Allvarligt talat

I sommarens sjunde Allvarligt talat har författaren Lena Andersson valt att svara på frågor som handlar om: Varför man ska sträva efter att bli gammal när man inte tycker om ålderdomen? Vad det är med frukosten som gör att man går igång och värderar? Hur ska man se iden om den rätte? Producent: Susanna Einerstam Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Musik: Jeff Beck ”Corpus Christi” från CD Emotion and Commotion. Ennio Morricone ”Fuga ricerrca e ritorno” ur Cinema Paradiso. The last hurrah!! ”The great gig in the disguise”. Signatur i början av programmet: Bill Frisell ”Probability Cloud”. Slutsignatur: Tomasz Stanko ”Sleep Safe and Warm”. Musikansvarig: Anton Karis Lyssnarbrev: Ett makalöst program idag 140804. En rak njutning från början till slut. Men var är den andra hälften av mänskligheten behöver inte vi dryfta våra spörsmål eller är alla män sig själv nock eller är vi bara en samling produktionsenheter utan drömmar och fantasier? Märkligt är det!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Ha de Lasse Moberg __________ Än en gång: ett stort tack för detta eminenta program ! Och för Lena Anderssons medverkan, hon var ju strålande! Hoppas att ni fortsätter detta program, det är så mycket värt att fått lyssna på något som finns kvar inom en lång tid efteråt. Tack och många hälsningar till Lena och hennes klokskap. Agneta Bergenheim Lysekil ______________ Hej! Jag vill verkligen berömma er för en liten detalj - att ni låter avslutningsmusiken inte klippas av utan rulla i hela sin längd - och att ni därigenom ger utrymme för eftertankar till det som blivit sagt... Det är djävar i mig genialt... Grattis!!!! vänligen Carl- Eric Wikner PS. Det blir inte sämre av den är väldigt vacker; Sleep warm and safe från Rosemaries baby. _____________ Hej Lena Andersson, Fyra timmar innan pappa dog, hade han ett medvetande och livsenergi nog för att krama min hand. Jag spelade Glenn Miller's Moonlight Serendade i mobilen tryckt mot hans öra och han svarade med en handtryckning. När jag kom tillbaka då han var borta fyra timmar senare, låg min pappa som en barkbit i sängen, en plocke-pin-hög. Vart tog hans medvetande och energi vägen? Energin i universum är konstant och kan aldrig bli mer eller mindre. Alltså måste hans medvetande och energi glidit ut i universum, tillsammans med hans erfarenheter och tankar. Och där flyter all energi ihop till en massa, tills en ny människa tar form och insuper sitt medvetande med den erfarenheten som finns i mängden. Och så börjar det om och vår samlade medvetenhet i ny tappning leder till mänsklighetens utveckling. Så var min reflektion. Vad tror du om detta? Hälsningar Christina Lundqvist

