Hur krigen formade nationen Finland

Den 29 oktober 1956 inledde Israel en invasion av Sinaihalvön. Detta var en förevändning för Storbritannien och Frankrike att ingripa militärt. De krävde att både Egypten och Israel skulle dra sig tillbaka från kanalen, samtidigt som de attackerade egyptiska mål.USA och Sovjetunionen fördömde attacken. President Eisenhower vägrade stödja sina allierade och krävde ett eldupphör. FN:s generalförsamling röstade för att skicka en fredsbevarande styrka. Under ekonomiska och diplomatiska påtryckningar tvingades angriparna dra sig tillbaka i december.Detta är det andra av två avsnitt av podden Historia Nu om Suezkrisen där programledaren Urban Lindstedt samtalar med idéhistorikern Klas Grinell som är aktuell med boken Suezkrisen.Den 29 oktober 1956 inledde Israel sin invasion av Sinaihalvön. Operationen, kallad "Kadesh", syftade till att återöppna Tiransundet och Aqabaviken. Israeliska fallskärmsjägare landade nära Mitlapasset, vilket markerade början på en snabb framryckning. Två dagar senare anslöt sig brittiska och franska styrkor till offensiven.Striderna intensifierades snabbt. Israeliska styrkor avancerade genom Sinai, medan brittiska och franska trupper landade vid Port Said och Port Fuad för att ta kontroll över Suezkanalen. Egyptens president Nasser svarade med att blockera kanalen genom att sänka 40 fartyg.Konflikten mötte omedelbart internationellt motstånd. USA:s president Eisenhower och Sovjetunionens ledare Chrusjtjov fördömde invasionen. Under intensivt diplomatiskt tryck, särskilt från USA, tvingades de invaderande styrkorna snart att dra sig tillbaka. En FN-ledd fredsbevarande styrka (UNEF) sattes in för att övervaka tillbakadragandet och upprätthålla freden.Under starka ekonomiska och diplomatiska påtryckningar tvingades angriparna dra sig tillbaka. I december 1956 lämnade de sista brittiska och franska trupperna Egypten. Israel drog sig tillbaka från Sinai i mars 1957.Suezkrisen blev en diplomatisk seger för Nasser och Egypten. Nasser framstod som en hjälte i arabvärlden för att ha stått emot de gamla kolonialmakterna. Den visade också USA:s växande inflytande i Mellanöstern på bekostnad av de gamla kolonialmakterna. Suezkrisen markerade slutet på Storbritanniens och Frankrikes roll som stormakter.Bild: Premiärminister Gamal Abdel Nasser och några medlemmar av RCC (Revolutionära kommandorådet) välkomnas av jublande folkmassor i Alexandria efter undertecknandet av ordern om brittiskt tillbakadragande. (Salah Salem sitter framför Nasser med solglasögon), Kamal el-Din Husseini (bakom Salem), Anwar Sadat (endast delvis synlig, bakom Husseini), Abdel Hakim Amer (står bakom Nasser, ansiktet syns inte). Abdel Latif Boghdadi och Hussein el-Shafei är närvarande i bilen, men syns inte. Wikipedia. Public Domain.Musik: "Allahu Akbar" (arabiska: الله أكبر, bokstavligen 'Gud är störst') är en egyptisk pro-militär patriotisk sång komponerad av låtskrivaren Abdalla Shams El-Din 1954 och skriven av poeten Mahmoud El-Sherif 1955. Den användes först av de egyptiska väpnade styrkorna som marschsång under Suezkrisen 1956. Sången användes också som Libyens nationalsång under Muammar Gaddafis styre från 1969 till 2011. Wikipedia. Public Domain.Lyssna också på Sexdagarskriget 1967 – när kartan i Mellersta Östern ritades om.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

