskan hos svenska folket att det ska gå bra för våra lag eller våra enskilda idrottare. Men går man tillbaka 40, 50 år och ser det idrottshistoriskt, så var det här lite tabubelagt, att man fick inte vara bättre, ingen skulle utmärka sig ingen fick bli stjärna. Det har vi ju lämnat.

Regeringens 212 elitmiljoner har gått till specialidrottsförbundens landslagsverksamhet och till enskilda idrottstalanger i ett så kallat topp- och talangprogram. Många av de idrottarna är under 18 år.

Förutom elitmiljonerna ger staten årligen 1,7 miljarder till idrotten, och landets kommuner bidrar med en miljard kronor i direkt stöd till de 20 000 idrottsföreningarna. Kommunerna lägger dessutom 3-4 miljarder kronor på anläggningar och arenor varje år. Totalt blir det alltså över fem miljarder skattekronor per år.

Förutom att lägga ett elitidrottsmål till statens idrottspolitik, föreslog också utredaren Tomas Peterson att barn- och ungdomsidrotten skulle följa FN:s barnkonvention, dvs att den ska ske på barnens villkor. Idag är han inte helt nöjd med resultatet.
– Min kritik av vad som har hänt sen dess, det är att det har talats väldigt mycket om elitidrott och väldigt lite om ett barnrättsperspektiv, Det gör mig oerhört besviken, desto mer som jag är personligen ansvarig. Det var ju min förhoppning att det skulle balanseras.

Kaliber har frågat 300 av Sveriges största idrottsföreningar om de har elitträning för barn och ungdomar. Av de 161 som svarat uppger var fjärde förening att de har elitträning för barn under 13 år. Och sju av tio föreningar har elitverksamhet för barn mellan 13 och 18.

Fotbollsföreningen Vasalunds IF berättar om en tydligare inriktning i åldrarna 10-12 år. Segelkubben SS Vikingarna har dubblat sin elitsatsning på barn under 13 år. Malmö Bellevue Tennisklubb har ökat sin satsning för barn under 13 långt över 100 procent de senaste fem till tio åren.

Riksidrottsförbundet har antagit policyn Idrotten vill där det tydlig beskrivs hur barnidrott ska utövas. Där står bland annat att ”Idrott för barn ska bygga på barnens egna behov och förutsättningar”. Det står också att den ska följa barnkonventionen.
– Idrotten vill är inte förenlig med elitsatsningar bland barn.

Docent Karin Redelius på Gymnastik- och idrottshögskolan menar att elitsatsningar på barn bara kan vara förenligt med Barnkonventionen om det sker på barnens villkor.
– Där har en enig idrottsrörelse kommit fram till att barnidrott ska framförallt bedrivas under lekfulla former. Den ska utformas så att man har möjlighet att lära sig en idrott men att man också ska kunna prova olika idrotter. Resultaten ska tonas ner och tävlingar ska framförallt ske i närområdet.
Och på vilket sätt strider det mot elitsatsningar?
– Elitsatsningar generellt sett innebär ju att man tränar en idrott väldigt intensivt.

Karin Redelius understryker dock att intensiv träning i sig inte behöver strida mot Riksidrottsförbundets policy. Det är hur den intensiva träningen sker som avgör om det strider mot riktlinjerna eller ej.

Vi fråga idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth hur hon ser på att man använder skattemedel för att elitträna barn.
– Jag företräder svenska folket och jag tror att svenska folket tycker det är bra att vi sätter av pengar också till en elitsatsning. Om de här pengarna används också för att hårdträna barn, det är någonting vi får ta ställning till. Och vad menar man med barn?

Enligt barnkonventionen är man barn upp till 18 års ålder. Och vad är då elitträning? Inte ens Riksidrottsförbundet har en definition. Vi har valt att definiera det som målinriktad träning för att nå nationell eller internationell elitnivå. Som den hockeyträning 12-årige Philip Holmqvist ägnar sig åt.
– Minst sex gånger i veckan, så det är ganska mycket.
Åttaårige tennisspelaren Rasmus Boding tränar:
– Fyra och så har jag fys en gång i veckan.
Och Kiara Roberts, 7 år, som går den förberedande elitsatsningen i artistisk gymnastik i Eskilstuna:
- Fyra dagar i veckan 2 timmar typ.

Flera specialidrottsförbund har en så kallad utvecklingstrappa för att optimera träningen för blivande elitidrottare. Svenska Tennisförbundet, till exempel, rekommenderar träning från 6-årsåldern. Vid 15 år behöver man träna 20-24 tim i veckan. Johan Sjögren är sportchef på Tennisföbundet.
– Ska vi vara med att slåss internationellt så är det helt enkelt den mängden - men med kvalitet - som är ett minimumkrav. Det visar all internationell statistik att vi når inte dit.
20 timmar, det är ett halvtidsjobb tänker jag.
– Men det är ju så, det är det vi slåss mot. Vad tror du att ryssarna gör, serberna gör? Det är ju den verkligheten vi lever i. Det gäller inte bara svensk tennis, utan det tror jag gäller generellt i svensk idrott. Vi måste skapa ramar för våra ungdomar så att vi kan slåss internationellt. Så länge vi har ambitionen att ta medaljer vid OS.