4 Aug 201424min

I det sjätte programmet av Allvarligt talat har författaren PO Enquist valt att svara på frågor som handlar om: Vad ska man säga till sina vänner när de är på väg att missa att skaffa barn? Måste man ha idrottsvåld? Är det nödvändigt att ha en begravning? Producent: Susanna Einerstam. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. MUSIK: Keith Jarrett Rio "Part XV" inspelad live i Rio de Janeiro 2011. Matti Bye "Brought into light" från CD Bethanien. Signatur i början av programmet: Bill Frisell”Probability Cloud”. Slutsignatur: Tomasz Stanko ”Sleep Safe and Warm. Musikansvarig: Anton Karis Lyssnarbrev: Hej! Mitt namn är Christoffer Edberg och jag gillar verkligen programmet allvarligt talat. Jag står nu vid ett vägskäl i livet och är osäker på vilken väg jag skall gå. Det handlar förstås om yrkesval Min fråga till er lyder: Vågar jag gå min egen väg och följa min intuition när omgivningen bara tycks välja det som ger högsta status och mest pengar? För att utveckla så verkar det som att existentiella värden har gått helt förlorade för de materiella. Folk i min bekantskapskrets verkar värdera pengar och status mer än egna intressen och passioner. Det är ständigt prat om lön, titlar, möjlighet att avancera, arbetstider, förmåner Det verkar som själva intresset och passionen för yrkesvalet verkar ha dött. Jag frågar ibland hur intresserad någon egentligen är men det verkar som att denna fråga mer har blivit en förolämpning och jag möts ofta av irritation och suckar när jag ställer den. Skulle verkligen uppskatta att få höra era tankar kring ämnet. Med vänlig hälsning Christoffer Edberg ______________ Hej – lyssnade på Allvarligt talat idag och bl.a. handlade det om idrottsvåldet på våra arenor och du svarade att i USA förekom inte det – varför? Vistades själv i USA ett halvt år på 1970-talet och förvånade mig då så ofta över följande: Såg aldrig skymten av någon avund. Var förvånad. I.st. verkade alla vara stolta över varandra. Som att de var ju det finaste som fanns, de var amerikaner, det kunde de vara stolta över. Vad andra där lyckades med, det hade alla del i. Om någons barn hade kommit in på en fin utbildning t.ex. så kastade sig omgivande damer om halsen på modern till det lyckade barnet och gratulerade och det verkade äkta. De blev glada. Själv umgicks jag med s.k. exekutives som hade det gott ställt, men jag upplevde samma fenomen hos t.ex. hotellportiéren eller taxichauffören. Alltid is´nt it beauthiful, wonderful m.m.m.m. De ord jag mest hörde under min tid där var lovely, real real nice, wonderful, gorgegous, beauthyful ….. Just avunden där verkade inte existera, fastän den ju hos oss är så förståelig. Mvh Dorrit Fredriksson _________ HejJag är 44 år, fullt frisk, funktionell på alla sätt och vis.Men jag har en sak jag grubblar över och det är att jag är så fruktansvärt räddför döden och att lämna detta jordeliv. Tror det har med min nyfikenhet att göra. Jag kan inte föreställa mig hur livetbara ska fortsätta pågå här på ytan utan mig..?Om det fanns ett piller för evigt liv hade jag tagit det pillret omgående!Människor i min närhet säger att jag kommer att vänja mig, att jag kommer attförlika mig med tanken om döden- men jag vet, att det kommer jag aldrig!Hur blir jag av med mina grubblerier?Och säg nu inte att jag återföds som en blomma eller en fjäril, för det trorjag inte på.Tack.Saša ___________ Jag heter Irene Möller, bor i Stockholm och vill ställa följande fråga till Per Olov Enquist. Varför drar du så ofta den slutsatsen att det människor frågar dig om egentligen handlar om en rädsla för döden? Är du själv rädd för döden? Jag är 76 år och tänker aldrig på döden. Jag är fullkomligt nöjd med hur jag levat mitt liv och med vad jag åstadkommit. Jag ser mig själv som en planta som så småningom kommer vissna och bli ett med jorden. Jag behöver ingen gud. Mina gener förs vidare av barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Det räcker. Jag lever i nuet och ser till att jag får ut mycket av min tillvaro. I kväll ska jag åka och lyssna till en jazzkonsert och njuta av en musik jag tycker om. ______________ Hej, PO Det händer att jag lyssnar på ”allvarligt talat” ,då du utvecklar dina tankar med anledning av diverse mer eller mindre konstiga frågeställningar. Ofta så, att jag tycker om ditt djupsinne. Men ditt svar på frågan och läktarvåldet i samband med sportevenemang och framför allt, avsaknad på just sådant våld i USA, lämnar mig ytterst förbryllad. Du påstår, rakt av, att våld (slagsmål, fylleri) i samband med idrott inte förekommer i USA. Är det verkligen så? Jag medger gärna att om ditt påstående är sant, är detta förvisso märkligt. Själv har jag vare sig kapacitet eller materiella resurser för att kolla huruvida ditt påstående är korrekt. Men total avsaknad av våld och bråk på och omkring arenorna i samband med lagidrotter i just USA torde vara så pass originellt att det rimligtvis borde ha varit föremål för forskning. Finns det verkligen ingen sådan på detta område? Om inte annat vore väl just vetenskaplig analys av denna nära nog sensationella avsaknad av våld och bråk i lagidrottssammanhang och, inte minst, orsaken till att det utblivit, kunna ge underlag för att komma till rätta med fenomenet i Europa! Ytterst märkligt. Bästa hälsningar /bengt rudolf persson

