Utdöda trädet från Påskön som finns kvar i Göteborg kan lära oss om artutrotningen (repris)

Nu ska regeringen ta beslut om slutförvaret för använt kärnbränsle. I en granskning 2013 fann vi stora brister i finansieringen av kärnkraftenskommande avveckling. Har läget blivit bättre idag? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Den 27 januari ska regeringen meddela beslut om bygget av slutförvar för använt kärnbränsle i Forsmark i Uppland. Slutförvaret är en helt central del i det stora programmet att städa upp efter dagens kärnkraft där det ingår att riva kärnkraftverken i takt med att de läggs ner, att ta hand om det radioaktiva rivningsskrotet, och bygga det slutförvar som behövs för att på ett säkert sätt förvara det radioaktiva kärnbränslet i 100 000 år. Det har beskrivits som ett av Sveriges största industriprojekt genom tiderna. Ett mycket stort och dyrt projekt, som det är meningen att de som äger och driver kärnkraftverken ska betala för. Men kommer de pengar som lagts åt sidan för det här att räcka, eller finns det risk att vi skattebetalare i slutändan drabbas av en springnota?När Vetenskapsradion 2013 ställde frågan i den granskande serien Atomnotan var svaret, enkelt uttryckt, att om vi skulle fortsätta på samma sätt som vi gjorde då, så skulle pengarna inte räcka.I Vetenskapsradion På djupet ställer vi nu frågan om hur situationen har förändrats sedan vi gjorde vår granskning. Medverkande: Anna Porelius, kommunikationschef Svensk kärnbränslehantering, SKB; Peter Stoltz, enhetschef Kärnavfallsfinansiering, Riksgälden; Johan Swahn, Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG, m fl.Reporter: Marcus HanssonProducent: Björn Gunérbjorn.guner@sr.se

18 Jan 202219min

När omikronsmittan skenar har det blivit brist på både blodgivare och personal på landets blodcentraler. Hur klarar vården bristen på blod? Kan konstgjort eller odlat blod vara en lösning? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Bara två procent av svenskarna är blodgivare, och blod är inte sällan en bristvara inom vården. Det är en livsnödvändig del av såväl akutvård som behandlingen av många kroniska sjukdomar. Men nu är det många blodgivare och personal på blodcentralerna som är sjuka eller sitter i karantän. Hur ska vården lösa blodbristen nu – och i framtiden? Kan bättre nationell samordning av det blod som finns hjälpa, eller kan konstgjort blod bli lösningen? I programmet medverkar blodgivaren Maria Andersson Persson, Maria Kvist från blodcentralen i Stockholm, Anna-Karin Norrman på GeBlod på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg, Christina Lundell på Unilabs blodverksamhet och Martin L Olsson, professor i transfusionsmedicin vid Lunds universitetMedverkande: Maria Andersson Persson, blodgivare Skövde; Maria Kvist, överläkare Blodcentralen Stockholm; Christina Lundell, chef för delar av blodverksamheten hos Unilabs; Anna-Karin Norrman, enhetschef GeBlod Sahlgrenska Universitetssjukhuset Göteborg; Martin L Olsson, professor i transfusionsmedicin vid Lunds universitet och överläkare i Region Skåne.Reporter: Ylva Carlqvist WarnborgProducent: Björn Gunérbjorn.guner@sr.se

17 Jan 202219min

Del 5. Många länder lovar nu att fasa ut kolet, men andra vill fortsätta bryta och elda det mest klimatskadliga bränslet. Att lämna kolet bakom sig är svårt, det vet man inte minst i Storbritannien. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Var fjärde britt beräknas bo ovanpå någon av de gruvgångar som grävdes fram i landets tiotusentals gruvor. Samhällena dominerades fullständigt av kolet och facket löste tvister, och ordnade fritidsaktiviteter och festligheter. Framför allt gav kolet arbete och trygghet.När vi nu besöker kolbygderna i nordöstra England ser vi inte många spår av själva kolgruvorna, men däremot slitna och övergivna små städer med igenspikade hus. Här har istället en av landets största bilfabriker öppnat, där elbilar och batterier tillverkas.Vad och vilka måste offras på vägen ut ur den fossila fällan? I programmet hörs: Ray Hudson, professor emeritus i geografi, specialiserad på kolets ekonomi och politik, Durham University, Mike Ward, f.d. curator, Grampian Transport Museum, Alford.Programmet är en repris från 9/11 2021.ReporterBjörn GunérProducentPeter Normark

11 Jan 202219min

Del 4. Vid förra sekelskiftet var elbilar vanligare än bilar med förbränningsmotor. I många städer var det just elbilar som ersatte hästdroskorna och särskilt som taxibilar var de populära. Sedan kom T-forden. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Och om Henry Ford hade valt att satsa på de elmotorer som han faktiskt experimenterade med, ja då hade kanske förbränningsmotorn blivit en kuriös sak från förra sekelskiftet som vi nu fick gå till museer för att påminna oss om.Mike Ward på transportmuseet i Alford i Skottland och många andra menar nämligen att just T-forden, världens första masstillverkade bil, avgjorde saken till bensinmotorernas fördel. Därför kom 1900-talets frihetssymbol nummer ett, personbilen, att lukta bensin och diesel. Men är det hela sanningen, och varför blev det som det blev?Medverkande: Mike Ward, fd curator på transportmuseet i Alford i Skottland; Alex Kemp, professor i petroleumekonomi, Aberdeen; Mikael Höök, docent i naturresurser och hållbar utveckling, Uppsala Universitet, och Arne Kaijser, professor emeritus i teknikhistoria, KTH.Programmet är en repris från 26/10 2021.Reporter: Björn Gunérbjorn.guner@sr.seProducent Peter Normarkpeter.normark@sr.se

10 Jan 202219min