94. Isländsk black metal, yeah!

Oh yeah! För nittiofjärde gången har vi lyckats hitta en tid att spela in ett nytt avsnitt trots småbarnsmisären. I bortglömd Metalpodden-anda skålar vi med rökig whisky och imperial stouts och spelar in ett avsnitt salongsberusade. Erik gör sorti med James Hetfields ‘yeahs’ (yeahn?) under 80- och 90-talet och listar sångarens bästa stunder. Vår patron Oskar Norin får välja ämne och har gett oss den tacksamma uppgiften prata black metal på det sättet vi finner intressant. Vi väljer således att göra ett geografiskt nedslag på Island för att ta tempen på den kalla (heta) musikscenen. Tomasz återfinner sin pepp inför genren och gör bot och bättring efter att medvetet ha viftat bort landets musik. Vi pratar om landets musikaliska profiler, skivbolaget Vánagandr, varför isländsk black metal inte exploderat tidigare, norska och franska influenser, isländsk atmosfär och att Ridley Scott kan dra åt helvete. Avslutningvis listar vi landets fem bästa black metal-band. Våra uttal på får ni stå ut med.

Spellista:

Demolition Hammer - Human Dissection (Epidemic Of Violence / Century Media)

Metallica - The Four Horsemen (Kill ‘Em All / Megaforce)

Metallica - Wherever I May Roam (S/t / Elektra)

Metallica - Bleeding Me (Load / Elektra)

Metallica - Fuel (Reload / Elektra)

Metallica - Turn The Page (Garage Inc. / Elektra)

Svartidauði - Sol Ascending (Revelations Of The Red Sword / Ván)

Misþyrming - Söngur Heiftar (Söngvar Elds Og Óreiðu / Terratur Possessions)j

Almyrkvi - Stellar Wind Of The Dying Star (Umbra / Ván)

Zhrine - The Earth Inhaled (Unortheta / Season Of Mist)

Sinmara - Crimson Stars (Hvísl Stjarnanna / Ván)