24 Okt 202441min

Efter att Egypten nationaliserade Suezkanalen den 26 juli 1956 inledde Storbritannien, Frankrike och Israel ett militärt anfall mot Egypten. Målet var att återta kontrollen över Suezkanalen och avsätta den egyptiske ledaren Gamal Abdel Nasser. Krigshandlingarna hotade att utlösa det tredje världskriget.Suezkrisen satte ljuset på spänningarna mellan de gamla kolonialmakterna och framväxande nationalistiska rörelser i tredje världen, med Egyptens ledare Gamal Abdel Nasser som en alltmer självklar ledare, samtidigt som kalla krigets konfliktlinjer stärktes.Detta är det första av två avsnitt av podden Historia Nu om Suezkrisen där programledaren Urban Lindstedt samtalar med idéhistorikern Klas Grinell, som är aktuell med boken Suezkrisen.Fransmannen Ferdinand de Lesseps fick 1854 koncession av den osmanske vicekungen Said Pasha att bygga Suezkanalen. Suezkanalen invigdes med pompa och ståt den 15 november 1869. Bygget hade kostat dubbelt så mycket som budgeterat och krävt tusentals arbetares liv. Kanalen blev snabbt en viktig handelsled och strategisk tillgång.Under 1900-talets första hälft kontrollerades kanalen av brittiska och franska intressen. Efter andra världskriget växte egyptiska krav på självständighet och kontroll över kanalen. 1952 tog en grupp unga officerare, däribland Gamal Abdel Nasser, makten i en militärkupp i Egypten.Gamal Abdel Nasser föddes 1918 i en enkel familj. Som ung officer deltog han i kriget mot Israel 1948. Frustrerad över korruptionen och ineffektiviteten i den egyptiska armén grundade han den hemliga organisationen De fria officerarna. Den 23 juli 1952 genomförde De fria officerarna en statskupp som störtade kung Farouk. Inledningsvis utsågs den äldre generalen Muhammad Naguib till president, men 1954 tog Nasser över makten.Nasser blev Egyptens president 1954. Han ville modernisera landet och minska beroendet av väst. Ett viktigt projekt var Assuandammen, som skulle ge elektricitet och bevattning. När USA drog tillbaka sitt löfte om finansiering 1956 beslutade Nasser att nationalisera Suezkanalen för att finansiera dammen.Den 26 juli 1956 höll Nasser ett tal i Alexandria där han tillkännagav nationaliseringen. Detta utlöste en internationell kris. Storbritannien och Frankrike, som hade stora ekonomiska intressen i kanalen, protesterade kraftigt. De hävdade att Egypten inte kunde garantera fri passage och effektiv drift. Och i hemlighet började de att planera en militär intervention tillsammans med Israel.USA:s president Eisenhower var mer återhållsam. Han ville undvika en militär konflikt och föreslog en diplomatisk lösning. Sovjetunionen stödde Egyptens rätt att nationalisera kanalen.Bild: Rök stiger från oljetankar bredvid Suezkanalen som träffades under den inledande anglo-franska attacken mot Port Said den 5 november 1956. Wikipedia. Public DomainMusik: "Allahu Akbar" (arabiska: الله أكبر, bokstavligen 'Gud är störst') är en egyptisk pro-militär patriotisk sång komponerad av låtskrivaren Abdalla Shams El-Din 1954 och skriven av poeten Mahmoud El-Sherif 1955. Den användes först av de egyptiska väpnade styrkorna som marschsång under Suezkrisen 1956. Sången användes också som Libyens nationalsång under Muammar Gaddafis styre från 1969 till 2011. . Wikipedia. Public DomainLyssna också på Palestinierna betalade priset för Europas antisemitismKlippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

23 Okt 202440min

I Sveriges västindiska koloni S:t Barthélemy var slaveri tillåtet ända fram till den 9 oktober år 1847. I rättsprotokollen från den lilla ön framträder slaveriets omänsklighet – både mot de olyckliga slavarna och de fria svarta, vars liv också reglerades med hårda kroppsstraff, enligt den franska slavlagen som inkorporerats med den svenska lagstiftningen.Den svenska byråkratin legitimerade de svartas rättslöshet där slavägare som nästan misshandlat sina slavar tills döds gick skadelösa, medan ett förlorat papper kunde innebära förslavning av en fri svart människa.I detta avsnitt av podden Historia samtalar programledaren Urban Lindstedt med historikern Fredrik Thomasson som är aktuell med boken Svarta S:t Barthélemy – Människoöden i en svensk koloni 1785-1847.När Sverige fick ta över den franska västindiska ön S:t Barthélemy 1785 blev vi också en slavnation. För att den svenska byråkratin skulle kunna hantera slavarna inkorporerades den franska slavlagstiftningen, som både reglerade slavarna och de fria svarta människornas liv, med den svenska lagen. Det innebar mycket hårda kroppsstraff bagatellartade förseelser där slavägare tilläts ge 29 piskrapp utan myndigheternas inblandning och där livshotande kroppsbestraffningar utdelades efter domstolsbeslut.Fria svarta kunde förslavats för att saknade papper på att de fötts fria eller saknade papper på att de frigivits. Att hjälpa förrymda slavar innebar också att fria svarta straffades med slaveri.Samtidigt träder ett litet samhälle fram där både vita och svarta visste att utnyttja svartas naturmedicin eller trolldom. Och särskilt på landsbygden kunde vita och svarta festa tillsammans. Att vita levde med svarta kvinnor som födde deras barn var mycket vanligt, medan historien om den vita unga kvinnan som fick barn med en svart man krävde särskild sekretess för att skydda hennes familjs heder.Ljusglimtar finns också när fria svarta med egendom driver igenom att få rösta i val år 1833.Bild: Hamnen i Gustavia på S:t Barthelemy Centralt i bild ses två slavar med fotbojor. Bakom dem en man med käpp. I fonden ett fort på en höjd med svensk flagga. Sjöhistoriska muséet, Public Domain.Musik: Fear Factory av jabameister, Storyblock AudioLyssna också på Trälarna liv och Tunnes träluppror samt Livet som svensk slav i Nordafrika. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

