Sveriges meste jurist Bertil Bengtsson jobbar helst på tåg

Södra Europa drabbades av allvarliga skogsbränder i somras, som kan förklaras både av en svår värmebölja och förändrad markanvändning som gynnar elden. Men i Sverige och i världen har bränderna minskat. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Klimatförändringarna har gjort värmeböljorna kraftfullare i Sydeuropa, medan de i Sverige lett till varmare men också blötare förhållanden, säger Johan Sjöström, skogsbrandforskare på RISE, och därmed har risken för skogsbränder inte ökat här. Snarare är det sällsynt med stora skogsbränder i vårt land, men somrarna 2014 och 2018 utgör tydliga undantag. Vi besöker den skog i Småland som drabbades av den värsta branden i landet under förra året, men som få hört talas om eftersom elden kunde släckas i tid. Johan Sjöström visar oss tecken på branden, liksom sätt för det svenska skogsbruket att minska brandrisken.I södra Europa har betande djur tidigare haft en dämpande effekt på brandrisken, men utflyttning från landsbygden till städerna har gjort markerna mer eldfängda. Nu prövas att återinföra får och getter i sydeuropeiska länder just för att de ska beta bort lättantändliga buskar och gräs. Vi hör också om Kalifornien, som har världens största brandkårer, och världens största flotta av vattenbombande helikoptrar och flygplan, men ändå årligen drabbas av svåra bränder. Enligt brandhistoriken Stephen Pyne måste amerikanerna få bort stora delar av den eldfängda undervegationen i Kalifornien, och kanske ta lärdom av det förebyggande arbete som pågår i Europa för att förhindra okontrollerade skogsbränder. I Vetenskapsradion På djupet hör vi även att mark- och skogsbränderna i världen totalt sett minskar, och om vad det beror på. Medverkande: Johan Sjöström, skogsbrandforskare RISE; Stephen Pyne, brandhistoriker Arizona State University.Reporter: Gustaf Klaringustaf.klarin@sr.seProducent: Björn Gunérbjorn.guner@sr.se

27 Sep 202219min

Natten till tisdag 27 september ska en rymdfarkost för första gången någonsin pröva att knuffa en asteroid ur sin bana. Den här gången är det på försök, för att börja undersöka denna metod som kanske någon gång kommer att behöva användas i skarpt läge, mot en asteroid som kan komma att hota jorden. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Programmet är en uppdaterad repris från november 2021 då sonden lämnade jorden.Efter 10 månaders färd genom rymden når nu den drygt diskmaskinsstora farkosten DART fram, för att knuffa till den ena bumlingen i en så kallad dubbelasteroid med namnet Didymos, så att den ändrar sin bana en aning. Det hela ska fotograferas och mätas vid själva krocken av en liten satellit som farkosten har med sig, och senare av ytterligare en rymdsond, Hera.Vi hör om utmaningar med projektet, om hur väl kartlagt hotet från rymdstenar är, och om vilken förödelse även mindre meteoritnedslag kan ställa till med. Som tur är så är det sällan större asteroider krockar med jorden, och om de faller ner är det sällan de träffar tättbebyggt område. Men det kan ändå vara bra för oss på jorden att ha en sorts livförsäkring i form av ett asteroidskydd, säger forskarna.Medverkande: Andy Cheng, forskningsledare DART-projektet, NASA; Amy Mainzer, professor University of Arizona, en av världens ledande forskare inom planetärt försvar och på objekt nära jorden; Ian Carnelli, forskare vid ESA, och Mikael Granvik, docent i rymdteknik vid Luleå tekniska universitet och Helsingfors universitet.Reporter: Julia VidegårdProducent: Björn Gunérbjorn.guner@sr.se

