Nu ska gamla granplanteringar åter bli ängsmark

Alla förskolor ska arbeta med digitala verktyg, men hur det ska gå till finns inga klara regler om. Samtidigt säger WHO att riktigt små barn inte ska använda digitala medier. Vad säger forskningen och vad säger barnen själva? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Numera finns det inte bara skallror, gosedjur och pekböcker för våra minsta barn, utan även särskilda appar. "Var och varannan barnvagn i Stockholm har ett fäste för en mobilskärm" säger en forskare. Och när det gäller förskolan ska den "lägga grunden till en adekvat digital kompetens hos barnen", säger Skolverket.Programmet är en repris från 28 mars 2022. Men samtidigt som WHO:s rekommendation är att riktigt små barn inte ska använda digitala medier så bestämmer varje svensk kommun själv hur de används i förskolan. Rätt använda är de en stor tillgång, menar personalen på Värsås förskola och Skövde kommuns digitaliseringsutvecklare Camilla Thempo och Karin Agelii Hultström. Men forskaren Lisa Thorell på Karolinska institutet skulle vilja se en nationell strategi, och hennes kollega Sissela Nutley menar att små barn enligt försiktighetsprincipen inte ska använda digitala medier. Och professor Anett Sundqvist vid Linköpings universitet konstaterar att små barn hellre vill umgås med sina föräldrar än titta på och leka med en skärm. På förskolan konstaterar barnen att om de får välja så leker de hellre med en kompis utomhus än att titta på Youtube.Medverkande: Lisa Thorell, docent i psykologi KI; Sissela Nutley, forskare kognitiv neurovetenskap KI; Anett Sundqvist, biträdande professor i psykologi Linköpings universitet; Karin Agelii Hultström och Camilla Thempo, digitaliseringsutvecklare förskolan Skövde kommun; Therése Sulkava, förskollärare Värsås förskola Skövde; Teresia Persson, barnskötare Värsås förskola Skövde; Anna Martinsson, Noelia Nilsson, Swea Elowsson, John Larsson, barn på Värsås förskola Skövde.Reporter: Ylva Carlqvist WarnborgProducent: Björn Gunérbjorn.guner@sr.se

27 Juni 202219min

"Den grottan är fantastisk. Det är den enda plats i världen där vi vet att denisovaner, neandertalare och sedan moderna människor har levt. Och vi vet att de två första har träffats, för vi har hittat ben från en en individ där mamman är neandertalare och pappan denisovan." Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Så berättar evolutionsgenetikern Svante Pääbo om Denisova-grottan i Ryssland, som också gett namn åt den nya människotypen som han varit med och upptäckt. Men vad är då en denisovan? Ja det återstår till stor del att förstå. Det är något så fantastiskt som en typ av människa vars existens blev känd först 2010, och som alltså under en lång tid levde sida vid sida med neandertalarna och med oss moderna människor. Denisovanerna var nog ungefär lika utbredda i Asien då som neandertalarna var i Europa, menar Svante Pääbo, trots att deras benrester bara har hittats i Denisovagrottan och på ett eller ett par ställen till. Istället är det dna hos nu levande människor som är det viktigaste spåret. Det här hör vi Svante Pääbo berätta om i Vetenskapsradion På djupet, där vi också får höra om vårt genetiska arv från neandertalarna, och om vilka egenskaper som kan ha lett till att vi blev kvar på jorden och inte de. Medverkande: Svante Pääbo, direktör för avdelningen för evolutionär genetik vid Max Planck-institutet för evolutionär antropologi i Leipzig.Reporter: Björn Gunérbjorn.guner@sr.seProducent: Peter Normarkpeter.normark@sr.se

