Carl Michael Bellmans väg från lovande ämbetsman till gränslös underhållare

Carl Michael Bellmans (1740-1795) betydelse för den svenska vistraditionen går inte att överskatta. Född in en välsituerad ämbetsborgarklass gick Bellman från lovande ung ämbetsman till en omtalad visdiktare och underhållare med stöd ända upp från Gustav III.

Nästan lika kända som nationalskalden själv är karaktärerna som befolkade hans Fredmans epistlar och dryckesvisor. Här hittar vi den alkoholiserade urmakaren Jean Fredman, musikern Movitz, korpral Mollberg och den prostituerade Ulla Winblad tillsammans med gestalter hämtade från den bibliska, grekiska, romerska och fornnordiska mytologin.

I avsnitt 89 av podden Historia Nu samtalar programledare Urban Lindstedt med Carina Burman, docent i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet och aktuell med boken Bellman. Biografin.

Småstaden Stockholm med omgivningar är fonden där Bellmans visor och liv utspelar sig. Född in i burgen ämbetsborgarskap kom familjens ekonomiska status sjunka långsamt ned i ekonomiskt moras. Det var också Bellmans stora skulder som tvingade honom att säga upp sin tjänst på Riksbanken. Efter Gustav III:s statskupp 1772 skrev Bellman hyllningssången Gustavs skål och med tiden skulle kungen Gustav III stötta Bellman.

Adelskap var aldrig aktuellt eftersom han hade svårt för att veta vad gränserna i de finare salongerna gick. Hela hans vuxna liv präglades också av allvarliga ekonomiska problem.

Bellman uppfann också en fantasiorden där alla medlemmar var svåra alkoholister. Statuterna var formulerade att ingen kunde bli medlem i denna Bacchi Orden, som inte minst två gånger hade legat redlös i rännstenen.

Bellman var populär under sin levnad, men han dog utfattig och sjuk 55 år gammal. Någon gravsten restes inte förrän 1851.

Musik: Ur vägen, ur vägen av CM Bellman, Fredmans sång 27 med Sven Scholander, Public Domain

Bild: Carl Michael Bellman i Sergels ateljé av Carl Larsson, Public Domain

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.