Det är ungefär här som elitidrottsmålet i statens idrottspolitik måste balanseras mot målet om att idrotten ska följa FN:s barnkonvention som säger att barnets ska komma första rummet.
– Jag har inget emot elitidrott för vuxna, det har jag inte. Elitidrott för barn kan bara bli fel.

Professorn i idrottsvetenskap Tomas Peterson var den som skrev in elitidrottsmålet i idrottsstödsförordningen. Han säger att målet var tänkt för vuxna, att tidiga elitsatsningar för barn strider mot Barnkonventionen.
– Varje barn ska ha rätt att idrotta om det vill det. Varje barn ska ha rätt att utvecklas enligt sina personliga förutsättningar och inte behöva jämföras med nån annan än sig själv.

I Eskilstuna gymnastikförening hoppar Ester Alhällen på trampetten.

Hur gammal är du?
– 9 år, jag har tränat med elit i fyra år
Hur gammal var du när du började här?
– Tre som jag började med gympa.
Hur ofta tränar du?
– Fem gånger i veckan 2,5 timme
Vad är det roligaste med gymnastiken?
– Man får träna hårt. Man blir duktig.
Vad är ditt mål med träningen?
– Att komma med i OS 2020.
Vad ska du göra då på OS 2020?
– Vinna.

Esters tränare heter Sofia Winqvist.
Hur gör ni för att anpassa den här träningen till Barnkonventionen?
– Framförallt så är träningen alltid på barnens villkor. Att det ska vara roligt för barnen. Vi har alltid en tät dialog med föräldrarna om hur de tycker att det är. Om någon tycker det är jobbigt med gympa letar vi reda på orsakerna och hittar en bättre lösning för barnet.

Riksidrottsförbundet och specialidrottsförbunden har riktlinjer om barnidrotten men det är i landets 20 000 idrottsföreningar som ska se till att de följs. De flesta ledarna i idrottsrörelsen arbetar ideellt. En studie av idrottsforskaren Karin Redelius visade att majoriteten av de tillfrågade idrottsledarna inte kände till att föreningsidrott som får skattestöd ska utgå från Barnkonventionen.
– De här ledarna visar ett stort engagemang och flera av dem har ganska lång erfarenhet. Men när man frågar om barns rättigheter så är de ganska ovana att prata om det.

Hårdare och mer målinriktad träning av barn kräver mer kunskap hos idrottsledarna. Det är de flesta i idrottsrörelsen överens om. Men det är svårt att kräva utbildning i både idrottsmedicin och barnpsykologi hos idrottsledare som i de flesta fall arbetar gratis. Lyhördhet och långsiktighet står dessutom i motsats till en annan logik säger idrottsprofessorn Tomas Peterson.
– Det är tävlandet som är idrottens logik. Och den logiken är otroligt stark. Den påverkar hela verksamheten. Håller du inte emot ständigt och dagligen så sätter den sig i förarsätet genast.

Omfattande forskning visar att tidig gallring gör att man missar talanger som skulle blommat ut senare. Tidiga elitsatsningar strider alltså både mot statens elitmål och barnrättsmål. Och före detta OS-läkaren Klas Östberg tycker att tidiga elitsatsningar även strider mot statens folkhälsomål.
– Det är verkligen skrämmande att man utsätter barnen för den här, jag skulle nästan kalla det för misshandeln. Eftersom det är så många som skadas och tröttnar på idrott. Jag är inte emot att barn tränar, tvärtom. Det är bra om man med träning menar allsidig träning, att de spontanidrottar. Men det farliga blir när det är en vuxen som står och driver på och försöker få barn att träna som vuxna tränar.

Färsk forskning om landslagsgymnastiken visade på en oetisk ledarkultur, problem med ätstörning och träning trots skador och sjukdom. Efter att rapporten offentliggjordes beslutade Riksidrottsförbundet att dra in elitstödet till gymnastiken.

I Eskilstuna, där Kiara och Ester tränar, har kommunen nyligen inlett en granskning av Eskilstuna gymnastikförening för att säkerställa att föreningen lever upp till FN:s barnkonvention.

Peter Mattsson som är elitidrottschef på Riksidrottsförbundet säger att man på central nivå informerar och utbildar ledare inom idrottsrörelsen, men att man inte kan hindra föreningar från att elitträna barn.
– Det finns ju inget förbud mot att barn ska träna, ja nu pratar vi om barn igen, alltså unga människor ska träna 12 till 20 timmar i veckan.

Vi frågar hur idrottsrörelsens policydokument Idrotten vill går ihop med elitsatsningar på barn.
– Det beror på vad du menar med elitsatsningar på barn. I Idrotten vill handlar det ju om barn upp till 12 och där ska man inte ägna sig åt elitsatsningar.
Men det finns ju sådana?
– Ja då får man nog definiera elitsatsningar, det är nåt man ofta uttrycker men jag är inte alltid säker på att vi vet vad det betyder.
Men hur ska man då kunna ställa krav om man inte ens vet vad elitidrott betyder?
– Vad som är elitsatsning och vad som är god barnidrott behöver inte skilja sig så mycket. Jag tror att de som blir duktiga elitidrottare har idrottat utifrån sina egna villkor och sina egna val och det är något som idrotten behöver stå för.
– Sen är det ju så att idrottsrörelsen är fri och självständig, föreningar är fria och självständiga, specialidrottsförbund är fria och självständiga. Där tror jag att det är viktigt att man som förälder är så noggrann som möjligt i valet av verksamhet för sina barn. De flesta idrottsföreningar har idé-dokument om vad det är man vill stå för. Då har man som förälder möjlighet att titta in i det och se hur väl det uppfylls.