21 Juni 202219min

I en grotta i norra Spanien finns spår av hur människor först tog det avgörande klivet från miljoner år av nomadliv till att bli bofasta jordbrukare. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Vi är tillbaka vid de fantastiska grottorna i Atapuerca i Spanien där forskare de senaste decennierna har hittat unika spår av flera typer av människor, från 1,3 miljoner år sedan ända fram till medeltiden. Bland annat har de funnit mängder av ben från ett dussintal individer, som har gett forskarna material till att klassificera en egen typ av förmänniska, Homo Antecessor, och vars ben här visar spår av kannibalism. Hur nära släkt till oss kan de vara? Det visar sig modern genteknik kunna ge svar på, och åldern på benen gör detta till ännu ett rekord kopplat till grottorna. Vi hör också om hur forskare genom dna kan slå fast att minst två helt olika grupper av neandertalare vistats i grottorna, utan att de analyserat ett enda ben. Och så visar det sig att vår egen art nog var de första att bli bofasta i grottorna, i och med den kulturella revolution som jordbruket medförde.Medverkande: José Miguel Carretero Diaz, paleoantropolog, universitetsprofessor Universidad de Burgos; Cristina Valdiosera Morales, paleogenetiker, docent Universidad de Burgos, Svante Pääbo, direktör för avdelningen för evolutionär genetik vid Max Planck-institutet för evolutionär antropologi i Leipzig.Reporter: Björn Gunérbjorn.guner@sr.seProducent: Peter Normarkpeter.normark@sr.se

20 Juni 202219min

I de fantastiska grottorna i Atapuerca i Spanien har hittats unika spår av flera typer av människor, från 1,3 miljoner år sedan ända fram till medeltiden. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. "När de drog en tunnel genom berget så började det rasa ut ben", säger paleogenetikern Cristina Valdiosera. Den planerade järnvägen blev en lycklig slump för alla som är intresserade av mänsklighetens historia i Europa, för snart visade det sig att det inte bara var ben efter exotiska djur som lejon och elefanter, utan också flera olika typer av förmänniskor, det mesta inom ett stenkasts avstånd. Det äldsta fyndet är en bit underkäke som bedöms vara ca 1,3 miljoner år gammal och som hittades 2007. Lite längre bort i tunneln hittade forskarna dessförinnan mängder av ben från ett dussintal individer, som har gett forskarna material till att klassificera en egen typ av förmänniska, Homo Antecessor, och vars ben här visar spår av kannibalism. Och en kort promenad därifrån finns en grotta som är öppen än idag, och där inne visade sig ett djupt hål innehålla skeletten av ett trettiotal individer av Homo Heidelbergiensis, en föregångare till neandertalarna. Att så många kompletta skelett hittats i samma håla får forskare att tro att det är det tidigaste exemplet på en begravningskultur bland människor som vi känner till. Medverkande: José Miguel Carretero Diaz, paleoantropolog, universitetsprofessor Universidad de Burgos; Cristina Valdiosera Morales, paleogenetiker, docent Universidad de Burgos. Reporter: Björn Gunérbjorn.guner@sr.seProducent: Peter Normarkpeter.normark@sr.se

14 Juni 202219min

Gäddan försvinner och spiggen tar över i Östersjön. Dessutom blir vattnet sämre som resultat av spiggvågen, kanske till följd av överfiske, som gör att havet förändras till det sämre enligt forskarna. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Längs kusten från Kalmarsund och norrut blir stora fiskar som abborre och gädda allt mer sällsynta. Istället ersätts de av spigg. Spiggen tar över och orsakar ett ekologiskt regimskifte. De äter upp de större fiskarnas yngel och blir snart dominerande. De gör också att det blir mer alger i vattnet och försvårar kampen mot övergödning i havet.Spiggvågen är ett symtom på att havet är ur balans och den viktigaste orsaken bakom förändringen kan vara många års hårt fiske av de stora rovfiskarna i det öppna havet, tror forskarna. De krympande bestånden av torsk, lax och strömming i Östersjön gör att spiggen kan växa till sig i antal och skapa ett nytt ekologiskt system.Medverkande: Ulf Bergström, forskare marinekologi SLU Aqua; Petter Tibblin, biolog Linnéuniversitetet; Johan Eklöf, docent biologi Stockholms universitet; Agnes Olin, forskare marinekologi Stockholms universitet; Thomas Axenrot, forskare SLU.Reporter: Tomas LindbladProducent: Björn Gunérbjorn.guner@sr.se

