Meteoriten som dödade dinosaurierna och öppnade för oss människor

Smarta undervattensrobotar kan bli de som hjälper oss att odla i haven, larma vid farliga utsläpp och patrullera våra kuster. Men havet är kanske en ännu tuffare miljö för robotar än rymden. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Vår värld består till 71% av hav, vars djup ännu till stora delar är outforskade. Kommunikation och navigering är stora utmaningar i en miljö med strömmar, mörker och salt, där radio- och mobilkommunikation inte fungerar. Men många har mycket att vinna på smarta autonoma undervattensrobotar, så nu pågår en storsatsning under åtta år på SMaRC, Swedish Martime Robotics Centre. Målet är smarta autonoma robotar för odling till havs, samhällsskydd och miljöövervakning.Medverkande: Fredrik Gröndahl, platschef Kristinebergs marina forskningsstation; Josefine Severholt, forskningsingenjör KTH; Andreas Lezdins, masterstudent KTH; Ivan Stenius, projektledare SMaRC KTH; Adela Dumitrascu, forskningsingenjör Ocean Infinity och Göteborgs universitet; Nils Bore, forskare på Ocean Infinity.Reporter: Ylva Carlqvist WarnborgProducent: Björn Gunérbjorn.guner@sr.se

17 Sep 202219min

En av Sveriges mest kända arkeologiska utgrävningsplatser, vikingastaden Birka, har fått ett nytt efterlängtat fynd till samlingarna. En varvsplats, har hittats, för första gången. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Om det något vi förknippar med vikingar så är det väl deras skepp, men var och hur de byggdes och reparerades har forskarna inte kunnat se spår av - fram tills nu. Men i färska utgrävningar har en varvsplats hittats på Björkö i Mälaren, i anslutning till kvarlämningarna av det vikingatida handelscentrumet Birka.Och det är inte bara anmärkningsvärt att det är den första varvsplatsen som hittats, menar forskningsteamet. Det är också var varvsplatsen hittats. Under de 100 år som det bedrivits forskning på Birka har det framför allt grävts innanför Birkas kringgärdande stadsvallar. Men varvsplatsen hittades i ett område som skulle kunna ses som Birkas baksida, eftersom det ligger utanför stadsvallen.I utgrävningarna har spår av en så kallad båtslip hittats, alltså en v-formad konstruktion som förmodligen använts för att dra upp båtar på land. Tillsammans med ett hundratal mindre fynd talar den för att detta var en anläggning för att reparera och bygga båtar. Den oväntade placeringen utmanar vedertagna teorier om Birkas sociala, juridiska och ekonomiska organisering. Kanske har forskare nu hittat handelscentrumets ruffiga hamnkvarter, eller till och med Birkas egentliga framsida.Medverkande: Sven Isaksson, professor i laborativ arkeologi vid Stockholms universitet; Sven Kalmring, docent vid Stockholms universitet och expert på hamnar och urbaniseringen under Vikingatiden vid Zentrum für Baltische und Skandinavische Archäologie i Schleswig, Tyskland; Björn Bandlien, professor i historia vid Universitetet i Sørøst-Norge.Reporter: Emelie BredmarProducent: Björn Gunérbjorn.guner@sr.se

13 Sep 202219min

Den svenska elektrifieringen föddes på platser med namn som Näs, Nyhammar, Marma och Stocksbo. Brukssamhällen och småorter var pionjärer i en tid när strömmen inte kunde transporteras så långt från de vattendrag som ofta stod för kraften. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. År 1876 inleddes elektrifieringen av Sverige. Då fick nämligen sågverken i Näs i Dalarna och Marma i Hälsingland båglampor, vilket gjorde att timmer även kunde sorteras i mörker.Några år senare,1888, experimenterades det med elmotorer vid Nyhammars bruk i Dalarna och året efter lyckades man där överföra el från ett kraftverk till en gruva, ett avstånd på 1,3 kilometer. Det var likström och inte möjligt att ha långa kraftledningar då spänningsfallet blev för stort.Växelströmmen som introducerades tidigt på 1890-talet innebar att elen kunde transformeras och därmed överföras på längre avstånd. Men den som gjorde växelström verkligt meningsfull var uppfinnaren Jonas Wenström som tog patent på ett trefassystem, vilket gjorde att även växelströmmen kunde användas för att driva till exempel motorer av olika slag.På många håll på den svenska landsbygden fick man el tidigt. En sådan plats var Stocksbo i norra Hälsingland, där bonden och skogsägaren Anders Olsson var drivande i anskaffandet av en turbin år 1892.Medverkande: Tommy Hjort; elingenjör och aktiv i Västerbergslagens Ingenjörsklubb; Bengt Söderkvist, lokalhistoriskt intresserad boende i Horndal; Kerstin Enflo, ekonomihistoriker vid Lunds universitet; Staffan Olsson och Jon-Erik Botås, elhistorieentusiaster i Stocksbo.Reporter: Mats Carlsson-LénartProducent: Björn Gunérbjorn.guner@sr.se