Exakt hur våra drygt fem miljarder skattekronor används i idrottsrörelsen är svårt att veta. Riksidrottsförbundet har kritiserats för att inte ha redovisat hur mycket av statens totala stöd som gått till elit- respektive breddidrott. Och mindre än var femte kommun har en policy för de verksamheter de finansierar, enligt statistik från Riksidrottsförbundet.

Conny Fogelström, socialdemokrat i opposition i Täby skulle vilja ändra på det.
– Jag ser alltför ofta att det är ett passivt bidrag. Jag tycker mer att man ska hitta en form överenskommelse, vad vill kommunen att föreningslivet ska bidra med i välfärdsverksamheter och mer eller mindre beställa av föreningarna att det här vill vi att ni ansvarar för, och gör ni det så får ni såhär mycket pengar för det, och i den överenskommelsen kan man skriva in krav som kommunerna har, det kan vara allt ifrån att inte ägna sig åt toppning och elitinriktat i för låga åldrar.
Hur skulle man kontrollera att de följer villkoren?
– Det kräver förstås en större administration.

Mats Hasselgren som är ordförande i kultur- och fritidsnämnden i Täby berättar att kommunen i år ska införa en policy för idrottsstödet där det ska framgå vilka krav kommunen ställer. Men han tror inte att det går att kontrollera verksamheten i klubbarna.
– Det är frivillig ideell verksamhet, oftast ungdomar, föräldrar, halvprofessionella människor som på fritiden ägnar sig år det här, nej jag känner mig inte tilltalad av att bygga upp en inspektionsbyrå som inom annan kommunal verksamhet där folk får lön, det känns inte bra med den typen av inspektion och kontroll.

Nej, kommunerna kontrollerar inte kvalitén i den barnidrott de finansierar, det finns inte heller någon statlig tillsynsmyndighet som inspekterar verksamheten. Till skillnad från de flesta andra skattefinansierade verksamheterna får idrotten i hög grad sköta sig själv.

– Den svenska folkrörelsetanken är ju att människor ska organisera sig av fri vilja, för att man har ett intresse och en passion för något.

Idrottsforskaren Karin Redelius igen.
– Och då måste man också få bestämma en del själv över den verksamhet som man går in i. Och det är klart att de här elitsatsningarna som sker, de ledare och tränare som jobbar med det, tycker kanske att det här är det bästa sättet att utveckla barn och bedriva idrott för barn.

Det finns ett underförstått kontrakt mellan idrottsrörelse och stat. Så länge idrottsrörelsen lever upp till de mål som staten satt upp så får de sina pengar och stor frihet, men om idrotten skulle frångå statens mål alltför mycket kan staten dra in sitt stöd. Idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth.
– Om man läser regleringsbrev, propositionen på idrottspolitiken så står det väldigt tydligt vad som gäller barns rätt, att man ska ta hänsyn till barnens vilja, att det handlar om lek framförallt upp till 12-13 års ålder. Det får aldrig förknippas med hot eller utgallring som också är ett bekymmer. Politiken är väldigt tydlig, men att det kan hända att föreningar inte följer reglerna förvånar mig inte, det finns 20 000 idrottsföreningar i Sverige och det finns säkert problem i en del av dem.
Men det är omöjligt att ha koll på?
– Omöjligt vet jag inte men vår signal från regeringens sida, riksdagens och idrottsrörelsens sida är väldigt tydliga. Det står ju också att de föreningarna som inte beaktar barnperspektivet ska heller inte få del av de statliga medlen. Om man finner den sortens missförhållanden ska pengarna dras in. Men jag tror att de allra flesta som är aktiva i idrottsrörelsen är väl medvetna om Riksidrottsförbundets policy i Idrotten vill, att man känner till att barnperspektivet är styrande och att idrottande, framförallt när det gäller små barn, ska ske på deras villkor.
Ungefär 50 procent av tränarna enligt en undersökning av forskaren Karin Redelius kände inte till barnperspektivet. Vad tänker du om det?
– Ja jag var med på det seminariet när hon redovisade de här siffrorna och det var också Riksidrottsförbundet. Så det är väl att konstatera att man kan aldrig informera tillräckligt nog. Och det är väl inte bara information att läsa sig till utan det ska upp till diskussion.

I dagens Kaliber berättar vi hur idrotts-Sverige gick från en syn på elit som något fult till en där elitsatsningar är vardag, satsningar som i många fall börjar före 13 års ålder. Under de senaste åren har statens stöd till idrotten ökat kraftigt och 2009 satsade regeringen dessutom 212 miljoner direkt till eliten.

Det är för tidigt att se om de pengarna kommer att ge fler medaljer, och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth när heller inga stora förhoppningar om att Sverige ska kunna utmärka sig internationellt.
– Vi kommer aldrig klara oss i den konkurrensen. Det är ju länder som satsar enorma summor, och då talar vi om stora länder som Kina eller Korea och andra stater. Den kapprustningen kommer vi aldrig kunna vara med i och heller aldrig vinna.