28 Jul 201424min

I sommarens femte Allvarligt talat har författaren Lena Andersson valt att svara på frågor som handlar om: Dom normalstörda om dom är lämpliga som föräldrar? Vad ska man svara om någon vill be om förlåtelse och man inte vill förlåta? Vad gör man när man inte vill ligga som ett vårdpaket? Producent: Susanna Einerstam Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Musik: Karsten Vogel och Niels Thybo ”God only knows”. Willy Lundin ”Min sommarlåt”. Ketil Björnstad ”Prelude XII” från CD Early piano music. Signatur i början av programmet: Bill Frisell ”Probability Cloud”. Slutsignatur: Tomasz Stanko ”Sleep Safe and Warm”. Musikansvarig: Anton Karis Lyssnarbrev: Hej Alvarligt talat lyckas komma närma livet och människan. Jag tänker på Sara Lidman som i ett sommarprogram säger det är viktigt för författaren att inte ställa sig i vägen för sin historia. Bästa hälsningar Åke Hagström ___________________ Hej! Kanske är det för sent, men jag provar ändå. Jag har en fråga till programmet: Varför gör det så ont i bröstet när man längtar starkt efter någon? Jag antar att det finns någon fysiologisk förklaring, men jag skulle så väldigt gärna vilja höra Lena Andersson filosofera över frågan. Hon har en sällsynt förmåga att resonera logiskt och klart. Det känns välgörande att lyssna på hur hon följer resonemangen dit de för henne. Om det nu inte är för sent, och om ni vill använda frågan, så kan jag kanske utveckla den en smula. Jag håller tummarna! :) Vänliga hälsningar Karin D _________________ Lena Andersson är så himla, himla BRA i Allvarligt talat. Clara Levin ___________________ Hej, jag reagerade på Lena Anderssons långa analys om ‘Förlåtelse’. Innebörden av förlåtelse är enkelt, som jag ser det. Att förlåta betyder att ‘släppa någon fri’. Det kräver ingen motprestation av den andre. När man känner att man kan släppa någon fri, så är det s.k. problemet löst. Att få bekräftat att förlåtelsen ,accepteras, tas emot el.dyl. speglar endast ett bekräftelsebehov hos personen. Enkelt , behöver ingen djup analys. Tycker Birgitta Tryberg __________________ Nyligen har jag upptäckt programmet Allvarligt Talat och lyssnat på Lena Andersson svar på frågor. Jag vill skicka min enorma uppskatning till er som gör progrmmet. Det är fantastisk bra. Och nu en fråga till Lena: Hur kan man få inre ro? Frågan kommer från en person som alltid är orolig av olika anldeningar. Minou Safarzadeh ________________ Hej. Jag heter Aron Wetterlund. Jag är 26 år och från Asige. Jag har alltid tänkt att det bästa i livet inte har hänt än. Vilket gör att jag har horisonten framför mig och att jag kan finna en viss ro i att det kommer att bli bättre (ännu bättre). Samtidigt försöker jag bekanta mig med tanken på att det här är mitt liv. Det jag upplever exakt nu (för stunden, dagen, veckan, månaden och året) är mitt liv. Dra horisonten mot nuet. Tanken om vad livet är har börjat gå i mer pragmatiska banor. Färgerna mattats av och jag känner mig nästan lite bitter (jaha, är detta det? Men...?). Hur resonerar ni kring detta? MVH / Aron