21 Okt 202447min

Efter andra världskriget intensifierades det sovjetiska spionaget i Sverige, i synnerhet under kalla krigets mest spända årtionden. Sverige, som geografiskt och strategiskt befann sig i en viktig position mellan öst och väst, blev en arena för hemliga operationer. Här opererade både militära och civila underrättelseagenter under täckmantel av diplomatiska tjänster, journalistik eller affärsverksamhet.Ett av de mest kända fallen av sovjetiskt spionage i Sverige är Stig Wennerström, en överste inom det svenska flygvapnet som under många år läckte känslig information till Sovjetunionen. Hans förräderi, som avslöjades 1963, orsakade en djup kris inom det svenska försvaret. En annan betydande agent var Stig Bergling, en tidigare säkerhetspolis som på 1970-talet spionerade för GRU, den sovjetiska militära underrättelsetjänsten.Detta är det andra av två avsnitt om Moskvas spioneri på Sverige. I podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys, som är aktuell med boken "Moskvas spioner – Ryska agenter och svenska förrädare.”Sveriges roll i det sovjetiska underrättelsenätet ska inte underskattas. Landet var inte bara ett mål i sig, utan också en plattform för att spionera på andra västmakter. Via Sverige kunde sovjetiska agenter och kurirer ta sig till och från Västeuropa utan att väcka misstankar. Det neutrala Sverige tillät även ett relativt öppet samhälle, vilket gjorde att spioner kunde verka under täckmantlar som annars skulle ha varit omöjliga i mer kontrollerade länder.I takt med att kalla kriget intensifierades blev den svenska säkerhetstjänsten, Säpo, allt mer medveten om det sovjetiska hotet. Trots detta hade Sovjetunionen under lång tid framgångsrikt lyckats infiltrera svenska institutioner. Under 1980-talet började dock motåtgärderna ge resultat, och flera sovjetiska agenter avslöjades eller kastades ut ur landet.Efter Berlinmurens fall och Sovjetunionens upplösning förändrades förutsättningarna för det ryska spionaget i Sverige. Många av de gamla strukturerna avvecklades, men hotet försvann inte helt. Ryssland fortsatte att bedriva underrättelseverksamhet, även om metoderna anpassades till de nya förhållandena.Bild: Stig Wennerström, svensk överste och en av 1900-talets mest ökända sovjetiska spioner i Sverige. Hans förräderi avslöjades 1963 och orsakade en djup kris inom det svenska försvaret. Stig Wennerström då han häktades i Stockholms tingsrätt sommaren 1963.Källor: Agrell, Wilhelm. Moskvas spioner: Ryska agenter och svenska förrädare. Historiska Media, 2024.Musik: Blue Carnival Harmonica v Yagull Music, Soundblock Audio.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