Ett av Lena Adelsohn Liljeroths främsta argument för att satsa på eliten är att svenska idrottsstjärnor ska locka fler barn att börja idrotta.
– Ett gott skäl, det kan finnas flera.
– Och skulle du gå ut och fråga svenska folket om det är rätt att vi ger pengar till idrottsrörelsen så att vi kan få fram fler Ingemar Stenmark eller Pernilla Wiberg eller Anja Persson så skulle jag nästan lova att majoriteten av svenska folket skulle säga ja!

De 212 miljonerna som regeringen öronmärkte till elitidrott under tre år är slut nu, men Riksidrottsförbundet, som får alla sina pengar från staten, har redan plockat 91 miljoner från andra kassor till en fortsatt elitsatsning 2013.

Vi slutar där vi började, i Eskilstuna där Kiara, Ester och de andra flickorna tränar gymnastik. Kiara kommer springandes. Hon har just gått 10 meter på händer.

Blir man stark av att träna gymnastik?
– Ja
Hur märker du det?
– Om man får träningsvärk, då blir man rätt så stark.

Avsnitt(590)

Extrapodd: Den tystade staden

Extrapodd: Den tystade staden

Hela granskningen som podd: Om hur de kriminella gängen påverkar samhället i vardagen och hur de hotar och skrämmer kommunens personal till tystnad och om orosanmälningarna som försvann. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Kalibers granskning Den tystade staden – om hur ett släktbaserat kriminellt nätverk påverkar Sveriges andra största stad Göteborg och dess nordöstra stadsdelar. Nu kan du lyssna på hela granskningen i en extrapodd.Trakasserier av personalAnställda på bibliotek och fritidsgård trakasseras, misshandlas och hotats av minderåriga med kopplingar till ett kriminellt nätverk. En av ungdomarna är 14-åriga ”Salim”, vars pappa är en del av ledarskiktet i det kriminella nätverket. Men personalen har varken velat polisanmäla händelserna eller skicka in några orosanmälningar om ungdomarna till socialtjänsten.Polisen skickar dock in orosanmälningar gällande ”Salim” – flera stycken. Men inget händer och till slut visar det sig att sju av tio orosanmälningar har försvunnit på socialtjänsten. Ingen vet vart. Och de tre som registrerats har inte utretts."Extremt allvarligt läge"– Min första reaktion är att det är att det är ett extremt allvarligt läge, att vi har kriminella klaner som sätter i princip ett samhälle i sådan skräck får man ytterst säga, så att man får de här konsekvenserna och det är klart att det är ytterst allvarligt, sa Jonas Attenius, kommunstyrelsens ordförande i Göteborg, efter att ha hört granskningen från Kaliber.Polisanmälan efter programmetEfter granskningen blev det också känt att polisen polisanmält socialtjänsten för misstänkt tjänstefel och att en förundersökning inletts.

5 Juni 202345min

Gröna batterier och smutsiga metaller

Gröna batterier och smutsiga metaller

Visionen att bygga världens grönaste batteri utan kompromisser genomsyrar Northvolt. När Kaliber synar det gröna löftet hamnar vi på en av världens mest förorenade platser. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Northvolts VD, Peter Carlsson, har sagt att anledningen till att de startade Northvolt var för att lösa ett stort problem: den globala uppvärmningen. Men för att kunna massproducera världens grönaste batteri så krävs en hel del råvaror.Northvolt har valt att köpa en del av sina råvarumetaller från företaget Nornickel, världens största producent av nickel, som har sin bas i staden Norilsk i Sibirien. I maj 2020 orsakade Nornickel vad som bedöms vara Arktis näst största miljökatastrof genom ett läckage på runt 20 000 ton dieselolja i en lokal flod. Nornickels höga utsläpp av svaveldioxid är också något som fått ursprungsbefolkningen i området att protestera."Satt sig i en svår situation"Professorn i företagsekonomi Niklas Zandén som forskat kring bland annat företagsetik och har läst Northvolts uppförandekod menar att företaget satt sig själva i en tuff situation.– Man har satt sig själv i en svår situation där man valt en leverantör som under lång tid har blivit anklagad för en mängd olika problem i relation till både de sociala aspekterna och miljömässiga aspekterna. Det finns en lång historik av organisationer som har lyft upp att det här är ett problematiskt företag, att man då väljer att ha ett sådant företag som en av sina leverantörer lyfter naturligtvis en mängd frågor.Northvolt har nu börjat fasa ut sin ryska leverantör på grund av Rysslands krig i Ukraina. Men med tanke på Northvolts ambitiösa uppförandekoder att bland annat lämna ett minimalt av tryck på miljön menar kritikerna att de aldrig borde ha börjat handla av dem.Northvolt säger att de ställt miljökrav på det ryska företaget. – Vi håller ju med om att det finns utmaningar lokalt och det var ju därför som vi tyckte att det var väldigt viktigt och bra att vi kan få vara med och påverka som en ny marknad till de här miljöförbättringarna, säger miljöchef Emma Nehrenheim.Niklas Zandén pekar på hur svårt det är för kunder att ställa faktiska krav på leverantörer.– Vi har ju ganska mycket forskning på det där som visar att det är oerhört svårt att sätta det trycket på en leverantör och få dem att ändra sig.

