Baltikums väg ut ur Sovjet – tre länder, tre berättelser om frihet

Baltikums väg ut ur Sovjet – tre länder, tre berättelser om frihet

Sovjetunionen var aldrig den monolitiska stat som många trodde i Västvärlden. Efter Stalins död 1953 kunde de sovjetiska rådsrepublikerna i Baltikum förhandla fram ett visst utrymme i förhållande till Moskva. Detta skulle senare bli oerhört viktigt vid frigörelsen från Sovjetunionen.


De historiska skillnaderna mellan Estland, Lettland och Litauen påverkade utvecklingen i de olika länderna efter frigörelsen från Sovjetunionen. I Estland kunde till synes oskyldig verksamhet som att rusta upp gamla stan i Tallinn öka historiemedvetandet. Medan Lettland fick en tuffare resa i frigörelsen från Sovjet eftersom den politiska och ekonomiska makten inte separerades fullt ut. I Litauen fungerade det medeltida stormakten Litauen-Polen som nationell inspiration.


I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Li Bennich-Björkman, professor i statskunskap vid Uppsala universitet och aktuell med boken Bakom och bortom järnridån – De sovjetiska åren och frigörelsen i Baltikum och Ukraina.


När Sovjetunionen kollapsade år 1991 efter några år av liberaliseringar av det kommunistiska systemet kom en rad nya och nygamla stater att framträda. De tre baltiska staterna tillhörde de mest nationalistiska av de sovjetiska rådsrepublikerna, men det fanns historiska skillnader som gjorde sig påminda under frigörelseprocessen.


De baltiska staterna blev självständiga första gången 1918 i kaoset efter den ryska revolutionen med undantag av Litauen som var en stormakt på 1400-talet. Men Sovjetunionen ockuperade Baltikum först 1940 och sedan igen 1944.


Fram till Stalins död 1953 var repressionen hård. Sedan kunde de lokala kommunistpartierna skickligt förhandla fram ett visst manöverutrymme i förhållande till Moskva. Men där Estland tidigt utvecklade ett civilt samhälle med olika föreningar som inte stod i opposition till statsmakten, blev utvecklingen mer stalinistisk i Lettland. Den litauiska nationalismen blev mer idealistisk än de mer pragmatiska esternas.


Bild: Första arbetsdagen med Noor-Tartu (Ung-Tartu) som var en studentrörelse i Tartu mellan 1979 och 1984 (från 1979-1981 hette den Kodulinn, eller hemstad). Det bildades mestadels av historiestudenter som ville göra något nyttigt för sin stad, utan att vara kopplad till någon officiell institution. Att städa stadsrum, samla in antikviteter och anordna kulturevenemang var rörelsens huvudaktiviteter. Från Noor-Tartu, Fotograf: Okänd, CC-BY-NC-ND


Musik: Freedom av jason szklarek, Storyblock Audio


Lyssna också på Sovjetunionens sammanbrott.


Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Episoder(657)

Kulten vid Uppsala högar

Kulten vid Uppsala högar

Gamla Uppsalas kungshögars mystik lever kvar trots eller tack vare den omfattande utgrävningen för sex år sedan då det fantastiska stolpmonumentet upptäcktes. Stolpmonumentet som pryddes med hästhuvuden väcker fantasin om en svunnen tid när dagens Sverige grundlades.I det första avsnittet av podden Historia Nu avkodas Gamla Uppsalas hemligheter av arkeologen och journalisten Kristina Ekero Eriksson som är aktuell med boken Gamla Uppsala – Människor och makt i högarnas skugga. Programledare är journalisten Urban Lindstedt.Vendeltiden (550-800 e.kr), vikingatidens moder, har hamnat i skuggan av vikingarnas plundringståg över världen. Med det är under Vendeltiden som Sveariket grundas som delvis är Sveriges rötter. Kungshögarna vid Gamla Uppsala skapades runt år 600. Här finns spåren av ett samhälle i förändring med vackert hantverk och långt gången specialisering. Bilder på vikingahjälmar är normalt hjälmar från Vendeltiden eftersom det saknas fynd på vackra hjälmar från vikingatiden.De tre mäktiga kungshögarna i Gamla Uppsala har väckt människornas fantasi ända sedan de skapades runt år 600. De byggdes av en framväxande elit som ville manifestera sin makt med gravhögar som mäter 55-70 meter i diameter och tog 10 000 manstimmar att färdigställa. Här fanns också en festhall som var en av de största byggnaderna i Norden vid denna tid.Arkeologen och journalisten Kristina Ekero Eriksson var informatör för utgrävningen av Gamla Uppsala under 2012 till 2013 då bland annat det spektakulära stolpmonumentet, som består av ett stort antal höga stolpar i två rader vinkel mot varandra som mäter, återsåg dagens ljus. Den södra stolpraden, som löpte i öst-västlig riktning, var minst 725 meter lång och bestod av åtminstone 126 trästolpar. Troligtvis har många av dessa stolpar prytts av hästhuvuden.See acast.com/privacy for privacy and opt-out information. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

15 Mai 201847min

Populært innen Samfunn

giver-og-gjengen-vg
aftenpodden
rss-spartsklubben
aftenpodden-usa
rss-nesten-hele-uka-med-lepperod
konspirasjonspodden
popradet
alt-fortalt
wolfgang-wee-uncut
grenselos
synnve-og-vanessa
den-politiske-situasjonen
fladseth
sektpodden-2
rss-dannet-uten-piano
relasjonspodden-med-dora-thorhallsdottir-kjersti-idem
krisemoter
kaffeskal-med-hollund-krogh
198-land-med-einar-trnquist
rss-hva-velger-du