Svenska Stridsvagn S utmanade bilden av en stridsvagn

Sexdagarskriget inleddes i gryningen den 5 juni 1967, när Israel genomförde en av världshistoriens mest lyckade överraskningsattacker. Med hjälp av moderna franska jetstridsplan attackerade Israels flygvapen ett stort antal egyptiska flygbaser och slog ut mer eller mindre hela den egyptiska flygvapenarsenalen på bara timmar.280 egyptiska stridsplan, varav 90 st sovjetiska MiG-21, och samtliga av Egyptens strategiska tunga bombflyg förstördes i attacken. Inte nog med det så genomfördes liknande flygräder mot Syrien, Jordanien och även Irak, samt ett otal luftstrider.Inom loppet av ett dygn hade Israel tillskansat sig totalt luftherravälde över i princip hela Mellanöstern. Hur gick det till? I detta avsnitt av Militärhistoriepodden pratar idéhistorikern Peter Bennesved och professorn i historia Martin Hårdstedt om Sexdagarskriget 1967.Det framgångsrika överraskningsanfallet mot flygvapnet följdes av en snabb offensiv på marken, fördelat i tre kilar genom Sinai-halvön. Målet var att nå Suezkanalen i väster, men kanske än viktigare, att återta kontrollen av Sharm-El-Sheik vid Tiransundet för att på så vis återta kontrollen över sjöfarten sydöst ifrån Israel.Anfallet över land blev precis som flygattacken mycket lyckad, men var helt beroende av att de egyptiska luftstridskrafterna var utslagna. Under den snabba förflyttningen västerut fanns få möjligheter att få stöd från israeliskt artilleri, vilket ställde krav på att flygvapnet skulle kunna understödja marktrupperna. Så länge egyptiskt flyg fanns tillgängligt skulle det alltså vara svårt att nå taktiska fördelar på marken. På det sättet var en lyckad flygattack helt avgörande för den israeliska framgången på land. Själva operation ”Focus”, som överraskningsanfallet skulle kallas, var också en välövad och välplanerad operation som hade diskuterats i flera år före det slutgiltiga anfallet.Samtidigt som den israeliska offensiven började nå sitt mål i väst den 7-8 juni, nådde man också framgångar österut, i Jerusalem och med riktning mot Jordanien. Även nordöst sattes en omtalad offensiv igång – attacken mot Golanhöjderna i Syrien. Denna markstrid var betydligt mer komplicerad än den snabba ökenvandringen över Sinai, och stödet för en utbyggd offensiv mot Syrien var inte helt odelad, om än framgångsrik.Att säga att kriget var koncentrerat till endast sex dagar är dock något av en överdrift. Sexdagarskriget föregicks av en 10-årsperiod av politiska spänningar och mängder av regelrätta krigshandlingar mellan Israel och dess arabiska grannar med ursprung ibland annat Suezkrisen 1956-1957. Vapenvilan skulle också följas av en period av ständiga avsteg och regelrätta utnötningsoffensiver fram till utbrottet av ett nästa krig – Oktoberkriget 1973, eller Yom Kippur-kriget som det också kallas.Bild Israeliska stridsvagnar på frammarsch mot Golanhöjderna. juni 1967, Israels presskontor, CC BY-SA 4.0, Wikipedia.Lyssna också på Oktoberkriget 1973 – när israelerna slogs för sin överlevnad.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