17 Okt 202439min

Sverige har utgjort ett viktigt mål för den ryska och sovjetiska underrättelsetjänsten i modern tid. Från det kejserliga Ryssland, till det turbulenta 1920-talet, då bolsjevikerna konsoliderade sin makt efter revolutionen, fram till kalla krigets slut, var svenska förhållanden intressanta för Moskvas agenter.Sovjetunionen byggde upp ett omfattande nätverk av spioner och förrädare i Sverige som på olika sätt samlade in information om militär, politisk och ekonomisk utveckling. Flera väl placerade svenskar förrådde sitt land till den sovjetiska underrättelsetjänsten.Detta är det första av två avsnitt om Moskvas spioneri på Sverige. I podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys, som är aktuell med boken "Moskvas spioner – Ryska agenter och svenska förrädare.”Den ryska underrättelsetjänstens historia i Sverige är en berättelse om anpassning och överlevnad. Från tsartidens relativt blygsamma insatser, där mycket information kunde inhämtas från öppna källor, har verksamheten genomgått dramatiska förändringar.Revolutionen 1917 markerade början på en ny era, där ideologi och världsrevolution stod i centrum för spionaget. Från att Sverige varit ett perifert mål för tsarens underrättelsetjänst blev vi central punkt för Sovjetunionens informationsinhämtning och konspirativa operationer under decennierna som följde.Efter revolutionen 1917 befann sig den nybildade sovjetstaten i en utsatt position, omgiven av fientliga makter. För att säkra sin överlevnad började Sovjetunionen använda avancerade underrättelsemetoder som grundlades under tsarregimen men utvecklades och förfinades under de första åren efter revolutionen. Den ökända Tjekan, föregångaren till KGB, använde sig av konspirativa metoder för att bekämpa regimens fiender både inom och utom landets gränser.Under 1920-talet blev Stockholm en av Sovjetunionens viktigaste knutpunkter för underrättelseverksamhet i Västeuropa. Hit flydde ryska oppositionsgrupper och här opererade den sovjetiska säkerhetstjänsten under diplomatisk täckmantel. Efter mordet på den sovjetiske diplomaten Vatslav Vorovskij 1923, och den diplomatiska kris som följde, anpassade Sovjetunionen sin strategi. I stället för att agera öppet började man förlita sig alltmer på illegala agentnätverk och infiltratörer som kunde arbeta utan officiella diplomatiska skydd.Bild: Lenin i Stockholm 1917. Lenin i Stockholm. Lenin (herren med paraply) tillsammans med Ture Nerman (t.h. om Lenin) den 13 april 1917.Källor: Agrell, Wilhelm. Moskvas spioner: Ryska agenter och svenska förrädare. Historiska Media, 2024Musik: Blue Carnival Harmonica v Yagull Music, Soundblock Audio.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

16 Okt 202438min

Efter Tredje rikets kapitulation den 7 maj slutade samhället att fungera i det sönderbombande Tyskland. Mer än hälften av Tysklands 75 miljoner invånare befanns sig på fel plats. Utbombade, fördrivna, frigivna koncentrationslägerfångar, tvångsarbetare och krigsfångar drev omkring. Tyskarna stal, plundrade och svartabörshandlade för att överhuvudtaget överleva.Svårigheterna gjorde att tyskarna knappast reflekterade över sin skuld, utan började se sig själva som offer. Samtidigt vittnar samtida källor om en förhöjd livskänsla inför de enorma svårigheterna och glädjen över att ha överlevt.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med professor Martin Hårdstedt om boken Vargatider – Livet i Tyskland efter Tredje rikets fall 1945-1955 av Harald Jähner.Kulturarbetare hamnade i den ovana situationen att slakta oxar, kvinnor i finklänningar röjde ruiner för att få tillgång till ransoneringskort och författaren och morfinisten Hans Fallada blev under en kort tid borgmästare.Nedkämpandet av Tredje riket följdes av en enorm våldtäktsvåg framförallt av sovjetiska trupper. Ockupationsmakterna fick också stora problem med djupt traumatiserade tvångsarbetare som stal, mördade och ställde till oro.Mer än hälften av människorna var på fel plats i det som återstod av Tyskland efter kriget. Det handlade om fördrivna tyskar från annekterade områden och tysktalande från områden utanför det gamla tyska riket; miljontals frigivna koncentrationslägerfångar och tvångsarbetare från hela Europa samt med tiden återvändande tyska soldater. Även judar flydde pogromer i Östeuropa till ett Tyskland som kontrollerades av ockupationsmakterna.Under kriget och efter kriget var det kvinnorna som fick ta ansvar för att överleva tillsammans med sina barn - man stal och samarbetade för att inte svälta ihjäl och att få någonstans att bo. Besvikelsen var sedan ofta stor när deras män återvände från krigsfångenskap, bittra och aggressiva.Lyssna också på vår serie om Tredje riket.Musik: The Crucible (Act Three) av bzur, Storyblock Audio. Bild: Ett utbombat Dresden den 17 september 1945.Detta är en ommixad repris. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