29 Maj 202329min

Uthängda kvinnor, förgiftat vatten och dyra snabblån – det hände sen

Uthängda kvinnor, förgiftat vatten och dyra snabblån – det hände sen

Fällande domar som i hovrätten blir friande och hur gick det men kontona på appen Tiktok som hänger ut skilda kvinnor? I veckans avsnitt berättar vi vad som hänt efter några av våra granskningar. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. PFAS-skandalen till Högsta domstolenI december 2013 visade det sig att dricksvattnet i orten Kallinge i Blekinge var kraftigt förorenat. Vattnet innehöll PFAS-ämnen från ett brandskum som försvaret använda, alldeles intill dricksvattentäkten. Ungefär 5000 personer bor i Kallinge och några av dem gick ihop i en förening, PFAS-föreningen, och stämde det kommunala bolaget Ronneby miljö och teknik, som levererat dricksvattnet, för att få skadestånd.  Resan genom rättsprocessen har varit lång. Först vann kallingeborna i tingsrätten och sedan förlorade de i hovrätten. Nu ska deras ärende upp på högsta nivå när Högsta Domstolen gett prövningstillstånd.Skilda uthängda kvinnorI ett konto på appen Tiktok hängdes skilda kvinnor med ursprung i Mellanöstern ut. Kvinnor som skilt sig från sina män och börjat leva sina egna liv i sina nya hemländer hängdes ut som "övergivna horor" med namn och bild. Salma, som vi valde att kalla henne, var en av de som hängdes ut. Granskningen fick många att reagera, frågan är om det hänt nåt med kontona på Tiktok?Mannen i "Kreditkriget" friad av hovrättenBara för att en fordran är oriktig, så betyder det inte att den är brottslig, så resonerar hovrätten när de friar mannen som vi undersökte i granskningen ”Kreditkriget” från 2019. Mannen genomförde en affärsidé under flera år, som gick ut på att personer bland annat krävs på betalning för snabblån som de ansökt om, men aldrig fått. Och där räntan på lånet som inte betalades ut, ändå kunde förvandla summan som krävts tillbaka till miljonbelopp. Tingrätten dömde mannen till flera års fängelse för bedrägeri men i hovrätten frias han.

22 Maj 202329min

Assistenterna som larmade: Vi blev betjänter och Humana vägrade lyssna

Assistenterna som larmade: Vi blev betjänter och Humana vägrade lyssna

Om miljonerna i felaktig assistansersättning som flödat genom den svenska omsorgsjätten Humana och om vad bolaget egentligen visste. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. I utredningen som internt kallas för ”det gula huset” har polisen i flera månader samlat bevis mot en kvinna och hennes tre personliga assistenter. Polisen hävdar att kvinnan, som heter Inge Marie, inte varit där hon borde vara. Spaningsarbete och kartläggning från mobiltelefonsignaler visar att assistenterna och Inge Marie inte varit på samma ställe – när de varit schemalagda att vara hennes assistenter. – I det här skedet blir det ju nästan som en omvänd spaning då. Att när vi inte ser henne så blir ju det till protokollet. Hon ska finnas på den här platsen, säger polisens förundersökningsledare Linda Källberg.Humana förlorar sitt tillstånd att bedriva assistansTill Kaliber medger Inge Marie att hon varit i Danmark under delar av tiden, på grund av pandemin. Hon säger att meningen var att assistenterna skulle följa med, men att det inte gick eftersom Danmark stängde gränsen mot Sverige under coronapandemin.Genom åren har hennes assistans kostat sammanlagt nästan 11 miljoner kronor. Inge Maries assistenter har varit anställda av Humana Assistans. Det är de som har varit assistansanordnare, som det heter.Humana är idag en av Nordens största omsorgskoncerner, som förutom i Sverige finns också Finland, Norge och Danmark. I Norge och Sverige är Humana den största anordnaren av personlig assistans.2020 inleder Ivo en granskning av Humana Assistans. En granskning som kommer leda till att företaget kommer att förlora sitt tillstånd att bedriva personlig assistans – och till att bolaget nu slåss för sin överlevnad i domstol.Humana menar att det i de flesta fall inte alls handlar om personer som har fuskat eller överdrivit sina behov. Istället, säger Humanas chefsjurist Josefin Mikaelsson, handlar det ofta om personer fick sitt beslut om assistans i en annan tid, då reglerna var betydligt generösare än idag.Tidigare anställda: Vi var betjänterKaliber har pratat med flera personer som tidigare varit assistenter hos Humana, som säger att de larmade till arbetsgivaren om att personerna de skulle ta hand om, inte behövde hjälp.– Det sa jag till min chef flera gånger att jag kan inte förstå att hon har blivit beviljad så här mycket assistans, för hon kan ju göra det mesta själv, säger en fd anställd.Humana tillbakavisar uppgifterna.Det är inte den informationen som jag har fått, säger Josefin Mikaelsson.Hur ser ni på de uppgifterna?– Ja, om det skulle vara så att vi skulle ha fått information om att en person inte har behov av hjälp och ändå inte vidtog några åtgärder, då hade det varit brott mot våra rutiner. /…/ Får vi sådan information, då ska vi anmäla det till Försäkringskassan.Inge Marie Jensen dömdes i januari 2023 till två års fängelse för grovt bidragsbrott och folkbokföringsbrott. En av assistenterna dömdes också till fängelse i två år, den andra till fängelse i ett år, och den tredje till villkorlig dom.Assistenterna har inte överklagat domen. Det har däremot Inge Marie Jensen, som bara erkänner brott under pandemiåren då hon bodde i Danmark – men står fast vid att hon fick assistans innan dess. Och att hon behöver assistans för att ha ett värdigt liv.

