Leka med en kompis roligare än Youtube
Alla förskolor ska arbeta med digitala verktyg, men hur det ska gå till finns inga klara regler om. Samtidigt säger WHO att riktigt små barn inte ska använda digitala medier. Vad säger forskningen och vad säger barnen själva? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Numera finns det inte bara skallror, gosedjur och pekböcker för våra minsta barn, utan även särskilda appar. "Var och varannan barnvagn i Stockholm har ett fäste för en mobilskärm" säger en forskare. Och när det gäller förskolan ska den "lägga grunden till en adekvat digital kompetens hos barnen", säger Skolverket. Men samtidigt som WHO:s rekommendation är att riktigt små barn inte ska använda digitala medier så bestämmer varje svensk kommun själv hur de används i förskolan. Rätt använda är de en stor tillgång, menar personalen på Värsås förskola och Skövde kommuns digitaliseringsutvecklare Camilla Thempo och Karin Agelii Hultström. Men forskaren Lisa Thorell på Karolinska institutet skulle vilja se en nationell strategi, och hennes kollega Sissela Nutley menar att små barn enligt försiktighetsprincipen inte ska använda digitala medier. Och professor Anett Sundqvist vid Linköpings universitet konstaterar att små barn hellre vill umgås med sina föräldrar än titta på och leka med en skärm. På förskolan konstaterar barnen att om de får välja så leker de hellre med en kompis utomhus än att titta på Youtube. Medverkande: Lisa Thorell, docent i psykologi KI; Sissela Nutley, forskare kognitiv neurovetenskap KI; Anett Sundqvist, biträdande professor i psykologi Linköpings universitet; Karin Agelii Hultström och Camilla Thempo, digitaliseringsutvecklare förskolan Skövde kommun; Therése Sulkava, förskollärare Värsås förskola Skövde; Teresia Persson, barnskötare Värsås förskola Skövde; Anna Martinsson, Noelia Nilsson, Swea Elowsson, John Larsson, barn på Värsås förskola Skövde.Reporter: Ylva Carlqvist WarnborgProducent: Björn Gunérbjorn.guner@sr.se
26 Mar 202219min
Forskarkollegerna gav skydd åt Oleh och Alona på flykten genom Ukraina
Biologiforskarna Oleh Prylutskyi och Alona Prylutska flydde västerut från Charkiv. Resan tog sju dagar och hela vägen fick de hjälp av sitt nätverk av forskarkolleger. Även nu bor de hos en forskarvän i staden Halytj, med katten Sima och dottern Lesya, och en familj till. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Plötsligt behövde de sina forskarkolleger på ett helt nytt sätt – för att hitta någonstans och övernatta. Men nätverken av kolleger i andra länder har också kunnat hjälpa till för att få in mediciner till exempel.Alona Prylutska är zoolog och förestår ett rehabiliteringscentrum för fladdermöss i Charkiv, det största i Östeuropa. Innan kriget började blev hon nominerad till ett internationellt miljöpris för det arbetet. Men på krigets första dag släppte de ut alla fladdermöss eftersom de insåg att de inte skulle kunna ta hand om dem.Oleh Prylutskyi forskar om biologisk mångfald och nu när han är i säkerhet försöker han rädda data om 500 000 ukrainska arter som finns på en server i Charkiv.Ingen av dem vi pratat med vill lämna Ukraina, så länge det finns någon nytta de kan göra. Medverkande: Alona Prylutska, zoolog, Charkiv; Oleh Prylutski, biolog, Charkiv; Olesya Bezsmertna, biolog, Kiev; Andryi Novikov, biolog, Lviv.Reporter: Lena Nordlundlena.nordlund@sverigesradio.seProducent: Björn Gunérbjorn.guner@sverigesradio.se
22 Mar 202219min
Så fick Ukraina världens bördigaste jord
Ukrainas berömda svarta jord har gjort landet till Europas kornbod, som det brukar heta. Men hur kommer det sig att den hamnat just där, i ett så tjockt lager? Och vad är det som gör den svarta jorden så bördig? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Vi möter vi en svensk bonde som har brukat den svarta jorden i Ukraina, och som tillsammans med en jordforskare förklarar varför den finns där och varför den är så bra. Och så hör vi en historiker berätta om hur den bördiga åkermarken och dess avkastning har hanterats genom tiderna, och hur viktig den är idag för länder som köper in spannmål. Medverkande: Stefan Stolt, lantbrukare; Håkan Wallander, professor i markbiologi, Lunds Universitet; Fredrik Charpentier Ljungqvist, docent i historia och naturgeografi, Stockholms universitet.Reporter: Gustaf KlarinProducent: Björn Gunérbjorn.guner@sr.se
21 Mar 202219min
Återvinningen av elbilsbatterier - nu lämnar den stenåldern bakom sig
Världens elbilar använder hundratusentals ton metaller i batterierna. Om de inte kan återvinnas räcker inte råvarorna till alla. Lösningen kan finnas i en liten fabrik i Västerås. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. "Banka och elda har vi kunnat göra sedan stenåldern", sa Christian Ekberg, professor industriell materialåtervinning Chalmers, för ett par år sedan till Vetenskapsradion, med hänvisning till de tidigare mindre effektiva metoderna för att återvinna metaller ur batterier. "Att göra riktig kemi har kommit lite senare", lade han till, och syftar då på modernare metoder. Nu, 2022, börjar den här tekniken närma sig industrin och verkligheten. För idag kan batteritillverkaren Northvolt ta tillbaka de viktiga metallerna mangan, nickel, litium och kobolt ur gamla elbilsbatterier, med hjälp av en så kallad "våt", hydrometallurgisk process. Det visar man i den pilotanläggning som byggts i Västerås. Metallerna går sen direkt till den stora batterifabriken i Skellefteå för att bli nya batterier.När återvinningen går för fullt ska hälften av de använda metallerna komma från uttjänta batterier. Men vad händer när tekniken utvecklas och batterierna bygger på nya kemiska principer?Medverkande: Ragnar Sjödahl, operativ chef Revolt Västerås; Christian Ekberg, professor industriell materialåtervinning Chalmers Göteborg; Emma Nerenheim, miljöchef Northvolt; Daniel Brandell, professor i materialkemi, verksam vid Ångström Advanced Battery Centre, Uppsala Universitet; Martina Petranikova, docent industriell materialåtervinning Chalmers Göteborg.Reporter: Tomas LindbladProducent: Björn Gunérbjorn.guner@sr.se
15 Mar 202219min