14 Okt 202451min

Latinets historia är en berättelse om ett språks uppgång, storhetstid och gradvisa omvandling från ett levande kommunikationsmedel till ett kulturellt arv. Från sina rötter i det antika Rom har latinet format europeisk kultur, vetenskap, religion och tänkande på ett sätt som få andra språk kan mäta sig med.Det var strävan att återskapa latinet från dess antika guldålder som gjorde det allt svårare att lära sig latin och med tiden skulle folkspråken ta över allt mer, även om det inom vetenskapen användes ända in på 1900-talet.Detta är det andra av två avsnitt om Latinets utveckling. I podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Karin Westin Tikkanen, journalist och docent i latin. Hon är aktuell med boken Latin – En handbok i odödlighet.Under medeltiden var latin det dominerande språket för lärdom och kommunikation i Europa. Det användes flitigt inom kyrkan, på skolor och universitet, samt för administration och historieskrivning. Latinet fungerade inte bara som ett funktionsspråk utan fortsatte att utveckla arvet från antiken och skapa ny litteratur.Karl den store (742-814) initierade en omfattande språkreform i sitt rike. I Aachen etablerades en skola ledd av Alkuin, som arbetade för att återupprätta ett "rent" latin baserat på klassiska förebilder. Detta bidrog till att bevara mycket av den antika latinska litteraturen.Under renässansen uppstod en rörelse kallad ciceronianismen, som strävade efter att återskapa Ciceros eleganta latinsk prosa. Detta ledde till intensiva debatter om hur man bäst kunde imitera de klassiska författarna.Med grundandet av de första universiteten på 1100-talet befästes latinets ställning som det akademiska språket par excellence. All högre utbildning skedde på latin, vilket skapade en internationell lärd gemenskap över hela Europa.Men när latinisterna under renässansen ville återskapa det klassiska latinet blev det början till slutet på latin som ett brett använt lingua franca i Europa eftersom det blev svårare att lära sig. Inom vetenskapen fortsatte latinet att spela en avgörande roll. Carl von Linné revolutionerade taxonomin genom att introducera ett systematiskt sätt att klassificera och namnge naturen på latin. Hans verk "Systema Naturae" lade grunden för modern botanik och zoologi. Linnés system används fortfarande globalt, vilket visar latinets bestående betydelse inom vetenskapen.Latinets inflytande sträckte sig långt in i modern tid. Det förblev det självklara lärdomsspråket för poeter, författare, vetenskapsmän och diplomater.Latinets "odödlighet" ligger kanske just i dess förmåga att transcendera sin ursprungliga funktion som ett kommunikationsmedel och istället bli en symbol för lärdom, kultur och en gemensam europeisk identitet. På så sätt förblir latinet, som någon en gång uttryckte det, inte dött, utan har snarare "upphört att vara dödligt".Bild: En skrivande Erasmus porträtterad av Albrecht Dürer (1526). Wikipedia, Public Domain.Musik: Italian Renaissance Court av Yagull Music, Yagull Music, Storyblock AudioKlippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

10 Okt 202442min

Latinets inflytande på den västerländska kulturen går inte att överskatta. Latinet var romarrikets lingua franca och ett verktyg för att styra imperiet. Latinet har format den europeiska civilisationen på djupet. Från religion, litteraturen och vetenskapen till juridiken och filosofin har latin påverkat hur vi tänker och uttrycker oss.Detta är det första av två avsnitt om Latinets utveckling. I podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Karin Westin Tikkanen som är journalist och docent i latin. Hon är aktuell med boken Latin – En handbok i odödlighet.Det indoeuropeiska latinet har sitt ursprung i Latium Vetus, en region i det nuvarande Italien. Det talades av latinarna, ett folk som bodde i stadsstater och delade en gemensam religion. Den äldsta kända latinska inskriptionen återfanns på Lapis Niger, en sten vid romerska forumet från år 500 fvt. Denna primitiva form av latin visar att romarna hade ett eget språk under en tid då de annars tros ha varit starkt påverkade av etruskisk kultur.Latinet spred sig i takt med romarrikets expansion och blev så småningom tal- och skriftspråk i stora delar av Medelhavsvärlden. Det användes i dagens Portugal, Spanien, Frankrike, Italien, delar av Belgien och Schweiz samt i Rumänien - områden där romanska språk nu talas. Språket nådde även England och Nordafrika.När romarriket var som störst år 117 sträckte det sig från Mesopotamien i öster till Iberiska halvön i väster, från Saharas öknar i syd till Brittiska öarna norr. Och med expansionen följde imperiets språk – latinet som förenade människor och användes för att sprida information över stora avstånd. När kristendomen etablerades fick språket ytterligare skjuts, i kyrkliga sammanhang, över ännu större områden.Den romerska litteraturen, som till stor del imiterade den grekiska, utvecklade sina egna unika drag. Den romerska komedin, med författare som Terentius och Plautus, var bland de tidigaste litterära formerna. Lyriken blomstrade med Lucretius och Catullus, medan Vergilius skapade episka verk som "Aeneiden". Prosan användes flitigt för historieskrivning, retorik och filosofi, med Cicero som en framstående figur.Bild: Kvinna med vaxbricka från fresk från Pompeji. Fotograferad av Joel Bellviure, Wikipedia, Public Domain.Musik: Rome av biggrez. Storyblocks Audio.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

9 Okt 202429min