12 Juni 202219min

Om några år ska allt dricksvatten i Israel vara avsaltat vatten från havet. Det säger chefen på landets största anläggning där vatten från Medelhavet görs drickbart med hjälp av så kallad omvänd osmos. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Israel har som många andra länder i Mellanöstern och i världen fått allt svårare med naturligt färskvatten, något som utöver lokala utmaningar också riskerar att skapa konflikter mellan länder. Men efter ett helhetsgrepp på vattenfrågan där storskalig avsaltning kombinerats med insatser för att ändra attityder kring vattenförbrukning och återanvändning förbereder sig nu Israel för att börja exportera färskvatten till Jordanien. Och grannlandet kan i sin tur förse Israel med en del av den stora mängd elenergi som avsaltningen kräver, genom nya solenergianläggningar.Men storskalig avsaltning för med sig stora utmaningar och möjliga negativa följder för miljön. Är detta rätt väg att gå även för andra länder i världen? Medverkande: Semion Brover, chef för avsaltningsanläggningen i Sorek, Israel; Gideon Bromberg, miljöjurist och grundare av organisationen Ecopeace; Jack Gilron, professor emeritus Ben Gurion universitetet Israel; Kenneth M Persson, professor i teknisk vattenresurslära, Lunds Tekniska högskola.Reporter: Sharon JåmaProducent: Björn Gunérbjorn.guner@sr.se

7 Juni 202219min

I kris eller krig - eller om det blir en läcka i kommunens system kan vattnet sluta rinna i våra kranar. Det kan vara en fördel att ha vatten i flaskor i beredskap. Men lagrar du det på fel sätt eller för länge, kan det göra dig sjuk. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Vi provsmakar lagrat vatten, och prövar möjligheten att använda Östersjövatten eller hämta vatten från en källa i det vilda.Medverkande: Pär Aleljung, mikrobiolog och krisberedskapssamordnare Livsmedelsverket, Calle Hjerne; hydrogeolog Sveriges Geologiska Undersökning SGU.Programledare: Camilla Widebeckcamilla.widebeck@sr.seProducent: Björn Gunérbjorn.guner@sr.se

6 Juni 202219min

I vårt moderna samhälle har döden alltmer flyttat in på sjukhuset, bort från de anhöriga. Döden har blivit "övermedikaliserad" menar forskare i en ny rapport. Hur kan vår sista tid bli en värdefull del av livet? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Något har gått fel med hur vi dör och hur vi hanterar andras död i vårt moderna samhälle, enligt ledande forskare i en rapport från en kommission kopplad till tidskriften the Lancet. Och de som arbetar med vår sista tid i livet menar själva att yrkesmänniskorna har fått en alltför stor roll. Vi anhöriga och vår kärlek till den döende kan sägas ha fastnat i väntrummet, samtidigt som stora resurser går åt till avancerad vård som inte kan rädda patienten. Hur kan då den sista tiden i livet bli bättre för den som ska dö, för de anhöriga, och för samhället? - Det är viktigt att den sista delen av livet är just en del av livet! Många i samhället förknippar palliativ vård med döden, och tänker att inget finns att göra. Det är tvärtemot hur vi i den palliativa vården tänker och gör, där vi vill möjliggöra ett liv så länge som möjligt, säger Joakim Öhlén, expert på palliativ vård, alltså vård i livets slutskede.- Vi i Sverige har en attityd av ”OM vi dör” som skapar en distans till döden, och ger en illusion av att det är vi som har kontroll över liv och död”, säger Sara Möller, verksamhetschef på Bräcke hospice i Göteborg.Medverkande: Joakim Öhlén, professor i omvårdnad vid Sahlgrenska akademin, sjuksköterska på palliativt centrum på Sahlgrenska universitetssjukhuset och föreståndare för centrum för personcentrerad vård vid Göteborgs universitet; Libby Sallnow, forskare University college London Hospitals och Vrije Universiteit i Belgien, och medförfattare till Lancetkommissionens rapport ”On the value of death: bringing death back into life”; Heather Richardson, St Christophers Hospice, London; Sara Möller, verksamhetschef på Bräcke hospice i Göteborg.Reporter: Sara Heyman, korrespondent för global hälsasara.heyman@sr.seProducent: Björn Gunérbjorn.guner@sr.se

31 Maj 202219min