10 Sep 202219min

Reaktor 3 i Oskarshamn byggdes på 4 år, och utan fördyringar, säger en av de som var med när kärnkraften på kort tid gick från noll till att utgöra hälften av den svenska elproduktionen, och det verkade finnas mer el än man kunde göra av med. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ”Man klämde ihop O3an på 48 månader, till offertpriset”, säger Per Brunzell, tidigare vd för ABB Atom. ”Idag låter det som att man skulle flyga till Mars eller något sånt”, fortsätter han. Ja sist det begav sig med byggande av svensk kärnkraft, då gick det undan. Åtminstone när tekniken var färdigutvecklad. På 18 år byggdes de reaktorer som tog kärnkraften från noll till femtio procent av den svenska elproduktionen vid mitten av åttiotalet. Fast innan byggandet tog fart hade 20 år ägnats åt ett statligt program för kärnkraft, och för kärnvapen, som det inte blev något av. Vetenskapsradion På djupet fortsätter sin serie om Sveriges elhistoria och detta andra avsnitt handlar om 1900-talets andra halva, då Sveriges elproduktion fördubblades.Medverkande: Per Brunzell, tidigare vd för ABB Atom; Mats Bladh, energiforskare och författare; Lasse Roos och Kenneth Nilsson, tidigare anställda vid Stenungsunds oljekraftverk.Reporter: Mats Carlsson LénartProducent: Björn Gunérbjorn.guner@sr.se

6 Sep 202219min

Hur rimligt är det att en politisk vilde kan ha makt att fälla en regering? Det demokratiska dilemmat politiska vildar är svårlöst men kanske är det system vi har det bästa möjliga? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Politiska vildar kan de facto rubba valresultat, och vildarna i kommunfullmäktige, regionstyrelser och riksdagen blir allt fler. Det beror bland annat på dålig personkännedom kring kandidaterna, både från partier och väljare, menar Magnus Hagevi, professor i statsvetenskap. Men dilemmat är svårlöst, konstaterar David Karlsson, professor i offentlig förvaltning. Ledamöterna är ju valda både som personer och som representanter för sitt politiska parti. Och landets mest inflytelserika vilde hittills, Amineh Kakabaveh, försvarar att hon suttit kvar i riksdagen mandatperioden ut.Medverkande: Amineh Kakabaveh, politisk vilde i riksdagen, tidigare Vänsterpartiet; David Karlsson, professor offentlig förvaltning Förvaltningshögskolan Göteborg; Magnus Hagevi, professor statsvetenskap Linnéuniversitetet Växjö.Reporter: Ylva Carlqvist WarnborgProducent: Björn Gunérbjorn.guner@sr.se

5 Sep 202219min

"Det här är bara utvecklingen, den får vi vika oss för!" Så beskriver statsvetaren Evert Vedung den inställning som gjorde att Sverige på kort tid lyckades skapa ett överskott av elektricitet, med ett högt pris för naturen och samerna. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Sveriges elhistoria är den om tidig och snabb utbyggnad av olika energislag som kunde producera el till låga priser. Om innovationer, framsynthet och långsiktighet, men också om naturvärden som offrades i moderniseringens namn. Har vi idag något att lära av den historien, när nu elproduktionen i landet behöver öka kraftigt och snabbt, för att vi ska nå klimatmålen och samtidigt ha en ekonomi i tillväxt?I tre program besöker Vetenskapsradion några olika elhistoriska platser i Sverige. I denna första del bland annat Horndal i Dalarna, som var den sydliga slutpunkten för den första kraftledningen mellan norra och södra Sverige, vilken togs i drift 1936. Horndal är än idag en stor knutpunkt för kraftledningar och inte minst därför har Google planer på att bygga ett gigantiskt datacenter där, som kommer att sluka oerhörda mängder el.Vi får också höra historien om hur det spektakulära Stora Sjöfallet i Lappland offrades för vattenkraften.Medverkande: Magnus Carlson, förvaltare Vattenfall; Kerstin Enflo, ekonomhistoriker Lunds Universitet; Lasse Wallbing, kraftverksveteran och aktiv i Porjus arkivkommitté; Lars-Erik Lindström på museet i Krångede; Evert Vedung, professor emeritus i statsvetenskap på Uppsala Universitet; Börje Forslund, lokalhistoriker från Avesta samt Bengt Söderkvist, boende i Horndal.Reporter: Mats Carlsson-LénartProducent: Björn Gunérbjorn.guner@sr.se