15 Maj 202329min

Den tystade staden: Orosanmälningarna som försvann

Den tystade staden: Orosanmälningarna som försvann

Om 14-årige "Salims" väg in i det kriminella nätverket och om orosanmälningarna som försvann. Del 2/2. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. I del 1 av granskningen Den tystade staden berättade vi om att kommunanställda i Göteborgsförorten Hammarkullen utsatts för trakasserier, påtryckningar och förtäckta dödshot av minderåriga i ett släktbaserat kriminellt nätverk. Kaliber kunde berätta att ingen velat polisanmäla händelserna. Det har heller inte gjorts några orosanmälningar.Någon som däremot har gjort orosanmälningar är polisen. Redan i maj skrev polisen en anmälan om en 14-årig pojke vi valt att kalla Salim:"Om det inte genomförs en akut åtgärd snarast från socialtjänsten kommer pojken gå i sin fars fotspår och vara fast i den kriminella banan".Under 2022, fram till oktober, har socialtjänsten fått in nio orosanmälningar om Salim från polisen och en från störningsjouren. Men inget har hänt. Det visar sig att socialsekreteraren som tagit emot anmälningarna bara registrerar ett fåtal. Sju orosanmälningar försvinnerPolisen kontaktar socialtjänsten, som bestämmer sig för att utreda vad som hänt med orosanmälningarna, totalt sju stycken, som försvunnit.– Min egen spontana känsla var nog en viss frustration. Då vi har försökt dokumentera så mycket det bara går för att faktiskt i slutändan kunna hjälpa de här barnen och ungdomarna som riskerar att fara extremt illa, säger kommunpolisen Christian Jensen.I utredningen är kritiken massiv. Det står att den enskildes rättssäkerhet har åsidosatts och genomgående saknas barnperspektiv. Det framgår inte om socialsekreteraren direkt fått frågan om hen har utsetts för påtryckningar. Man nämner inte heller att 14-åringens familj är en del av ett släktbaserat kriminellt nätverk där hot och utpressning är en del av affärsidén. Den övergripande förklaringen är i stället bemanningssvårigheter, hög arbetsbelastning och bristande rutiner.Socialtjänsten har inte polisanmält den ansvariga socialsekreteraren. Karen Alvstad, avdelningschef på socialförvaltningen i nordost, vill inte kommentera varför eller om de försvunna orosanmälningarna har hittats.– Jag tror inte att någon gömmer undan orosanmälningar, utan vad jag kunde se ur den här lex Sarah som du hänvisar till så finns det brister i dokumentationen och det har vi åtgärdat. Sedan vill inte jag gå in på detaljer. Michael Tärnfalk är forskare i socialt arbete och utbildar socionomer på Uppsala universitet:– Oavsett vilka rutiner man har, så man har utbildat sig till socionom och läst någon juridik, i alla fall inom socialrätt, så förstår man ju att dokumentationsskyldighet, den är ju liksom A och O. (…) Var och en som jobbar som socialsekreterare måste veta att man är myndighetsperson, man måste dokumentera saker och man kan helt enkelt inte gömma undan orosanmälningar. Det är för mig helt obegripligt.Attenius: "Tar uppgifterna på djupaste allvar"Jonas Attenius (S), kommunalstyrelsens ordförande i Göteborg, skakar på huvudet när han hör om orosanmälningarna som försvunnit.– Brist på rutiner, att orosanmäla eller vad då? Det är ju en del utav grunduppdraget inom socialtjänsten så att det tror jag att man inte har brist på rutiner. (…) Underbemanning har vi ett stort problem i socialtjänsten. I den delen kan det finnas skäl att på något sätt, men att…var det sju stycken anmälningar skulle ha tappats på det sättet? Det låter osannolikt. Attenius berättar att han tar uppgifterna som framgår i Kalibers granskningen på djupaste allvar.– Hur kan vi stötta våra medarbetare så att de får en vettig arbetsmiljö? För det är vad det ytterst handlar om för mig som ansvarig politiker här i Göteborg. Hur kan jag få de här känna sig trygga att orosanmäla, att gå vidare med polisanmälan? För det är de inte idag. Och det behöver vi fundera på, på riktigt. Alltså, hur gör vi det? Kaliber har sökt socialsekreteraren som inte återkommit. Och genom släktnätverkets advokat har Kaliber sökt de aktuella familjemedlemmarna men de har inte återkommit.

3 Maj 202329min

Hatet i fjällen: Vem är en riktig same?

Hatet i fjällen: Vem är en riktig same?