21 Jul 201424min

I sommarens fjärde Allvarligt talat har författaren PO Enquist valt att svara på frågor som handlar om: Hur man kan veta mycket om kärlek men inget om äktenskap? Varför kistlocket ska vara på vid begravning? Varför Gud inte verkar höra våra böner? Producent: Susanna Einerstam Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. PO Enquist svarar på publikens frågor om livet i Allvarligt TalatMusik:Krister Jonsson trio + Svante Henryson "Voices". Arvo Pärt Tallinn Chamber Orchestra "Psalom". John Coltrane "To young to go steady"från CD Ballads. Signatur i början av programmet: Bill Frisell ”Probability Cloud” Slutsignatur: Tomasz Stanko ”Sleep Safe and Warm”. Musikansvarig: Anton KarisLyssnarbrev:P.O. Enquist,Det är underbart att lyssna till dig. Bara din röst inger trygghet och du talar så vist.Jag önskar dig allt gott!Ulla på Österlen______________Tack PO för det underbara senaste Allvarligt talat. Jag talade igår med änkan efter min närmaste undomsvän som hon begravde för ett halvår sedan. Som jag förstod det hade hon fängslats särskilt av din beskrivning av upplevelsen av den döde som plötsligt bara ett skal. Jag tror hon på något sätt fann en trygghet i denna enkla bild.Vidare var programmet rent roligt att lyssna på Hans M Larsson_____________Tack till Per Olov! Svaret var klokt, förunderligt och "på allvar" - precis som en roman. Dina ord! Frågeställaren_____________Tack för ett mycket bra program jag lyssnar och njuter och ibland fäller jag en liten tår för att jag blir berörd!T_____________Hej! Lyssnat på programmet allvarligt talat igår-Du sa att det finns ingen Gud.Du nämnde sen nåt om kärleken-Gud. Ord kan missförstås,naturligtvis;jag kan ha misförstått Dig.Men var finns bevisen för att ingen Gud finns? Ondskan finns-det märker vi tydligt;kärleken finns-det märker vi också.(Ondskan nämns tydligt vid namn i evangelierna)(en makt) Det står i evangeliet uppmaningen "sök"; Ondskan behöver vi inte sökaMen kanske just därför behöver vi söka den kärleksfulle Guden. Nog förstår man kvinnans sorg,besvikelse,som förlorat sitt barn!Men måste vi inte inse vilka löften som egentligen har givits? (och kan man kanske tänka sig att Abraham missförstått?...vad Gud vill kan ju missförstås....) Vänligenm______________Hur ska man förklara begreppet "sunt förnuft"? Ibland hänvisar man till det som det enda rätta att gå på, ibland är det något suspekt som står i strid med vetenskapen.Barbro Lundin________________

