Roten till inbördeskriget i Syrien – den koloniala efterbörden (nmixad repris)

Inbördeskriget i Syrien har pågått i tio år. Konfliktens ursprung går att spåra till Frankrikes hårdhänta kolonialpolitik under 1900-talets första hälft. Gränserna var dragna helt utan hänsyn till historien och de olika folkgrupper som levde i det franska protektoratet. Dessutom verkade Frankrikes kolonialherrar utifrån principen söndra och härska.

Efter självständigheten år 1946 lämnade Frankrike efter sig en dysfunktionell stat där militärkupperna avlöste varandra tills Hazef al-Asad skapade Mellersta Österns hårdaste diktatur. En diktatur där korruptionen genomsyrade alla nivåer av samhället.

Det kalla kriget cementerade sedan en regim som saknade en bredare folklig förankring. Utanför kalla krigets ramar levde etniska och religiösa motsättningar kvar för att senare förstärkas av områdes stormakter.

I denna nymixade repris av podcasten Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med historikern Tomas Andersson samt författaren Stefano Foconi. Tillsammans har de skrivit en rad böcker om Mellersta Östern, bland annat Levanten - Mellersta Östern utan gränser samt I skuggan av muren – Israel/Palestina

Sommaren år 2011 utvecklades protester mot regimen i Syrien till ett regelrätt inbördeskrig.

Trots att det styrande Baathpartiet är sekulärt kom konflikten att brytas mellan shia och sunni då regimen dominerades av den shiitiska sekten alawiter.

Syrien artificiella gränser skapades av de europeiska kolonialmakterna genom en hemlig del av Sykes-Picot-avtalet som slöts 16 maj 1916 mellan Frankrike och Storbritannien, och som godkändes av Ryssland senare samma år. Det franska mandet Syrien kom att utgöras av dagens Syrien, Libanon samt den turkiska Hatayprovinsen. Det som senare blev Syrien hade aldrig tidigare existerat som en självständig stat.

Under Frankrike som styrde enligt principen söndra och härska tvingades en blandning av olika religiösa och etniska grupper ihop. Frankrike gav makten till den alawitiska minoriteten vilket ledde till sekteristiska spänningar.

De flesta syrier är sunniaraber, men landet styrs sedan en statskupp år 1963 av medlemmar av den alawitiska minoriteten. Den alawitiska regeringen ger den egna etniska gruppen särskilda privilegier, en maktfördelning som eldar på missnöjet hos missgynnade grupper som sunniaraber och etniska minoriteter som kurder och kristna araber. Dessutom är många syriska städer och samhällen redan organiserade i etniska eller religiösa enklaver, vilket innebär att lokala miliser också är sekteristiska, något som kan förklara varför så stor del av dödandet i Syrien har utvecklats längs sekteristiska linjer.

Musik: Arabic Instrumental av MEDIA-MUSIC GROUP, Soundblock Audio

Bild: Karta från Sykes–Picot avtalet som visar britternas och fransmännens intresseområde. Signerad av Mark Sykes och François Georges-Picot, den 8 maj 1916.

The National Archives MPK1/426. Public Domain

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.