26 Sep 202219min

Gåfotboll är en av de snabbast växande sporterna i Sverige, och trots att spelarna inte får springa så kan den ge bra effekt, enligt en ny studie. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. -Det är jättekul! Det passar alla, det finns många här som aldrig har rört en boll tidigare. Och man tror inte att det är jobbigt, men det är mer motion än man tror, det har ju den här studien visat, säger 69-åriga Inger Nilsson, en av spelarna i Enskede IK:s lag för gåfotboll. Hon är själv en av dem var pensionär första gången hon klev ut på en fotbollsplan, medan andra i laget har spelat fotboll på hög nivå tidigare i livet. Studien hon nämner har gjorts av bland andra Elin Ekblom Bak på GIH, och den visar att spelarna rör sig uppåt 2,5 km var på de 40 minuter en match i gåfotboll varar, och att den fysiska aktivitet spelarna kommer upp i, utan att springa, är på den medelintensiva nivå som kan rekommenderas för åldersgruppen. Även gåfotbollens sociala dimension är viktig och uppskattad, visar studien. Nu ska en nästa studie utforska hur gåfotboll påverkar den fysiska hälsan och konditionen över tid, för att ge underlag till att sporten kanske kan förskrivas som så kallad fysisk aktivitet på recept.Medverkande: Elin Ekblom Bak, docent i idrottsvetenskap, Institutionen för fysisk aktivitet och hälsa, GIH; Helena Nordlöf, sportchef barn, ungdom och gåfotboll, Enskede IK, samt Eva Lothigius, Inger Nilsson, Marion Olsson, Agneta Persson och Kicki Ström, alla gåfotbollsspelare i Enskede IK.Reporter: Björn Gunérbjorn.guner@sr.se

20 Sep 202219min

Smarta undervattensrobotar kan bli de som hjälper oss att odla i haven, larma vid farliga utsläpp och patrullera våra kuster. Men havet är kanske en ännu tuffare miljö för robotar än rymden. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Vår värld består till 71% av hav, vars djup ännu till stora delar är outforskade. Kommunikation och navigering är stora utmaningar i en miljö med strömmar, mörker och salt, där radio- och mobilkommunikation inte fungerar. Men många har mycket att vinna på smarta autonoma undervattensrobotar, så nu pågår en storsatsning under åtta år på SMaRC, Swedish Martime Robotics Centre. Målet är smarta autonoma robotar för odling till havs, samhällsskydd och miljöövervakning.Medverkande: Fredrik Gröndahl, platschef Kristinebergs marina forskningsstation; Josefine Severholt, forskningsingenjör KTH; Andreas Lezdins, masterstudent KTH; Ivan Stenius, projektledare SMaRC KTH; Adela Dumitrascu, forskningsingenjör Ocean Infinity och Göteborgs universitet; Nils Bore, forskare på Ocean Infinity.Reporter: Ylva Carlqvist WarnborgProducent: Björn Gunérbjorn.guner@sr.se

17 Sep 202219min

En av Sveriges mest kända arkeologiska utgrävningsplatser, vikingastaden Birka, har fått ett nytt efterlängtat fynd till samlingarna. En varvsplats, har hittats, för första gången. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Om det något vi förknippar med vikingar så är det väl deras skepp, men var och hur de byggdes och reparerades har forskarna inte kunnat se spår av - fram tills nu. Men i färska utgrävningar har en varvsplats hittats på Björkö i Mälaren, i anslutning till kvarlämningarna av det vikingatida handelscentrumet Birka.Och det är inte bara anmärkningsvärt att det är den första varvsplatsen som hittats, menar forskningsteamet. Det är också var varvsplatsen hittats. Under de 100 år som det bedrivits forskning på Birka har det framför allt grävts innanför Birkas kringgärdande stadsvallar. Men varvsplatsen hittades i ett område som skulle kunna ses som Birkas baksida, eftersom det ligger utanför stadsvallen.I utgrävningarna har spår av en så kallad båtslip hittats, alltså en v-formad konstruktion som förmodligen använts för att dra upp båtar på land. Tillsammans med ett hundratal mindre fynd talar den för att detta var en anläggning för att reparera och bygga båtar. Den oväntade placeringen utmanar vedertagna teorier om Birkas sociala, juridiska och ekonomiska organisering. Kanske har forskare nu hittat handelscentrumets ruffiga hamnkvarter, eller till och med Birkas egentliga framsida.Medverkande: Sven Isaksson, professor i laborativ arkeologi vid Stockholms universitet; Sven Kalmring, docent vid Stockholms universitet och expert på hamnar och urbaniseringen under Vikingatiden vid Zentrum für Baltische und Skandinavische Archäologie i Schleswig, Tyskland; Björn Bandlien, professor i historia vid Universitetet i Sørøst-Norge.Reporter: Emelie BredmarProducent: Björn Gunérbjorn.guner@sr.se