30 Aug 202219min

Inom fyra år ska människan gå på månen igen, säger Nasa. Måndag 29 augusti står den första raketen i Artemisprojektet redo att lämna jorden för den längsta resa som gjorts av en rymdfarkost byggd för människor. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ambitionerna är höga. I över 15 år har Nasa planerat projekt Artemis, som efter 50 år ska gå vidare där Apolloprojektet slutade 1972, och nu är målet att etablera en fast bas på månen med en permanent bemannad rymdstation i omloppsbana runt vår närmaste granne i rymden.Artemis 1 startar enligt plan nu i slutet av augusti för en första obemannad resa där alla komponenter testas inför fortsättningen. Dels den gigantiska SLS-raketen – den största som någonsin byggts – och dels farkosten Orion som ska kunna ta fyra astronauter till månen i framtiden, driven av den så kallade servicemodul som levererats av den europeiska rymdstyrelsen ESA.Den här första etappen ska 2024 följas av Artemis 2, som gör en liknande resa fast med besättning, och Artemis 3 ska tidigast 2025 landsätta de första människorna på månen på 50 år är det tänkt.Vi berättar om läget inför den första uppskjutningen – Artemis 1.Medverkande: Olle Norberg, generaldirektör för Institutet för Rymdfysik, Kristine Dannenberg från Rymdstyrelsen och svensk delegat i ESA:s programråd, och Debbie Korth, programansvarig vid Nasa för farkosten Orion. Reporter: Tomas LindbladProducent: Björn Gunérbjorn.guner@sr.se

29 Aug 202219min

Idag är Miljöpartiet ensamt om ekologismen som ideologisk grund. Vänsterpartiet har återgått till att kalla sig enbart socialistiskt, och Socialdemokraterna betonar istället pragmatismen. Varför, och vad innebär det för politiken? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. De svenska riksdagspartierna lyfter alla, med undantag för SD, fram klimatet som en av de allra viktigaste politiska frågorna. Men hur går det när åtgärderna ska vägas mot andra viktiga frågor? Hur motiverar politikerna sina ställningstaganden utifrån den ideologi de grundar sig i? Och rymmer ideologierna kanske möjligheter att ta hårdare tag för att möta klimatkrisen, i stället för att lita till att marknaden och tekniska framsteg ska lösa utmaningen? I ett andra program av två fokuserar vi på de röda och gröna partierna.Vi har låtit samtliga riksdagspartier beskriva sin klimatpolitik kopplat till deras ideologi, och sedan bett forskare förklara varför svaren ser ut som de gör, och vilka möjligheter som politikerna missar.Inför årets valrörelse har Vänsterpartiet bytt partiledare och klimatpolitisk talesperson, och partiet uppger sig numera vila enbart på den socialistiska ideologin, istället för att som tidigare vara ett ”socialistiskt och feministiskt parti på ekologisk grund”. Enligt David Larsson Heidenblad, historiker vid Lunds universitet, är detta en renodling och ett sätt att återknyta till den socialistiska grunden. Och enligt filosofen Olle Torpman finns det en spänning inom socialismen när det gäller miljö- och klimatfrågor, där frågan är om människor som inte har andra grundläggande behov tillgodosedda kan förväntas göra uppoffringar för klimat och miljö. Forskarna menar att det kan gynna V och MP att tydliggöra partiets skillnader jämfört med tidigare. Socialdemokraternas Annika Strandhäll nämner pragmatismen som den viktiga vägen framåt, eftersom det avgörande är att få med sig befolkningen på den stora gröna omställningen, säger hon.Medverkande: David Larsson Heidenblad, historiker vid Lunds universitet; Olle Torpman, filosof vid Institutet för framtidsstudier; Jens Holm, tidigare klimatpolitisk talesperson (V); Elin Segerlind, klimatpolitisk talesperson (V); Lorentz Tovatt, klimatpolitisk talesperson (MP); Annika Strandhäll, klimat- och miljöminister (S).Reportrar: Ulrika Björkstén och Ci Holmgrenulrika.bjorksten@sr.seci.holmgren@sr.seProducent: Björn Gunérbjorn.guner@sr.se

23 Aug 202219min