14 Jul 201424min

I sommarens tredje Allvarligt talat har författaren Lena Andersson valt att svara på frågor som handlar om: är det viktigt att tänka på att man ska dö, finns det någon balans mellan denna tanke och att ändå leva i nuet? Vart tar färgen vägen när någonting blir solblekt? Varför tar ingen i Sverige hand om sina föräldrar? Varför känner jag en rädsla för lyckan? Producent: Susanna Einerstam Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Lena Andersson svarar på publikens frågor om livet i Allvarligt TalatMusik:Ketil Björnstad ”Prelude I” från CD Early piano works. Lars Gullin ”Dannys dream”. Arve Henriksen "Lament". Signatur i början av programmet: Bill Frisell ”Probability Cloud” Slutsignatur: Tomasz Stanko ”Sleep Safe and Warm”. Musikansvarig: Anton KarisLyssnarbrev:Hej! Jag vill tacka för det underbara programmet "Allvarligt talat" med fantastiska Lena Andersson. Hur kan det finnas en så genial, lugn och klok människa som hon, och som är så otroligt sympatisk i sina resonemang?! Och avslutningsmusiken med Tomasz Stanko är också så otroligt vacker och helt rätt. Jag vill så gärna att du framför detta och ett stort tack till henne.Varma hälsningar från Ann-Margareth Nilsson i Varberg______________Har i dag umgåtts i sommarvärmen på en kolonilott i Stockholm med min 56-åriga dotter. Själv är jag 76. Vi har druckit kaffe, rökt cigaretter, berättat episoder ur våra liv, skrattat, förfasat oss, skvallrat och badat tillsammans i Årstaviken. Jag berättade om ditt kloka svar, Lena A, till den dam som i ett tidigare program undrade varför ingen i Sverige tar hand om sina föräldrar. Frågeställaren såg det som en skyldighet. Hade min dotter och jag kunnat ha en sån här dag tillsammans om hon haft ansvaret för min omvårdnad, måst handla och laga min mat, städa min lägenhet och tvätta mig ren i badkaret? Ingen av oss trodde det. Min dotter tyckte dina resonemang kring "återbetalning av en skuld" var intressanta.Irene Möller______________Varmaste hälsningar av tacksamhet för dina svar på svåra frågor. Min stund känns just nu som den viktigaste i mitt liv!KramarAnnMari_____________Tack Lena !Som vanligt klockren analys samt effektiv språkbehandling i dagens program 12/7 Längtar efter ditt nästa program !Mvh Bo Johnsson__________________Är för mig en viktig grej ... Så därför "vågar" jag ...Lyssnar just på Allvarligt talat, en punkt var vårt moraliska ansvar för våra föräldrar.Har hört det så ofta, och blir förtvivlad varje gång. MEN MÅSTE INTE EN FÖRÄLDER I NÅGON UTSTRÄCKNING GÖRA SIG "FÖRTJÄNT" AV DET ANSVARET OCH ENGAGEMANGET från sina barn? Min mor har - inser jag i efterhand - varit extremt manipulerande och skuldbeläggande. I hela mitt liv. Hon har aldrig släppt taget, och varit väldigt "ockuperande". Nu befinner jag mig i kvinnofällan +, en ensamstående dotter med två små barn, hon behöver absolut hjälp med att få livet att gå ihop, och så en mor på annan ort som visst, absolut har behov av praktiskt stöd - numera, men som hela tiden spelar ut dem mot mig. Själv har jag problem med panikångest och agorafobi - en konsekvens av att "gå in i väggen" för lite mer än tio år sen. Jag prioriterar mina barnbarn, jag "står ut" med ett dagligt gnäll från mor. Jag ringer och fixar. Men egentligen skulle jag bara vilja avsäga mig hela relationen ... Har aldrig vågat, men jag tror att jag själv hade mått betydligt bättre om jag gjort det.Finns som ett tabu kring detta, att föräldrar faktiskt bara kan vara för mycket (även sådana som vare sig är missbrukare eller fängelsekunder, liksom helt "normala" och i andras ögon trevliga t o m) - hur mycket än Hemtjänsten och hon själv tycker att man borde göra mer ...Väldigt spontant!Petronella_____________Tänkvärt och lärorikt att lyssna till Lena Andersson. Tack.Hoppas få höra henne vid många tillfällen i framtiden. Ett eget program!Janicke Henrikson_____________Hej!Jag lyssnar ofta på ert program i hopp om att få mig kloka ord till livs. Så sker också för det mesta, men Lena A:s senaste gjorde mig lite ledsen och besviken. Det gäller barnens "plikt" att ta hand om åldrande föräldrar. Lena verkar helt obekant med äldrevårdssituationen åtminstone i större svenska städer och hennes råd att man tidigare i livet ska komma överens om hur det ska bli ter sig helt absurd. Här finns varken äldreboende eller adekvat hemtjänst. Vad ska barnen göra då? Frågeställarens undran var fullständigt legitim och svaret, uttryckt med Lenas ganska torra och kalla röst, var rått och verklighetsfrämmande.Förstår naturligtvis att programmet avhandlar mer filosofiska frågor, men just här var det svårt att bortse från den bistra verkligheten, åtminstone i Sverige.Med vänlig hälsning/Eva Hellström________________Jag älskar dig Lena Andersson. Fråga inte varför. Jag läst dina böcker och lyssnat på dig och kan inget annat än att beundra din intelligens. Jag är bara en vanlig bibliotekarie och väntar och hoppas på att det blir fler lyssnarfrågor som du besvarar.shahla kariimi_________________Tack för ett sådant givande, säreget program. :-)vänliga hälsningar,Ronja De Boer_________________Lyssnade på programmet med Lena Andersson idag den 7/7. Stort, stort tack!!!Alex Ekroth_________________Tack Lena Anderssonför allvarligt talat idag.Birgitta Larsson________________Hej!Jag har hört Lena Andersson några gånger och uppskattar hennes höga kvalitét och bra vinklingar på frågorna.Med vänlig hälsningFil Dr i kemi Lennart Lyhamn

