En tyst familj

För åtta år sen var Nina med om något som ställde livet på ända. Sen dess har hon kämpat för att få ordning på kaoset. Men hur länge kan man hålla tillbaka starka känslor? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. - Jag har alltid varit en kämpe, berättar Nina, 49. Jag har kämpat för min bror, min mamma och min pappa. Men nästan aldrig för mig själv.  Nu har krafterna tagit slut. Nina säger att hon känner sig som en spratteldocka, där ingen håller i trådarna. - Egentligen är jag en människa med mycket känslor men jag har blivit mer och mer som ett rakt streck. Jag känner inget längre. Men när jag andas långsamt kommer känslorna tillbaka. Det är både härligt och skrämmande. Hör säsongens första Radiopsykologen, med nya radiopsykologen Lasse Övling!

31 Jan 201929min

Jag har aldrig haft någon jag kunnat lita på, säger Eva. Inte som barn, inte som vuxen. Eva bär på tunga minnen från barndomen. Går det att lära sig tillit som vuxen eller är hon ett hopplöst fall? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I Allan Linnérs sista program som radiopsykolog hör du Eva berätta om en uppväxt kantad av svek. Hon var barnet som ingen såg. Som gjorde allt för att vara alla till lags, men med skräcken vilande under ytan. Hennes mamma var psykiskt sjuk och styrde familjen med sitt humör. - Jag var väldigt rädd som barn men visade det inte för någon. Idag har jag svårt att bli arg och visa vad jag känner. Inga relationer blir djupa. Hur gör man för att bryta en livslång vana av att klara sig själv? Radiopsykologen gör nu ett uppehåll och återkommer med ny säsong den 31 januari, då med psykolog Lasse Övling vid mikrofonen.

3 Jan 201929min

Vem är jag och hur ska jag leva? Det är stora frågor som snurrar i 28-åriga Alexanders huvud. Ända sen han var barn har han känt sig konstig, som om någonting är fel. Men vad? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. - Jag har gjort allt de säger att man ska göra, säger Alexander. Läst böcker, gått till psykologer, jobbat med affirmationer, dejtat, försökt skaffa nya vänner. Men ingenting har hjälpt. Det är som om jag är instängd i ett psykologiskt fängelse. Jag vet vad jag borde göra men jag kommer inte ut. När Alexander föddes hade han en tvillingbror, som dog. Ibland tänker han att hans starka känsla av att ensamhet kom redan då. - Att ha någon så nära som plötsligt bara försvinner, det är klart det sätter spår. Alexander längtar efter att börja leva. Men hur vågar man ta första steget efter så lång tid av instängdhet?

27 Dec 201828min

Agneta har byggt en rustning runt sig. Därifrån bevakar hon sig själv och omvärlden. Där inne är hon trygg. Men när Agnetas vuxna son för en tid sen plötsligt flyttade hem förändrades allt. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. - När jag ser min son må dåligt, då blir jag den lilla flicka jag en gång var, berättar Agneta, 60 år. Den som var utsatt och ensam. Agneta växte upp utan fungerande skyddsnät. Hon fick aldrig en kram eller höra ett snällt ord från sina föräldrar. Hon lärde sig klara sig själv och så har livet fortsatt. Hon har hittat ett sätt att njuta av livet och har det, som vuxen, ganska bra. Men nu mår hennes son dåligt och behöver hennes hjälp. Agneta vill så klart hjälpa honom men är samtidigt rädd att hennes egen rustning ska brista. Hur långt ska en förälder gå för att hjälpa sitt vuxna barn?

20 Dec 201828min

Gertrud har svårt att hitta ett lugn. Hon byter jobb och bostad ofta men känner sig ändå inte tillfreds. Är det saknaden efter en pappa, som gick bort alldeles för tidigt, som jagar henne? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. - Jag kan alltid göra lite bättre, tjäna lite mer pengar, göra något som är lite häftigare, säger Gertrud. Jag njuter aldrig av det jag har. Känslan har blivit värre sedan hennes pappa dog i cancer för åtta år sedan. De hade en nära relation och sorgen är fortfarande stark. - Kanske är jag rädd att nöja mig, som pappa gjorde. Han levde inte sin dröm yrkesmässigt och jag vill inte göra samma misstag som han. Gertrud längtar efter att vara nära sin pappa igen och få visa honom allt hon gjort med sitt liv sedan han dog.- Jag känner mig halv utan pappa. Det känns svårt att han inte fick se mig blir vuxen på riktigt.

13 Dec 201828min

Varje gång Ylva hör om en katastrof i världen knyter det sig i magen. Hon kan inte värja sig mot känslorna. Hjärnan spelar upp scener som är värre än verkligheten. Hur ska hon kunna pausa? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. - Jag har en oregerlig hjärna, säger Ylva. Den går inte att styra. Som ung kunde hon inte låta bli att ingripa när någon for illa. Då fick hennes ilska och empati henne att agera. Men efter att hon gått i terapi för ett trauma hon utsattes för som barn har hon blivit mindre arg och mera sorgsen. All grymhet hon ser på teve lagras i huvudet och spelas upp på nätterna. - Jag vet att jag inte kan bära allas olycka men hur hittar jag stoppknappen?

6 Dec 201828min

Margit, 92, vill inte leva längre. Hon har inga anhöriga eller vänner kvar. Hon sitter i sin lägenhet, sex trappor upp, och ser livet pågå där nere. Hon vill inte dit, hon vill bort. Men hon kan inte. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.   - Jag älskar att resa, säger Margit. Förut reste jag runt i hela världen, pratade sex olika språk och njöt av varje stund. Men idag ser jag ingen mening alls med att leva. För fem år sen var Margit med om en bilolycka. Benet krossades och det gör att hon har svårt att gå. Men framförallt tog olyckan livsgnistan ifrån henne. Nu önskar hon sig inget hellre än att få somna in och lämna den här världen. Hon är van att kunna styra över sitt liv, men döden rår man inte över…

22 Nov 201827min

Irene vill kunna gråta igen. Sedan hennes man gick bort har hon känt sig som en halv människa. Hon vet att hon skulle må bättre om hon släppte fram känslorna och tårarna. Men det tar stopp. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Irene är 77 år och har mycket i ryggsäcken. Mycket som skulle behöva släppas ut.  Under många år var det arbetet som var glädjen i livet. Men nu när hon också mist sin make är vardagen tung. - Förr var jag en riktig lipsill, säger Irene, jag grät i både sorg och glädje. Men nu hon har svårt att närma sig det som gör ont. Hon längtar efter de förlösande tårarna – hur gör man för att lära sig gråta, igen?

15 Nov 201826min