13 Sep 202219min

Den svenska elektrifieringen föddes på platser med namn som Näs, Nyhammar, Marma och Stocksbo. Brukssamhällen och småorter var pionjärer i en tid när strömmen inte kunde transporteras så långt från de vattendrag som ofta stod för kraften. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. År 1876 inleddes elektrifieringen av Sverige. Då fick nämligen sågverken i Näs i Dalarna och Marma i Hälsingland båglampor, vilket gjorde att timmer även kunde sorteras i mörker.Några år senare,1888, experimenterades det med elmotorer vid Nyhammars bruk i Dalarna och året efter lyckades man där överföra el från ett kraftverk till en gruva, ett avstånd på 1,3 kilometer. Det var likström och inte möjligt att ha långa kraftledningar då spänningsfallet blev för stort.Växelströmmen som introducerades tidigt på 1890-talet innebar att elen kunde transformeras och därmed överföras på längre avstånd. Men den som gjorde växelström verkligt meningsfull var uppfinnaren Jonas Wenström som tog patent på ett trefassystem, vilket gjorde att även växelströmmen kunde användas för att driva till exempel motorer av olika slag.På många håll på den svenska landsbygden fick man el tidigt. En sådan plats var Stocksbo i norra Hälsingland, där bonden och skogsägaren Anders Olsson var drivande i anskaffandet av en turbin år 1892.Medverkande: Tommy Hjort; elingenjör och aktiv i Västerbergslagens Ingenjörsklubb; Bengt Söderkvist, lokalhistoriskt intresserad boende i Horndal; Kerstin Enflo, ekonomihistoriker vid Lunds universitet; Staffan Olsson och Jon-Erik Botås, elhistorieentusiaster i Stocksbo.Reporter: Mats Carlsson-LénartProducent: Björn Gunérbjorn.guner@sr.se

10 Sep 202219min

Reaktor 3 i Oskarshamn byggdes på 4 år, och utan fördyringar, säger en av de som var med när kärnkraften på kort tid gick från noll till att utgöra hälften av den svenska elproduktionen, och det verkade finnas mer el än man kunde göra av med. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ”Man klämde ihop O3an på 48 månader, till offertpriset”, säger Per Brunzell, tidigare vd för ABB Atom. ”Idag låter det som att man skulle flyga till Mars eller något sånt”, fortsätter han. Ja sist det begav sig med byggande av svensk kärnkraft, då gick det undan. Åtminstone när tekniken var färdigutvecklad. På 18 år byggdes de reaktorer som tog kärnkraften från noll till femtio procent av den svenska elproduktionen vid mitten av åttiotalet. Fast innan byggandet tog fart hade 20 år ägnats åt ett statligt program för kärnkraft, och för kärnvapen, som det inte blev något av. Vetenskapsradion På djupet fortsätter sin serie om Sveriges elhistoria och detta andra avsnitt handlar om 1900-talets andra halva, då Sveriges elproduktion fördubblades.Medverkande: Per Brunzell, tidigare vd för ABB Atom; Mats Bladh, energiforskare och författare; Lasse Roos och Kenneth Nilsson, tidigare anställda vid Stenungsunds oljekraftverk.Reporter: Mats Carlsson LénartProducent: Björn Gunérbjorn.guner@sr.se

6 Sep 202219min

Hur rimligt är det att en politisk vilde kan ha makt att fälla en regering? Det demokratiska dilemmat politiska vildar är svårlöst men kanske är det system vi har det bästa möjliga? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Politiska vildar kan de facto rubba valresultat, och vildarna i kommunfullmäktige, regionstyrelser och riksdagen blir allt fler. Det beror bland annat på dålig personkännedom kring kandidaterna, både från partier och väljare, menar Magnus Hagevi, professor i statsvetenskap. Men dilemmat är svårlöst, konstaterar David Karlsson, professor i offentlig förvaltning. Ledamöterna är ju valda både som personer och som representanter för sitt politiska parti. Och landets mest inflytelserika vilde hittills, Amineh Kakabaveh, försvarar att hon suttit kvar i riksdagen mandatperioden ut.Medverkande: Amineh Kakabaveh, politisk vilde i riksdagen, tidigare Vänsterpartiet; David Karlsson, professor offentlig förvaltning Förvaltningshögskolan Göteborg; Magnus Hagevi, professor statsvetenskap Linnéuniversitetet Växjö.Reporter: Ylva Carlqvist WarnborgProducent: Björn Gunérbjorn.guner@sr.se

5 Sep 202219min