Om hur politiska beslut än idag fortsätter att splittra samer och hur en ny lag riskerar att skapa ett A- och ett B-lag. Del 2/2. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. – Hä inte samer som själva som har skapat det här från början. Man ställer samer mot samer för att skapa oordning. Mycket fult spel, säger Erik Östergren som är renskötare i området Vapsten utanför Tärnaby.Svenska staten har de senaste 100 åren orsakat djupa konflikter mellan olika samiska grupper. Det handlar om politiska beslut som lett fram till förlorade rättigheter, tvångsförflyttningar och åtstramningar vem som får tillhöra en sameby och inte.– Det är en otrolig sorg att behöva lämna sitt hem på ett sådant brutalt sätt. Och den färd som man var tvungen att genomföra under tvång, berättar Lisa Omma vars förfäder tvingades ta sin renhjord och lämna Karesuandoområdet och flytta längre söderut.Just nu arbetas en ny lag om renskötsel fram och det riskerar att leda till nya splittringar mellan samebyar och skapa ett A- och ett B-lag inom den samiska minoritetenSplittringen märks även i sametinget.Splittringen mellan olika samiska grupper märks också i Sametinget, som är både en statlig myndighet och ett parlament med folkvalda samiska politiker.Av resultatet i det senaste sametingsvalet framgår att det finns ett stort intresse bland icke renägande samer att ta del av de särskilda rättigheter, till kanske främst jakt och fiske i fjällen som medlemmar i samebyarna har.Partiet Jakt- och fiskesamerna blir störst och får flest mandat, mer än dubbelt så många som tvåan och trean får tillsammans, partier som lockar renägande väljare.Lars Miguel Utsi, ordförande i partiet Guovssonásti, som har många väljare bland renägande samer, säger att frågan om splittring och rättigheter är den tydligaste skiljelinjen mellan Sametingets olika partier:– Den splittringen har ju gått in i Sametinget väldigt mycket och jag vet inte om Sametinget kanske också bidragit till att den splittringen så att säga har blivit synligare.Men stämmer det att det samiska samhället åtminstone har varit väldigt hierarkiskt där renägarna stått högst i rang så att säga?– Ja det kan nog stämma att det varit så. En splittring som staten har orsakat i grunden och det är, tycker jag, ett stort ansvar förs staten att se till så att den här splittringen kan läkas.Moment 22Många samer som står utanför rennäringen vill ha tillbaka rättigheter som funnits i släkten och det är samebyarna som avgör vem som får vara medlem eller inte. Men det finns ingen statistik över hur många ansökningar om medlemskap som görs eller hur många som avslås.En annan viktig sak för medlemskap är renmärket, alltså tecknet i renens öra som visar vem som äger djuret.Kaliber har begärt ut domar från Förvaltningsrätten där personer överklagat att de nekas medlemskap eller att registrera ett renmärke. Vi har fått ut ett drygt tiotal domar från de senaste fem åren. En handlar om medlemskap, resten om personer inte fått registrera renmärken. Det kan handla om barn till tidigare renägare som avlidit och där barnen nu anser att renmärket, liksom medlemskapet i samebyn har gått i arv. Men för att få registrera ett renmärke måste man först vara medlem i en sameby och det här beskrivs som ett moment 22.En ny lagBakgrunden till att en ny lag för renskötsel nu utreds är en uppmärksammad dom i Högsta domstolen för drygt tre år sedan. I det målet stämde Girjas sameby staten eftersom samebyn själv ville ha rätten att bestämma vilka utanför samebyn som får jaga och fiska på renbetesmarken i fjällen.Högsta domstolen gick på Girjas linje och gav samebyn rätt och Renmarkskommittén ska ta hänsyn till domen när förslagen till den nya lagen utformas. Men ett problem är de rättsliga förutsättningarna skiljer sig åt i de olika delarna av renskötelområdet.I augusti ska kommittén presentera ett delbetänkande om rätten till jakt och fiske i fjällen – och om samebyarna liksom Girjas ska få mer att säga till om i förhållande till staten.År 2025 ska hela utredningen om en ny renskötsellag, hur samebyarna ska organiseras och om samer utanför rennäringen ska kunna bli medlemmar för att få jaga och fiska, vara klar

1 Maj 202329min

Den tystade staden: "Vet du vem jag är? Jag kan få folk att försvinna"

Den tystade staden: "Vet du vem jag är? Jag kan få folk att försvinna"