18 Dec 202344min

Fortsättningskriget kom att handla om mer än att återta det Finland förlorat till Sovjetunionen under Vinterkriget 1939-40. Något Storfinland blev det aldrig då Finlands allierade Nazityskland förlorade kriget mot Sovjetunionen. Men Finland lyckades bevara sin självständighet genom att överge Tyskland i exakt rätt ögonblick.Vinterkrigets fredsslut i mars 1940 hade lämnat ett djupt sår efter sig i Finland. Stora delar av Karelen hade avträtts och Hangö var ockuperat av sovjettrupper. De politiska förvecklingarna ledde till att Finland i juni 1941 deltog i det tyska anfallet på Sovjetunionen och återstod de områden som förlorats och till och med gick en bit längre öster om den gamla riksgränsen.Under två år 1942 och 1943 stod fronten stilla. I juni 1944 kom det sovjetiska motanfallet efter det att det stod klart att Hitlertyskland var på väg att förlora kriget. Det sovjetiska anfallet ledde till ett finskt sammanbrott som kunde bromsas upp först väster om Viborg. Situationen var förtvivlad. Finland lett av Mannerheim lyckades trots allt lösgöra sig ur kriget och den 5 september 1944 inleddes vapenvilan och fredsförhandlingarna sattes igång.I denna nymixade repris av Militärhistoriepodden följer Martin Hårdstedt och Peter Bennesved upp sitt allra första avsnitt om Vinterkriget 1939-40 från november 2019 med en diskussion om Fortsättningskriget. Finland kom under året efter Vinterkriget och den tuffa marsfreden att alltmera bli indragen i tyskarnas förberedelser för anfallet på Sovjetunionen. Frågan är hur medvetet och varför de ansvariga, inte minst presidenten Ryti och överbefälhavaren Mannerheim, drog in Finland i ett nytt krig. Det gick att hävda att det var en fråga om att återta det som ryssarna utan rätt tagit 1940. Problemet var om det i verkligheten fanns andra bevekelsegrunder och hur ska vi uppfatta Finlands samarbete med Tyskland? Förde Finland ett separatkrig?Den som vill läsa vidare kan med fördel ta sig an relevanta kapitel i Henrik Meinanders Republiken Finland - Igår och i dag (2012). Självklart är Väinö Linnas Okänd soldat relevant även om den är fiktiv. Lättillgänglig om än med några år på nacken kan Allan Sandströms bok ge en överblick Fortsättningskriget: 1941-44 (1991). Det finns dessutom på svenska för den lite mer hårdkokte två delar i trebandsverket Finlands krig (2000) som ger detaljerna. På engelska kan den samförfattade boken The continuation and Lapland Wars 1941-44 (2016) vara en bra översikt.Bild: Finska soldater på VT -linjen 1944. "Larm vid VT -linjestationerna."; Sot.virk. Uuno Laukka - https://finna.fi/Record/sa-kuva.sa-kuva-143060?lng=en-gb , Militärmuseum, Wikipedia, Public Domain. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

11 Dec 202353min

Amerikanska B-52:an Stratofortress har varit i tjänst sedan kalla krigets tidiga kärnvapenavskräckning. Tack vare dess storlek och aerodynamiska egenskaper har B-52 fortsätta att vara relevant. Så sent som 2021 användes B-52 över Afghanistan, och idag sägs 72 fortfarande vara i tjänst.Från amerikansk synvinkel ledde inte andra världskrigets slut till ett minskat behov av strategiska bombplan, snarare tvärtom. Under kriget, såväl som efter, fortsatte sökandet efter nästa generations flygplan och flera varianter utvecklades som kunde bära framtidens kärnvapen.I detta avsnitt av Militärhistoriepodden pratar idéhistorikern Peter Bennesved och professorn i historia Martin Hårdstedt om B-52 StratofortressFlera varianter utvecklades under slutet av andra världskriget, och strax efter började Boeing tillverka B-47 Stratojet. Tillverkaren Convair fick även ett stort kontakt på B-36 Peacemaker. Men för chefen för SAC, Generalen Curtis LeMay, fanns det oklarheter vilken förmåga som bombplanen i framtiden egentligen behövde och, framförallt i fråga om räckvidd, bomblast och hastighet. Den sovjetiska förmågan i luften utvecklades också i snabb takt och snart var både B-47 och B-36 utdaterade framförallt på grund av sin dåliga räckvidd och hastighet.Det fanns också oklarheter om vilka uppgifter som skulle krävas av ett nytt bombplan. Å ena sidan satsade USA stort på att öka sin avskräckande förmåga i form av kärnvapen under den här tiden, å andra sidan fanns det tendenser i samtiden som pekade på att även konventionella krig skulle utspela sig. Ett nytt bombplan skulle behöva tillgodose båda behoven, och samtidigt lämna utrymme för ny elektronik som behövdes vid navigering och för att hantera nya vapensystem.1948 beordrades ingenjörerna på Boeing att inkomma med ett förslag på en modell som kom att bli B-52. Fyra år senare gjordes den första jungfruresan med de nya B-52:orna, och 1955 levererades de första till 93rd Bomb Wing i Kalifornien. Under de kommande 20 åren skulle modellerna finjusteras och sammanlagt byggdes ca 740 st B52,Tack vare dess storlek och aerodynamiska egenskaper skulle B-52 fortsätta att vara relevant ända till idag. Kanske är det generalen Curtis LeMays framsynthet som gjorde detta möjligt. LeMays önskan var att skapa en plattform som kunde anta många olika roller. Räckvidden och den tunga lastkapaciteten har skapat möjligheter att följa med i vapenutvecklingen med vissa modifieringar.Listan med kända militära operationer där B-52 Stratofortress har deltagit i är följaktligen lång, och sträcker sig från de tidiga kalla krigets kärnvapenavskräckning, till Vietnam, Desert Storm, Bosnienkriget och kriget i Afghanistan. Så sent som 2021 användes B-52 över Afghanistan, och idag sägs 72 fortfarande vara i tjänst.Bild Ett amerikanskt flygvapen Boeing B-52F-70-BW Stratofortress från 320th Bomb Wing som släpper Mk 117 750 lb (340 kg) bomber över Vietnam. U.S. Air Force foto 020926-O-9999G-001 från USAFs webbplats, Wikipedia, Public Domain.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