7 Jul 201423min

I sommarens andra Allvarligt talat har författaren PO Enquist valt att besvara frågor som handlar om: Jesus om det var en kille som åt ägg? Varför det är så svårt att tala normalt med en synskadad? Om lärarutbildningen borde reformeras? Producent: Susanna Einerstam Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. PO Enquist svarar på frågor om livet i Allvarligt TalatMusik:Willy Lundin "Calle Schewens vals". Matti Bye Pyramiden från CD:s Bethanien. Charlie Haden " Nocho de Ronda"(Night of wondering). Signatur i början av programmet: Bill Frisell ”Probability Cloud” Slutsignatur: Tomasz Stanko ”Sleep Safe and Warm”. Musikansvarig: Anton KarisLyssnarbrev HejJag har funderat mycket över mina minnen, de känns för fiktiva för att ha kunnat varit verklighet. Det skapar en påfrestande existentiell förvirring och min fråga är hur ska man förhålla sig till sina minnen?Ronja De BoerNyköping____________________Vi gillar att läsa bra sagor för våra barn - ofta utan att veta varför vi tycker om dem (även sagorna).Jag skulle villa höra PO berätta om vad jag bör svara när min sondotter (3 år) frågar varför Alfons Åberg har så mycket han "ska bara" göra först innan han kan följa med pappa Åberg (för att spela fotboll, eller vad det nu var).VänligenTomas Åström__________________Hej PO!Hur blir man vis? Så länge jag kan minnas har jag kunnat identifiera vissa personer som jag upplever som visa och har fungerat som någon slags förebild för så som jag vill vara när jag blir stor. Nu är jag ganska stor men har svårt att uppfatta om jag är vis eller inte. Inte heller hos de som jag tycker är visa är det så lätt att peka på vad det är som gör dom visa. Men vissa mönster kan jag urskilja. De flesta är relativt gamla; många är författare. Några har suttit väldigt länge i fängelse eller har levt ett asketiskt religiöst liv. De flesta upplever jag genom media eller genom deras verk. De har en glimt i ögat och verkar ifrågasätta det som till synes är på ett ödmjukt sätt och ser ut att ha ett rikt och genomtänkt inre liv.Tycker du att du är vis och hur vet du i så fall det?Ibland har jag försökt efterlikna uttryck som visa personer har eftersom det är så jag vill vara men jag vet inte om jag lyckas lura någon. Fast å andra sidan har jag märkt att vissa beteenden genererar insikter i och med att de skapar interaktioner med andra människor. "Fake it til you make it".Vishet är ju omgärdat med enormt många myter sedan årtusenden som man inte minst kan se i populärkulturen. Och det finns många gurus som försöker exploatera myten om vishet. Det kan ju finnas en viss stjärnstatus i det och ibland är det svårt att skilja det från verklig vishet. När jag var yngre så kunde jag lätt bländas av denna status och det var också lätt att uppleva distanserade och mystiska personer som visa. Det har jag nog lättare att genomskåda nu. Ibland döljs riktig vishet bakom mytologin så att man missar den verkliga visheten. Slutligen, vad är vishet? Har du någon bra definition på det? Hälsningar Pontus Bergöö______________Hej POJag har funderat på det här att göra en klassresa, när jag växte upp pratade man ganska ofta om att folk hade gjort en klassresa eller var på väg att göra en klassresa. Idag tänker jag att alla tar studenten, väldigt många läser på högskolan till yrken som inte deras föräldrar hade utan helt självvalda jobb och arbeten. Kan man prata om att människor gör klassresor idag? Förr var det på något sätt ett mål att uppnå, det gick bättre för en, livet blev annorlunda och förmodligen bättre då.Iréne CollinFalkenberg________________På senare tid talas det om att skolan behöver definiera sin värdegrund.Detta behov tycks ha sitt upphov i olika politiska partiers rätt att närvara i skolan. Särskilt kritiskt tycks närvaro av sk extrema högerpartier vara.Däremot är inte extrema vänsterpartier ifrågasatta på samma sätt, ej heller religiösa rörelser. Själv tycker jag att det låter märkligt, ja rent av farligt, att ha en annan värdegrund för skolan än vad vi har för det svenska samhället. Allvarligt talat, vad är det som gäller?frånSören Norrby

