Rök efter en slocknad eld

I dagens avsnitt går jag ner i min källare. Där lever jag sällare, för där har jag kvar min ångmaskin. Vilken märklig leksak det egentligen är, den där ångmaskinen. Jag minns att jag själv lekte med en när jag var liten och jag minns att brände mig. Varför är det så? Att det ofta är de traumatiska sakerna vi minns. När man blir skrämd, när det gör ont eller när något är mer obehagligt än vanligt. Det är lite sorgligt att det fungerar så.

Jag tänker tillbaka på min barndom och på minnen jag tror att jag har. Små fladder, fragment av något som kanske inte riktigt finns. Somna, vi djupdyker tillsammans i tidiga minnen, du och jag. Vi letar upp ditt äldsta minne. Jag berättar om mina äldsta minnen. Bland annat vuxna som skrattar och har roligt. Förmodligen är det min pappas gamla barndomskompisar och det är fest. Jag minns även att mamma var arg, inte på mig men på något annat. I alla minnen är det sommar, det är varmt. Det är underligt det där med minnet.

Det är lätt att mytologisera sitt tidiga förflutna. Att prata om det som att det är magiskt. Ett minne jag tror att jag har från 1979 är att jag fick gå hem själv från min kompis Erik. Husen runt mig är enorma och jag minns en känsla av förundran. När jag återvände till platsen i vuxen ålder kunde jag inte alls känna samma känsla. Minnet bor bara inom mig. Vet inte om jag kommer närmare sanningen eller om det är röken av en eld som inte längre brinner.

Vi pratar också om att beskriva sig själv. Är det inte intressant hur folk beskriver sig själva? Så fort man börjar är det som att man tar bort 99,9 % av den man är. Jag försöker beskriva mig själv, men det går inte. Kommer fram till att jag är en sån som längtar.

Jag håller själv på att somna, glida bort och försvinna in i slöjan bakom blöjan.

Det behöver inte vara så perfekt allt hela tiden. Jag är bara Henrik och det är vad det är. Det var det. Sov gott nu, Somna.

Mer om Henrik, klicka här: https://www.henrikstahl.se/

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.