Så körde Putins armé fast i Ukraina

Gräns går igenom några avgörande händelser i Rysslands landkrig mot Ukraina och vilka lärdomar Sverige borde dra.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Den 24 februari 2022 inledde Ryssland sin fullskaliga invasion av Ukraina. Målet var att snabbt ta Kiev. Men redan under krigets första dygn kom en händelse som skulle bli avgörande.

På Hostomelflygplatsen utanför Kiev försökte ryska luftlandsättningsförband skapa en språngbräda för att flyga in fler soldater och tung materiel. Planen byggde på överraskning, snabbhet och föreställningen att Ukraina skulle vika.

Så blev det inte. Ukrainska soldater, logistiker, underhållspersonal och nationalgardister gjorde motstånd. Ryssarna tog sig in på flygplatsen, men kunde inte använda den som tänkt.

– Istället för att få den här språngbrädan in mot Kiev så blir det en gravplats för många av de bästa ryska soldaterna, säger Joakim Paasikivi.

Även små marginaler spelade in. Ukrainska vinterunderhållsfordon hade ställts tvärs över landningsbanan och en rysk robotattack mot baracker där ukrainska soldater fanns missade sitt mål.

– Det är lätt att glömma att under de här första månaderna var det flera tillfällen där det verkligen stod och vägde, säger Jussi Myllyluoma.

Ukraina gick på offensiven

Efter att Ukraina lyckats försvara Kiev gick kriget in i en ny fas. I september 2022 kom Charkivoffensiven, där ukrainska förband snabbt tog tillbaka stora områden i nordöstra Ukraina.

Enligt Joakim Paasikivi handlade framgången inte främst om ett enskilt vapensystem, utan om förmågan att röra sig snabbt och få Ryssland att reagera på ukrainska villkor.

– Snabbhet, djärvhet och förmåga, säger Joakim Paasikivi.

Han beskriver offensiven som ett exempel på klassisk krigskonst, där Ukraina skapade kaos i den ryska grupperingen och överbelastade det ryska beslutssystemet.

Drönarna förändrade fronten

Efter den rörliga fasen 2022 blev fronten allt mer stillastående. Drönarna började dominera slagfältet.

Jussi Myllyluoma jämför drönarnas roll med molotovcocktailen: något som uppstår ur brist, uppfinningsrikedom och akut behov. När Ukraina saknade ammunition och materiel hittade man sätt att använda enkla drönare tillsammans med till exempel RPG-granater.

– Man tar det man har och ser att vi kan sätta ihop A och B och få en pryl som har en verkan på motståndaren, säger Jussi Myllyluoma.

Observationsdrönare gjorde det mycket svårare att röra sig utan att bli upptäckt. FPV-drönare och andra system gjorde att soldater, fordon och sjuktransporter kunde angripas snabbt.

– Är man upptäckt är det stor risk att man blir dödad, säger Joakim Paasikivi.

Ett blodigt stillestånd

Resultatet är ett krig där frontlinjerna rör sig långsamt, men förlusterna ändå är enorma. Stridssjukvården har också blivit allt svårare, eftersom evakuering från främsta linjen ofta innebär livsfara.

– Nu är det näst intill omöjligt att evakuera folk från främsta linjen, säger Joakim Paasikivi.

Frågan är hur manöverkriget ska kunna återuppstå. Så länge fordon upptäcks och slås ut nästan direkt blir större offensiver mycket svåra. Därför utvecklas nu olika motmedel mot drönare.

Sverige lär av Ukraina

För Sverige och Nato är lärdomarna konkreta. Ukrainska drönarpiloter har bjudits in till övningar för att visa västliga förband vad som inte längre fungerar.

– Vi behöver lära oss saker. Ett bra sätt att lära sig är att få smisk, säger Jussi Myllyluoma.

Men experterna varnar för att stirra sig blind på Ukraina. Ett krig i Norden skulle inte se likadant ut. Ukrainas öppna landskap skiljer sig från skog, kyla, dimma och terräng i Sverige och Finland.

– Vi behöver kunna operera med och utan drönare. Gärna med, men drönare kommer inte alltid att funka, säger Jussi Myllyluoma.

Drönare ersätter inte soldater

Drönare är här för att stanna. De blir en ny bottenplatta i krigföringen, något alla förband måste kunna använda och skydda sig mot.

Men de ersätter inte allt annat. För att ta och hålla terräng krävs fortfarande soldater, pansar och mekaniserat infanteri.

– Du kan inte ta terräng med en drönare, säger Jussi Myllyluoma.

Den viktigaste lärdomen är därför inte vilken pryl som är mest avgörande, utan hur snabbt ett försvar kan anpassa sig.

– Det centrala är inte prylen, det är processen, säger Joakim Paasikivi.

Medverkande

• Joakim Paasikivi, överstelöjtnant, geopolitisk rådgivare på Mannheimer Swartling och tidigare lärare på Försvarshögskolan.

• Jussi Myllyluoma, operativ chef på försvarsinnovationsföretaget Mimicrys.

• Programledare: Claes Aronsson

• Producent: Kalle Glas

• Tekniker: Mats Jonsson