30 Jun 201424min

Nu startar sommarens Allvarligt talat, i år med PO Enquist och Lena Andersson. Lena Andersson är det första programmets programvärd. Hon har valt att besvara lyssnarnas frågor som handlar om: Blir man klokare med åren? Var i kroppen sitter själen? Och frågan om exempel på människor som inte bär skuld. Producent: Susanna Einerstam Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Lena Andersson svarar på frågor om livet i Allvarligt TalatMusikRobbie Robertson ”Madame X”. Shakti "Peace of mind". Balkan ”Egon sad på en knold å sang”. Signatur i början av programmet: Bill Frisell ”Probability Cloud”Slutsignatur: Tomasz Stanko ”Sleep Safe and Warm”. Musikansvarig: Anton KarisLyssnarbrevHej!Tack för ett mycket bra program.En fråga jag har funderat mycket över är hur långt man ska/kan/bör gå för att hjälpa en annan människa om man samtidigt riskerar sitt eget liv. T ex vid en olycka, katastrof eller liknande. Hur mycket kan man begära av andra att göra så? Hur mycket kan jag begära av mig själv? Det sista bestämmer jag förvisso själv, men i alla fall, jag skulle gärna vilja ha era tankar om det här. (Min fråga bygger på en egen erfarenhet.)Vänliga hälsningar Anna_________________________Hej.Har precis laddat ner Lena Anderssonsutmärkta seriestart. Smidigt.Hälsningar Anders Melander__________________________Hej Lena!Det är till dig, som jag vill skriva. Det är få som lyssnar och anstränger sig, som du, för att svara ärligt.Jag trivs bäst med att stå med båda fötterna på marken och ägna mig åt konkreta frågor, som berör dom svagaste och mest föraktade. Och där vet jag, att jag har dig vid min sida.Det var allt. Jag älskar dig, Lena.Mvh, Nils Nordlund

