Ambivalent anknytning - maktlösheten i att bli bortvald och hur smärtan kan bli en väg hem
Du gör allt du kan för att få relationen att fungera. Du anpassar dig, arbetar med dig själv och försöker förstå den andre. Du anpassar dig, kommunicerar dina känslor och behov, låter bli att visa dina känslor och behov, ber om närhet, ger den andre allt space den behöver. Så blir du bortvald, igen och igen. Någon annan kommer plötsligt in från höger och blir viktig utan att ha gjort sig förtjänt av det. Någon annan får platsen du vill ha, platsen där nära. Vid någon punkt i relationen mellan ambivalenta och undvikande blir det ofta så här. Vad kan man göra i det läget? Välkommen till ett avsnitt som belyser frågan och visar på hur smärtan kan bli en väg hem till dig själv. Med värme, Evalotta. Mer information om mig och min verksamhet finner du på www.evalottastiernholm.se Där hittar du gratismaterial på bloggen, onlinekurser och annat som jag håller på med.
23 Aug 18min
Fysisk närhet och intimitet kan vara två helt skilda saker för en undvikande och en ambivalent
Fysisk närhet och intimitet kan vara två helt skilda saker för en undvikande och en ambivalent. Ett kort avsnitt om detta. Välkommen att lyssna. Med värme, Evalotta. Mer information om mig och min verksamhet finner du på www.evalottastiernholm.se Där hittar du gratismaterial på bloggen, onlinekurser och annat som jag håller på med.
19 Aug 4min
Känslomässig intrassling
I många familjer, inte minst hos tidigare generetioner, innebär svåra känslor hos den ena att den andre gjort fel. Det finns en stark och omedelbar koppling mellan att någon uttrycker sorg, besvikelse eller ilska och att någon annan då känner skuld eller skam. Det gör det svårt och otryggt att att känna och uttrycka känslor. Att visa och dela känslor blir förknippat med ansvar, krav, skuld och skam. Man blir indragen i varandras känslor och reaktioner och när man som vuxen sedan vill ta sig ur det här mönstret kan det vara svårt att veta hur man ska göra. Ett alternativ kan bli att man håller sina känslor för sig själv för att slippa drama. En vanlig lösning är att bli känslomässigt rationell och hantera känslor genom att förstå. Men hur kan man göra på ett sätt som blir bra på sikt? Hur kan man stanna kvar hos sig själv och slippa bli känslomässigt intrasslad? Välkommen att lyssna! Med värme, Evalotta. Mer information om mig och min verksamhet finner du på www.evalottastiernholm.se Där hittar du gratismaterial på bloggen, onlinekurser och annat som jag håller på med.
19 Aug 22min
Är den andre verkligen trygg eller verkade det bara så?
Kanske verkar det som att du har träffat någon med ett tryggt anknytningsmönster. Det kan vara en självständig person som inte är lika emotionell som du. Det kan också vara en person som är väldigt känslomässigt intonad på dig och bekräftar dig så att du aldrig ska behöva känna dig otrygg. Efter en tid kanske du börjar tvivla. Är den här personen verkligen så trygg som jag trodde? Du ser tecken som får dig att fundera. Du märker reaktioner hos dig själv som gör dig osäker eller triggar dina mönster. I det här avsnittet reflekterar jag kring detta och hur man kan göra i det läget. Välkommen att lyssna. Med värme, Evalotta. Mer information om mig och min verksamhet finner du på www.evalottastiernholm.se Där hittar du gratismaterial på bloggen, onlinekurser och annat som jag håller på med.
9 Aug 14min
När det trygga känns otryggt - om utmaningar och möjligheter med att vara med en trygg
När man har ett otryggt anknytningsmönster med sig, kan det kännas tryggast att vara tillsammans med andra som också har det. Att vara med någon som är tryggt anknuten, kan rentar skapa känslor av stress och obehag. Det kan kännas ointressant och som om man inte connectar. Samtidigt ska det ju vara så bra att vara med en trygg. Att lära sig trivas med en trygg kan innebära att lära sig helt nya spelregler för närhet. Självövergivande och anpassning fungerar inte längre och du förväntas ta ansvar för dina känslor och behov och kommunicera dem. Det är inte lätt, men det är en väg väl värd att orka vandra. Om det här prarat jag i det här avsnittet. Välkommen att lyssna! Med värme, Evalotta.
8 Aug 14min
Om oro
Hur kan man göra när orostankarna drar iväg? Känslan av otillräcklighet och oro kan verkligen lägga sordin på tillvaron och göra det svårt att känna sig glad, levande och i kontakt. Den typen av oro är en signal på att vi tappat kontakten med oss själva och försöker ta kontroll som ett sätt att bli trygga. Oron kan vara en ingång till det vi längtar efter på ett djupare plan. I det här avsnittet pratar jag om hur. Välkommen att lyssna! Med värme, Evalotta. Mer information om mig och min verksamhet finner du på www.evalottastiernholm.se Där hittar du gratismaterial på bloggen, onlinekurser och annat som jag håller på med.
29 Juli 14min
Anknytningsmönster. Hur vet man om det är ett behov man har som vuxen eller en ung inre ålder som reagerat?
Jag fick en fråga om Anknytningsmönster: "Hur vet man om det är ett behov man har (som vuxen) eller om det är en tidigare ålder som behöver uppmärksamhet? Hur kan man hjälpa sig själv? När uttrycker man behovet till sin partner? Kan man säga något om vilka behov de flesta har?" Så här reflekterar jag kring det . Välkommen att lyssna! Med värme, Evalotta. Mer information om mig och min verksamhet finner du på www.evalottastiernholm.se Där hittar du gratismaterial på bloggen, onlinekurser och annat som jag håller på med.
11 Juli 16min
Anknytningsmönster. När jag är som mest sårbar, kan jag då förvänta mig att min partner ska orka finnas där?
Jag fick en väldigt bra fråga som jag vet rör många. "Jag tycker ofta det är svårt att veta vad man kan förvänta sig i en nära relation. Alla har ju ett ansvar att ta hand om sina trauma och sina utmaningar men å andra sidan är det något fint att visa sig sårbar och be om hjälp. När man är som mest sårbar och ber om tröst eller stöd - kan man då förvänta sig att ens partner ska finnas och orka? Vad är kärlek och vad kan man förvänta sig? Å ena sidan tänker jag att vi alla bär ett eget ansvar för att ödmjukt läka sina sårade barn. Det är en resa man måste göra själv. Å andra sidan är vi alla ofullkomliga och här för att utvecklas. Vi är helt beroende av andra för att överleva. Att på djupet inse det - att vi alla är ett - innebär väl att det är först när vi vågar vara i vår sårbarhet och erkänna vår ofullkomlighet och vårt beroende av andra som vi kan uppleva Gud. Det kanske inte är någon motsats - är det så att det är först när man gjort sin egna inre resa som man kan vara genuint sårbar inför andra? Jag vet inte om du förstår vad jag far efter få jag knappt kan sätta ord på det. Vad är kärlek? Är det först när man gjort som egna inre resa (eller i grunden är trygg) som man kan stanna kvar och hålla rum för någons känslor?" Följ med och lyssna på svaret! Med värme, Evalotta. Mer information om mig och min verksamhet finner du på www.evalottastiernholm.se Där hittar du gratismaterial på bloggen, onlinekurser och annat som jag håller på med.
5 Juli 22min