Om hur de kriminella gängen påverkar samhället i vardagen och hur de hotar och skrämmer kommunens personal till tystnad, samtidigt som de ansvariga duckar. Del 1/2. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Anställda i Göteborgsförorten Hammarkullen, på fritidsgården och biblioteket, upplever en ökad hotbild från ungdomsgäng i området, några så unga som 14 år. De flesta är en del av ett släktbaserat kriminellt nätverk som under många år haft en stor påverkan i Hammarkullen och i övriga Angered. Alla känner till släktnätverket och deras brottslighet går över hela skalan. Flera av dem är dömda för grova brott. – Allting från narkotikahantering till bedrägeribrott där man genererar väldigt stora pengar, till våldsdåd, allting från misshandel upp till mord, säger Christian Jensen, kommunpolis i nordost.Fritidsgården i Hammarkullen gör flera tillbudsrapporter under 2022, om ungdomar som kastar sten, sparkar på entrédörren och uttalar förtäckta dödshot mot personalen. Trots detta görs inga polisanmälningar.– Jag pratade med dem själv. Och är det ju tagna och rädda av situationen. De säger till och med det själva, utan att jag frågar, att de inte vill medverka i någon form av polisiär utredning, säger en anonym polisman som vi kallar Anders.Inga polis- eller orosanmälningar görsPå biblioteket såg personalen gänget sälja droger, men vågade inte ingripa. Triggade av en prideflagga hotade gänget skära halsen av alla homosexuella och tog under period nästan över lokalerna.Elizabeth George Chandy är enhetschef för biblioteken i Angered, Hammarkullen och Hjällbo:– Vi hade upprepade gånger inne ungdomar, lokalbor som var inne och ja, var aggressiva och utåtagerande och skrämde i väg andra besökare. Och gjorde situationen väldigt obehaglig för våra bibliotekarier som fanns i lokalerna och jobbar i lokalerna. (…) Det var ju liksom personer med ett våldskapital som vi förstod. Och det är ju där hotet ligger.Enligt lagen är verksamheter som har med barn och unga att göra skyldiga att genast göra en orosanmälan till socialtjänsten om de misstänker eller får reda på att ett barn far illa. Inte heller det sker. Inga polisanmälningar. Inga orosanmälningar. Och det är ett mönster när det gäller det här nätverket. Christian Jensen:– Vi kan ju se att det skapar ju en tystnadskultur, där folk är rädda för repressalier från vissa nätverkspersoner. Man är kanske i sin profession, men man vill inte anmäla för att man känner en rädsla helt enkelt."Rena maffiametoder"Michael Tärnfalk, forskare i socialt arbete och lektor på Uppsala universitet, ser allvarligt på detta.– Det är alldeles uppenbart att de här personerna som är portade på fritidsgården och personalen har en konflikt och personalen är helt enkelt rädd för de här personerna och de här personerna ger sig inte utan ger sig på personalen. Det här underminerar egentligen hela samhället i de delar där de här sakerna kan liksom förekomma. Det är ju rena maffiametoder egentligen.Tobias Gröndahl är nytillträdd avdelningschef på socialförvaltningen i nordost:– Är det så att det har glidit, blivit en glidning av vår verksamhet, att vi låter bli att göra orosanmälningar på grund av rädsla så har vi ju verkligen något att jobba med. Så det är allvarligt.Genom släktnätverkets advokat har Kaliber sökt de aktuella familjemedlemmarna, men de har inte återkommit.

24 Apr 202329min

Anna-Karin utsattes för förtal på nätet: "Hela min tillvaro handlade om det här"

Anna-Karin utsattes för förtal på nätet: "Hela min tillvaro handlade om det här"

Om hur polisanmälningarna om förtal och förolämpningar har skenat i takt med utvecklingen på internet och om förutsättningarna för utsatta att få upprättelse när bara en bråkdel når domstolarna. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. – På något sätt är man rädd att någon som hört talas om det här ska tro att det finns en liten gnutta sanning och så vidare, så att, man är liksom rädd. Man vill inte berätta, säger Anna-Karin.Hon vet inte varför kvinnan i grannskapet började smutskasta henne. De har inte haft nån närmare relation. Men hon tror, säger hon, att kvinnan som också skriver om andra personer, kan ha ansett sig sviken av omgivningen på något sätt.Kvinnan skrev om henne på Facebook, och skickade mail i grannskapet och till myndigheter. Hon började sedan kontakta hennes kollegor och chefer i företaget för att påstå saker om Anna-Karin.– Hon ropade till mig en dag att jag tycker du ska kontakta din arbetsgivare, och då förstod jag att det var riktigt illa.Dömdes för grovt förtalKvinnan dömdes mot sitt nekande för grovt förtal. En upprättelse, säger Anna-Karin, som många gånger tvivlade på att rättsprocessen skulle nå ända fram.– Den känslan hade jag också, att det liksom var ett brott som inte hade samma trovärdighet på något sätt som andra brott, säger Anna-Karin.I veckans Kaliber har reporter Johanna Hövenmark kartlagt ökningen av förtalsanmälningar. För drygt 30 år sen, 1990, gjordes 1 800 anmälningar om förtal eller förolämpning. I fjol var det 9 800 anmälningar."Risk att de flesta rycker på axlarna"Men få fall når domstolarna. I fjol väcktes 215 allmänna åtal av åklagare.– Det är bättre i min uppfattning än vad det var förut. Och det är mycket med anledning av nya vägledningar som har tagits fram för åklagare för när man ska väcka åtal och liknande. Men med det sagt så är det fortfarande väldigt svårt, säger Ängla Pändel, advokat och ordförande för Institutet för juridik och internet.På internet finns nu mängder av uppgifter som, om de hamnade i domstol, nog skulle bedömas som förtal eller förolämpning.– Om det inte blir rättssak av de här anmälningarna… Risken är ju att till sist så rycker de flesta på axlarna och blir lite resignerade och tänker att det inte är lönt att anmäla det här, för det händer ändå ingenting, säger Nils Funcke, expert på yttrandefrihet.

17 Apr 202329min

Populärt inom Samhälle & Kultur

podme-dokumentar
en-mork-historia
p3-dokumentar
svenska-fall
mardromsgasten
aftonbladet-krim
skaringer-nessvold
badfluence
nemo-moter-en-van
rattsfallen
killradet
creepypodden-med-jack-werner
flashback-forever
p3-historia
hor-har
rss-brottsutredarna
vad-blir-det-for-mord
radiosporten-dokumentar
rysarpodden
rss-mer-an-bara-morsa