23 Jun 201423min

I sommarens sista Allvarligt talat har författaren PO Enquist valt att svara på frågor som handlar om. Varför skatorna bygger bo längst ner i granen, om barns självmord, om förlusten av tappade rötter, hur man ska orka städa och skriva sitt testamente och sist om dödshjälp. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. PO Enquist svarar på frågor om livet i Allvarligt TalatLyssnarbrevHej! Jag skulle vilja fråga när man vet att man är intellektuell, eller tillhör de intellektuellas skara? Man hörde ofta förr om de intellektuella och jag brukar fundera på om det idag fortfarande heter " de intellektuella", eller om man idag har ett nytt namn för dessa? Och vilka är dom? Hur vet man att man är det? Och vilka sätter denna stämpel på en människa?Hälsningar Jennie från falun--------------------------------------------------------------------------Vill gratulera dig till att aldrig ha upplevt att en döende människa har dödsångest.Jag är 45 år, på 9 år miste jag fem av mina närmaste anhöriga. Satt vid dödsbädden hos tre av dem och höll deras händer de sista dygnen av deras liv.Min far var sjuk, sjuk i en lungcancer som bara gick att behandla med strålning.Han älskade livet. Visste redan då han fick diagnosen att hans chanser att överleva den var mycket små.Han levde i 2,5 år efter diagnosen. Vi hann sörja, skratta, planera begravningen, välja ut hans gravplats och vi hann förlåta det som behövde förlåtas och han lovade att inte spöka för mig.Andra gången de ringde från sjukhuset (första gången så bestämde han sig för att leva ett tag till) om att nu var det nog dags och att vi borde komma, då släppte jag allt och åkte dit.Jag satt hos honom i 5 dygn, i fem dygn såg jag hans kamp med döden och livet, han ville inte släppa, klamrade sig fast vid livet och han visste att han höll på att mista det.Han skrek i dödsångest trots morfin med frågan till mig "ska jag dö nu?" och försökte resa sig från sin sjuksäng, jag tror helt enkelt att han ville fly, som om att bara han kom upp och ut så skulle han komma ifrån döden. Jag svarade honom "nej, inte nu pappa".I ett senare skede när pappa var full av morfin kunde han ändå inte komma till ro, jag kramade jag honom och viskade "att nu är det dags att släppa taget och jag sitter här och håller din hand hela tiden".Bekymmersrynkan mellan ögonbrynen försvann inte förrän likfläckarna började synas på hans kropp innan hjärtat slutat slå. Han fick så mycket morfin han behövde (dvs innanför den gräns sjukhuspersonal får ge utan att det ska räknas som dödshjälp).Han dog just innan han skulle fylla 57 år och jag var 32 år.Önskar dig en skön sommar full av liv/Marie Söderberg--------------------------------------------------------------------------------------HejJag har lyssnat på de flesta av PO-E:s program i allvarligt talat.Var snäll att vidarebefordra detta till PO!Jag är snart 60 år och min mamma är snart 90.Vi lyssnar tillsammans och pratar om programmet efteråt. Mamma är passiv kristen och jag är medlem i Humanisterna. Dvs en förening som försöker bekämpa tokerier i religionens namn. Ja du vet. Vi pratar om detta också.Men min fråga är så här:(Jag får slänga in en parentes här först. Mina barn är vare sig döpta eller konfirmerade. Och dom bryr sig inte om religion eller i detta fall svenska kyrkan. Eller jo, dom bryr sig om religion när det gäller konflikter i världen. Dom är intelligenta och engagerade i diverse solidaritetsorganisationer.)Ursäkta utvikningar, detta är min egentliga fråga: Tror du på arvsrätt? Vad är det för konstig naturlag som tycks råda? Att barn ärver tillgångar från sina föräldrar? (Dom ärver ju inte skulder.) Mina barn är vuxna (mellan 24 och 27) , även om dom dom idag inte har fasta jobb så kommer dom med all säkerhet att kunna skaffa sig ett fast jobb (även i dessa tider) och försörja sig själva. Dom är intelligenta och välutbildade. När jag dör kommer dödsboet att bli värt kanske fyra kanske fem miljoner. Varför skall detta med automatik tillfalla barnen?Eller varför skall jag överhuvudtaget ha något att säga till om vad gäller mina tillgångar? Naturligt vore väl om dom gick direkt in i statskassan.(Jag är inte gift.)Själv skulle jag vilja skriva nåt om att alla mina pengar skall gå till Läkare utan gränser. Och kanske 100.00 till barnen för att dom röjer efter mig. Jag bryter därmed alla normer. Vad tycker du? Naturligtvis skall jag prata med dom om detta. Men dina tankar kring detta?Vänliga hälsningarGöran-------------------------------------------------------------------------------------Musiken i programmetShuggie Otis: ”Pling”Winter & Winter: ”The windmills of your mind”Salonul Magic Erik Lindeborg: ”Part IX”Ketil Björnstad, Svante Henryson: ”Fall”Signatur i början av programmet: Bill Frisell ”Probability Cloud”Slutsignatur: Tomasz Stanko ”Sleep Safe and Warm”Musikrådgivare: Anton KarisProducent: Susanna Einerstam

18 Jul 201324min