4 Dec 202345min

Hitlertysklands fälttåg i öster inleddes den 22 juni 1941. Längs en front med gigantiska dimensioner anföll en miljonarmé starkare än något som någonsin dragit i fält.Ledda av fyra pansargrupper skulle bolsjevismen besegras och Tyskland skaffa sig livsrum i öster. Det gick inte helt som den tyska krigsledningen och Hitler hade tänkt sig. Tyskarna förintade i stort sätt den sovjetiska armén i de västra delarna av Sovjetunionen. Trots detta tappade offensiven fart och stannade upp i början på december framför Moskva och Leningrad. Frågan varför har varit föremål för eftervärlden ända sedan dess – så också för detta avsnitt av Militärhistoriepodden.I denna nymixade repris av Militärhistoriepodden genomför Martin Hårdstedt och Peter Bennesved ett nästan terapeutiskt samtal. Barbarossa är ett ämne som delvis är svårt att närma sig eftersom det innehåller så mycket och har så många brutala och nästintill bisarra inslag. Mytbildningarna och romantiseringarna har varit många. Barbarossa skapar ångest hos många inte bara Militärhistoriepoddens programledare.Förknippat med Barbarossa är inte bara de operativa och strategiska frågorna. Kriget som inleddes i juni 1941 var lika mycket en fråga om ideologi och förintelse. I kölvattnet på de framgångsrika tyska arméerna kom våldet, övergreppen, massakrerna av civilbefolkningen i de erövrade områdena. Motivet var att skapa livsrum – Lebensraum – för den överlägsna tyska rasen och hämta behövliga förnödenheter och råvaror till Tyskland. Bolsjevismen skulle utrotas och landen i öster skulle omvandlas för att föda den tyska befolkningen.Frågan är slutligen varför tyskarna misslyckades att ta Moskva och Leningrad. Många faktorer har lyfts fram som vädret – den ryska leran i oktober, kölden i november och december – och felaktiga beslut av den tyska krigsledningen. Men var det verkligen det avgjorde? Sovjet hade enorma mänskliga resurser. Nya förband sattes upp och kastades in i striderna framför Moskva i november. Industri plockades ner och räddades österut. Vilket annat land som helst hade gett upp inför de massiva förlusterna under krigets första månader. Men inte den kommunistiska diktaturens Sovjet. Det var det som avgjorde.Mycket är skrivet om Barbarossa. En innehållsrik och väl illustrerad bok på svenska är Christer Bergströms Operation Barbarossa – världshistoriens största fälttåg (2016). Denna kan kompletteras med till exempel David M. Glantz Barbarossa: Hitler´s invasion of Russia 1941 (2001) och Johan Erickson Stalin´s war with Hitler Vol 1: The road to Stalingrad (1999).Bild omslag: Tyska trupper vid Sovjetunionens gräns den 22 juni 1941Bild:Tyska trupper strider med sovjetiska försvarare i staden Kharkov den 25 oktober 1941. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

27 Nov 202349min

Våren 1863 var kriget mellan Nordstaterna och Sydstaterna långt ifrån avgjort. Det gick ändå att se vissa tecken på att kriget börjat luta över till Nordstaternas fördel. Det som brukar utpekas som vändpunkten i kriget är slaget vid Gettysburg i juli 1863.Sammanlagt omkring 170 000 soldater drabbade samman i det som blivit inbördeskrigets mest berömda slag. Förlusterna i döda och skadade var förfärande. Mellan 45 000 och 51 000 under de dagar slaget pågick. Av dessa stupade åtminstone 8 000.I detta avsnitt av Militärhistoriepodden resonerar Martin Hårdstedt och Peter Bennesved om amerikanska inbördeskriget från slaget vid Gettysburg i juli 1863 till Sydstaternas kapitulation i april 1865. Efter nederlaget vid Gettysburg blev situationen för Sydstaterna alltmera desperat. Nordstaternas mänskliga resurser och industriella kapacitet visade sig överlägsen. Handelsblockaden mot Södern ströp tillgången på vapen och andra viktiga produkter.Trots att Sydstaterna var på defensiven i slutet av 1863 var kriget inte avgjort. Nordstaterna inledde en omfattande strategisk räd genom Södern ledd av generalen Sherman för att dela Sydstaterna, slå ut viktiga ekonomiska områden och ringa in sydstatsarméerna under Robert E. Lee i norr. Samtidigt belägrades Richmond och Petersburg och slutligen tvingades Robert E. Lee att kapitulera mot övermakten i april 1865. Då hade mer än 600 000 amerikaner fått sätta livet till och oskattbara ekonomiska värden förstörts.Södern låg i spillror. Inbördeskriget har ännu idag aktualitet för många amerikaner. Minneskulturen har i vissa delar av Södern levt kvar och frodats. Den så kallade ”lost cause”-rörelsen har stundtals levt upp för att lyfta fram Söderns kamp för att försvara sin rättighet. Samtidigt kvarstår den svåra frågan om slaveriet. Många uppfattar ett försvar för Söderns kamp som ett direkt försvar för slaveriet vilket väckt diskussion och starka reaktioner ända in i vår egen tid.Bild: Döda nordstatare på slagfältet i Gettysburg, Pennsylvania, fotograferad 5 eller 6 juli 1863 av Timothy H. O'Sullivan. Den här bilden är tillgänglig från United States Library of Congress's Prints and Photographs-avdelning under det digitala ID:t ppmsc.00168. Public Domain.Lyssna också på Emigrationen till Amerika – när svenskarna blev anglosaxare.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

20 Nov 202336min

En av andra världskrigets mer dramatiska händelser var den brittiska jakten på det tyska slagskeppet Bismarck i maj 1941. Det tyska slagskeppet inledde en utbrytning på Atlanten den 19 maj och sänktes endast åtta dagar senare den 27 maj efter anfall från ett stort antal brittiska fartyg och marinflygplan. Under den korta operationen hann det tyska slagskeppet i en kort strid sänka brittiska flottans stora stolthet slagkryssaren HMS Hood i Danmarksundet.I denna nymixade repris av Militärhistoriepodden berättar Martin Hårdstedt och Peter Bennesved den dramatiska historien om sänkningen av ett av det största och mest fulländade slagskepp som byggts och satts i operativ tjänst. Men berättelsen är inte bara dramatisk utan hela händelsen ställer en rad frågor till eftervärlden. Vad var syftet med att till synes kasta bort ett så dyrt och stort fartyg i något som kan uppfattas som en självmordsattack? Vilken roll hade Bismarck och de tunga ytfartygen i andra världskrigets kamp om herraväldet över Atlanten? Och vem sänkte egentligen Bismarck – britterna eller den tyska besättningen?Historien om Bismarcks sänkning är inte bara dramatiska utan genom att följa operationen och tankarna bakom Bismarcks utbrytning på Atlanten får vi inblickar i det strategiska spelet om Atlanten och försörjningen av den brittiska krigsinsatsen. De tyska slagskeppen hade inte som främsta syfte att utmana den brittiska flottan. För att kunna göra det krävdes större resurser. Istället kom de stora tunga tyska fartygen att användas för att bekämpa de allierades konvojer på Atlanten och tillsammans med ubåtarna strypa den brittiska försörjningen.Den som vill veta mer om sänkningen av Bismarck kan läsa Burkard von Müllenheim-Rechbergs skildring Slagskeppet Bismarck (1983). Han deltog ombord på Bismarck och överlevde som artilleriofficer sänkningen. Endast 115 av mer än 2 200 besättningsmän överlevde. Ett annat boktips i den stor flora av litteratur om händelsen är Michael Tamelander och Niclas Zennertegs bok Bismarck kampen om Atlanten (2004). Bild: Överlevande från slagskeppet Bismarck plockas upp till HMS Dorsetshire den 27 maj Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

13 Nov 202349min

Den 12 april 1861 inleddes amerikanska inbördeskriget när de konfedererade öppna eld mot Fort Sumter utanför Charleston som hölls av unioniststyrkor. Krigsutbrottet hade föregåtts av en många år lång konflikt mellan stater som ville avskaffa slaveriet och stater som ansåg att det borde vara kvar.Slavfrågan delade amerikanarna i norr och söder, men bakom denna ytliga konflikt låg djupare motsättningar som handlade om kultur, ekonomi och ideologi. Abraham Lincolns val till president ställde konflikten på sin spets eftersom han drev en tydlig antislavpolitik. De södra slavstaterna som bröt sig ur bildade Konfederationen och de stater som stod kvar blev Unionen.I detta avsnitt av Militärhistoriepodden behandlar Martin Hårdstedt och Peter Bennesved amerikanska inbördeskrigets utbrott och kriget fram till slaget vid Gettysburg som av många brukar uppfattas som krigets vändpunkt.De militära förutsättningarna var inledningsvis inte självklar på Nordstaternas sida. Det fanns visserligen strategiska faktorer som Nordstaternas stora befolkning och mer utvecklade industri, men Sydstaterna hade minst lika stor militär kompetens. I krigets inledning visade sig Sydstaterna ha en viss fördel av detta.I krigets inledning inkallades manskap på båda sidor som hade liten eller ingen militär utbildning. Antalet officerare med militär yrkeskunskap var få. Ganska omedelbart visade det sig att de nya långskjutande infanterigevären och artilleriet gynnade försvarsstrid. Den som hann gräva ner sig eller gruppera med skydd hade en avgjord fördel.I Europa uppfattade man att kriget var ett amatörkrig. Faktum är att amerikanska inbördeskriget var det första industriella kriget i den meningen att industriell kapacitet och nymodigheter som järnväg och telegraf spelade en stor roll.Fram till våren 1863 höll Sydstaterna emot och kriget var långt ifrån avgjort. Sydstaternas mest framstående befälhavare Robert E Lee lyckades försvara Richmond och inleda en offensiv norrut mot Washington. Oroväckande för Sydstaterna på längre sikt var att Nordstaterna hade tryckt tillbaka Sydstaternas arméer i väst och erövrat Mississippifloden. Sydstaterna var därmed delade i två delar och snaran drogs sakta åt kring Södern. Kriget skulle sommaren 1863 kulminera i slaget vid Gettysburg.Bild: Slaget vid Fort Sumter, som avbildats av Currier och Ives, Wikipedia, Public Domain.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

6 Nov 202349min

Luftlandsättningen på Kreta inleddes den 20 maj år 1941 av den tyska krigsmakten - den dittills största luftlandsättningen. Operation Merkurius var i full gång.Över ön hoppade hundratals fallskärmsjägare och i glidflygplan seglade ännu fler ner mot de brittiska, nyzeeländska och grekiska försvararna. Det tyska flyget dominerade luften. Några dagar senare följdes detta upp med landsättningar sjövägen. I denna nymixade repris av Militärhistoriepodden samtalar Martin Hårdstedt och Peter Bennesved om en av de mer spektakulära operationerna under andra världskriget. Att genomföra operationen var ingen självklarhet utan föregicks av en hel del diskussioner inom den tyska ledningen. De tyska förberedelserna inför det förestående anfallet på Sovjet var i full gång och tog alla resurser. Varför satsade tyskarna ändå på denna operation? Var det Görings projekt? Ville han uppväga det tyska flygvapnets misslyckande i slaget om Storbritannien?Luftlandsättningen på Kreta var ett vågspel som inledningsvis blev en blodig upplevelse för de tyska fallskärmsjägarna som föll i svår terräng eller rakt på försvararna. Först efter några dygn kunde tyskarna få ordentligt fäste på ön. Norr om Kreta utkämpades samtidigt strider till havs då brittiska sjöstridskrafter blockade de tyska landstigningsföretagen. Vad var det avgjorde kampen om Kreta och ledde till den slutliga brittiska evakueringen? Tysk förmåga eller brittiska tillkortakommanden? Vilka slutliga konsekvenser fick den tyska erövringen av Kreta för andra världskrigets förlopp och användandet av luftlandsättningsstyrkor? Detta och mycket annat tas upp i podden.Vill man läsa mer om luftlandsättningen på Kreta finns Antony Beevors bok Kreta: erövring och motstånd. För den som vill läsa lite mindre är Peter D. Antills Crete 1941: Germany´s lightning airborne assault i Ospreys militärhistoriska serie att rekommendera (finns även i en version på svenska). Titta även på boktipsen för poddavsnittet om erövringen av Balkan 1941 – händelserna hänger ihop. Bild: Luftlandsättningen på Kreta. Tyska fallskärmsjägare landar på Kreta från transportflygplan Junker 52 den 20 maj 1941. Wikipedia, Public Domain. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

30 Okt 202346min